En bra dag för Moderaterna

Den som säger att Moderaterna gjort ett lappkast i migrationspolitiken och därmed låter påskina att partiet vänt kappan efter vinden, har inte noterat att verkligheten också gjort ett lappkast. Förra året tog vi emot över 80 000 asylsökande. I år kan vi behöva ta emot 160 000.

Ordet ”lappkast” är det Ekots Tomas Ramberg som står för, men hans kollega i SVT, Margit Silberstein, skriver att ”Reinfeldts politik faller ihop som ett korthus”. Ingen av dem ens antyder att förklaringen till den förändrade politiken handlar om en förändrad verklighet, trots att vi i år får en fördubbling av antalet asylsökanden. Kanske är det dags för Ramberg och Silberstein att ta sig en titt på statistiken?

Som jag uppfattar lördagens beslut av M-stämman att göra partiets flyktingpolitik mer restriktiv är det en nödvändig konsekvens av att asylströmmen har satt så stor press på landets myndigheter och kommuner att grundläggande statsfunktioner inte längre kan upprätthållas. Jag lyssnade på debatten och det var ytterst få som tordes hävda att asylströmmen går att hantera. Till och med MUF, som tidigare annonserat att kampen för permanenta uppehållstillstånd skulle bli den stora stridsfrågan under stämman, böjde sig redan innan debatten ens hade kommit igång.

Beslutet om att Moderaterna är för att huvudregeln ska vara temporära uppehållstillstånd är en anpassning till våra grannländer, och som jag tidigare argumenterat för finns det ingen realistisk möjlighet för Sverige att ha generösare regler än Tyskland om vi vill att asylströmmen ska minska. Signalpolitik fungerar inte säger vissa, och så kan det vara, men incitamentsstrukturer gör det. Med temporära uppehållstillstånd kommer vi att få en incitamentsstruktur som gör att asylsökande blir mer intresserade av att välja Tyskland eller kanske Danmark och Norge. Nästa steg bör vara att anpassa  det svenska systemet helt och hållet efter det tyska.

På lördagkvällen kom också den nya Sifomätningen. Här finns intressant nog några små glädjeämnen. Trenden för S fortsätter nedåt, vilket visar att Stefan Löfven och Morgan Johansson trots ett flertal presskonferenser och mediaframträdanden inte vinner förtroende för sin flyktingpolitik. Därtill verkar SD:s ökning ha mattats av.

Jag har tidigare noterat att SD:s opinionsökningar kommer i skov, och ett sådant inträffade under sommaren. Därefter har partiet legat ganska stabilt på en nivå om ungefär 18–20 procent, trots ett massivt inflöde av asylsökande.

Av detta drar jag den försiktiga slutsatsen att det nu kan ha infunnit sig ett läge då Moderaterna skulle kunna gå på offensiven i migrationspolitiken. Just nu handlar allt om migration och det går inte att undvika. Men läckaget till SD tycks åtminstone för tillfället ha stannat av. Med ett nytt stämmobeslut om en restriktivare migrationspolitik skulle därför M möjligen kunna vända spelplanen till sin fördel.

En restriktivare politik är på intet sätt mindre human än den politik vi hittills har drivit. Om vi bygger om vårt system så att det vare sig är bättre eller sämre att söka asyl i Tyskland kommer fler att att söka sig dit. Och Tyskland är ett bra land att söka skydd i. Sverige tar redan emot långt fler asylsökande än något annat EU-land. Inget annat land kommer ens i närheten. I det läget är det inte elakt mot någon att försöka styra över fler asylsökande till andra EU-länder.

_____________________

Pingat på intressant.se.

Tre förslag för att hejda asylströmmen

”Det är bättre att denna ­regering faller än att regeringsmakten förfaller”. Orden är Rickard Sandlers (S) när han avgick som statsminister 1926 efter att de borgerliga partierna hade röstat ned hans förslag om arbetslöshetsunderstöd. Men orden passar bra in även på dagens situation. Regeringsmakten förfaller på grund av handfallenhet från S:s och MP:s sida.

SvD:s ledarsida har läst vad polisen säger i sina interna dokument. Myndigheten är inte längre förmögen att göra utlänningskontroller. En vital del av ordningsmakten har alltså kollapsat. I det läget spelar det ingen roll vilken budget som går igenom i riksdagen. Det centrala är vem som leder regeringen.

Vissa funktioner i staten får aldrig upphöra. Rättsväsende, försvar och polis. För annars utbryter otrygghet och laglöshet. Folk tar lagen i egna händer. Förtroendet för staten bryts. Människor slutar att lita på myndigheterna.

Det är av detta skäl som jag menar att regeringen Löfven måste avgå. Löfven kan komma tillbaka som statsminister, men i så fall med ett nytt regeringsprogram och ett nytt parlamentariskt underlag. I praktiken betyder det att han måste göra upp med Moderaterna och att Anna Kinberg Batra blir vice statsminister.

Men därutöver behövs också en politik som dämpar asylströmmen. Migrationsverket talar om att om den nuvarande trenden håller i sig kan antalet asylsökande för i år komma att uppgå till 150 000 eller mer. Och det kommer att vara likadant nästa år. Utan en minskad asylström kan myndigheter och kommuner inte längre utföra sitt uppdrag. Det hjälper då inte hur många galor SVT kör i Globen.

Vad kan man göra omedelbart? Jag är nu ingen expert, men någon måste ju föreslå något för att diskussionen alls ska komma igång.

1. Upprätta gränskontroller. Enligt Schengenavtalet ska andra länder göra det åt oss, men samarbetet har brutit ihop. Följden är att vi just nu inte har några gränskontroller alls. Det är visserligen den extremliberala drömmen, men inte min dröm. Jag vill ha lag och ordning.

2. Anpassa hela asylregelverket och etableringsprocessen efter Tyskland. Så länge Sverige framstår som ett mer generöst alternativ än övriga EU-länder kommer det alltid att vara mer attraktivt att söka sig till Sverige istället för Tyskland trots att man kan söka skydd där lika gärna som i Sverige. Därför bör det inte finnas några skillnader mellan Tyskland och Sverige. Tyskland är det ledande EU-landet och vi kommer aldrig att få något annat EU-land att anpassa sig till oss.

3. Kalla till ett krismöte med våra närmaste grannländer: Danmark, Tyskland, Norge, Finland och Polen och be om hjälp. Förvisso har Sverige sig självt att skylla som försatt sig i den här situationen, men lite hjälp skulle ju inte skada. Syrienkriget är i alla fall inte vårt fel.

Därutöver kan man säkert tänka ut andra förslag också. Att bara tala om integration, att säga att nu måste vi fixa mer jobb och bostäder är inte svaret på frågan. För låt säga att vi över en natt på något magiskt vis trollade fram 200 000 bostäder. Skulle det lösa problemet med att polisen inte kan utföra sina uppgifter? Knappast.

Det står i regeringsformen att ”Regeringen styr riket”. Det gör inte den här regeringen. Antingen vet Löfven inte hur man gör eller så är han bakbunden av sin koalitionspartners gröna drömmar om en värld där man aldrig måste fatta jobbiga beslut.

Ett annat plus med att avsätta/ombilda regeringen är att man får en annan budget. Den blir en kompromiss mellan S och alliansen, men hellre än geggig kompromiss än ett land som inte regeras.

Och för er som vill ha blockpolitiken tillbaka. Det vill jag också, men det ser inte ut att hända under denna mandatperiod. Ett S+M-samarbete kommer inte heller att få SD att växa för det har redan hänt.

______________

Pingat på intressant.se.

Flyktingströmmen är alltid störst på hösten

Varför har vi en flyktingkris just nu? Läget i Syrien är ungefär lika eländigt varje dag, så varför uppstod en kris just nu? För något år sedan fick jag höra att hösten var ”flyktingsäsong”. Jag tänkte inte så mycket på det då, men det blev ganska uppenbart nu. Men stämmer det att flest flyktingar kommer på hösten?

Ja, det gör det nog. Jag har lagt in Migrationsverkets månadsstatistik i ett diagram.

asylpermanad

Den månadsstatistik som finns tillgänglig på Migrationsverkets hemsida omfattar 2009–2015. Av dessa år är det bara 2009 och 2011 som uppvisar ett annat mönster. Varför 2009 var annorlunda vet jag inte, men att flyktingströmmen under 2011 ökade hela hösten gissar jag beror på att det var då Syrienkriget bröt ut. För alla andra år är det i alla fall uppenbart att flest asylsökande kommer i september och oktober.

Vad som ska hända resten av hösten 2015 har jag ingen aning om men om mönstret upprepar sig kommer asylströmmen att avta i mitten av oktober ungefär.

Jag vet att det var en del som tänkte sig att flyktingkrisen skulle beröra mångas hjärtan och få sympatierna för SD att minska igen, men man ska nog inte göra sig några förhoppningar på den punkten. Allt talar för att flyktingkrisen snart är över, och då är demonstrationerna och kampanjerna också över, och allt går tillbaka till sin grå vardag.

________________

Pingat på intressant.se.

Vem hjälper vi egentligen?

Idag var jag i domkyrkan och lyssnade till ärkebiskopens predikan. ”Se människan på stranden”, var rubriken apropå flyktingkrisen. Det är en bra uppmaning. Men jag skulle också vilja lägga till ”Se människan i lägren”. Förutom att gå i kyrkan ägnade jag även dagen åt att lära mig mer om hur mina skattepengar används. Vem hjälper vi?

Sverige lägger ungefär 37,1 miljarder kronor på att hjälpa nödställda, antingen genom att ta emot dem som asylsökande i Sverige, eller genom humanitära insatser på plats, eller att genom att ta emot kvotflyktingar.

Av dessa pengar går 34,3 miljarder till budgetområdena ”migration” och ”integration” i statsbudgeten. Migration kostar 17,9 miljarder och integration kostar 16,4. I migrationsdelen ingår också kostnader som har med arbetskraftsinvandring och in- och utflyttande svenska medborgare att göra. Men den största biten handlar om asylmottagningen.

Det humanitära biståndet där kvotflyktingdelen ingår uppgår i år till 2,8 miljarder. Det är alltså så mycket pengar Sverige lägger på att hjälpa människor på plats plus att hjälpa kvotflyktingar att få komma till Sverige.

faktaruta

Av dessa pengar går i år 885 miljoner kronor till FN:s flyktingorgan UNHCR. Denna organisation ansvarar för systemet för kvotflyktingar. Under förra året tog Sverige emot 1 900 kvotflyktingar.

Inbördeskriget i Syrien är en av de värsta flyktingkatastroferna just nu. Hur mycket pengar går till att hjälpa dem som bor i flyktingläger i grannländerna? Sida skriver på sin hemsida: ”Sidas stöd till Syrienkrisen uppgick 2014 till ca 320 miljoner kronor, varav ungefär 40 procent gick till insatser i Syriens grannländer, där syriska flyktingar sökt skydd.” Det blir 128 miljoner kr.

Vad betyder då allt detta? Jo, att Sverige lägger 34,3 miljarder kronor på att hjälpa de asylsökande som kommer hit på egen hand medan vi lägger 128 miljoner på dem som bor i flyktingläger utanför Syrien och inte har någon möjlighet att åka någonstans.

UNHCR räknar med att i december i år ha hand om 4 miljoner flyktingar från Syrien.

Det finns en väldig obalans mellan vad vi satsar på flyktingar som kommer till Sverige och flyktingar som befinner sig i flyktingläger. Det har sagts att Sverige är som ett akutsjukhus utan ambulans. Den som tar sig till Sverige får hjälp. Den som inte har råd får klara sig själv.

Jag vet inte hur man ska komma tillrätta med denna problematik, men vi brukar ju säga att plånboken ska inte avgöra vem som ska få hjälp.

___________________

Pingat på intressant.se.

Varför prioriterar Sverige asylflyktingar framför kvotflyktingar?

Om vi vill att Sverige alltjämt ska vara ett generöst flyktingland måste vi ha en flyktingmottagning som är pålitlig och som inte driver vind för våg. Annars går den folkliga legitimiten förlorad. En sak som behöver ses över är balansen mellan kvotflyktingar och asylflyktingar. Varför tar Sverige emot så få kvotflyktingar jämfört med asylflyktingar?

Kvotflykting är en person som får uppehållstillstånd i Sverige genom UNHCR:s program för vidarebosättning. Det är människor som Sverige hämtar direkt från FN:s flyktingläger. Deras asylstatus har utretts av FN och får därför permanent uppehållstillstånd direkt. Asylflyktingar är de som får uppehållstillstånd i Sverige efter att ha kommit hit på egen hand och fått sin asylansökan prövad av Migrationsverket här i Sverige.

Under 2014 kom det 81 301 asylsökande till Sverige. Av dem fick 33 049 permanent uppehållstillstånd. Antalet kvotflyktingar var samma år 1 971.

Sverige ger alltså uppehållstillstånd till långt fler flyktingar som kommit till hit på egen hand än vad vi har tagit emot från FN:s flyktingläger. Varför är det så? Jag har ingen aning. Jag har försökt informera mig om saken via Migrationsverkets hemsida och regeringens budgetproposition men inte funnit någon förklaring.

Just nu pågår en debatt om mängden asylsökande som kommer till Sverige. Migrationsverkets prognos talar om nivåer på 80 000–90 000 per år under ett antal år. Det är nivåer som Sverige aldrig tidigare har varit med om. I debatten är det många som försvarar asylrätten. Det är en rättighet att få söka asyl i Sverige. Vi kan alltså inte göra någonting åt den stora mängden asylsökande.

Att denna uppfattning skulle vara den mest moraliska menar jag dock kan ifrågasättas just med hänvisning till det lilla antalet kvotflyktingar som Sverige tar emot. Det är tydligt att den politik Sverige för nu prioriterar asylflyktingar framför kvotflyktingar. Men varför?

Det finns flera skäl till varför Sverige skulle satsa på kvotflyktingar istället för asylflyktingar. Jag kan inte presentera en fullständig utredning i ämnet utan som lekman får jag nöja med att göra en lista med frågor som jag undrar över:

– Kvotflyktingarnas flyktingstatus utreds av UNHCR (dvs. av FN) och måste inte bo på asylboende i Sverige i flera månader innan de beviljas uppehållstillstånd utan kan kommunplaceras direkt. Hur mycket pengar tjänar Sverige på det i förhållande till vad en asylflykting kostar?

– Kvotflyktingar är inte asylsökande och får därför per definition inte avslag på sin asylansökan och behöver således inte bo på ett asylboende i väntan på att få sin sak prövad. Hur mycket pengar tjänar Sverige på att asylprövningsprocessen sker i ett tidigare skede i ett annat land?

– Kvotflyktingar har alla en känd identitet. De har sina papper i ordning. Migrationsverket behöver inte reda ut vem en person är, vilket land han egentlingen kommer ifrån osv. Hur är rättsäkerheten i denna process jämfört med den svenska asylmottagningen där de asylsökande har kastat sina identitetshandlingar?

– UNHCR:s vidarebosättningsprogram (som kvotflyktingprogrammet egentligen heter) har en betydligt bättre genusprofil än vad den svenska flyktingmottagningen har. 2013 var det 52 procent kvinnor bland kvotflyktingarna medan det var 42 procent bland asylflyktingarna. Det är alltid en övervikt män bland de asylsökande som kommer till Sverige. Kan en prioritering av kvotflyktingarna uppväga denna obalans?

– Kvotflyktingarna hämtas från flyktingläger och tvingas inte resa med flyktingsmugglare. De behöver inte betala 100 000 kr per person för att ta sig till Sverige och de riskerar inte att drunkna på väg över Medelhavet. Kan en prioritering av kvotflyktingarna bidra till att flyktingsmugglingen minskar?

– Kanaler för flyktingsmuggling används även för smuggling av narkotika och vapen. Är det möjligt att försvåra illegala handelns utbredning genom att minska flyktingsmmugglingen?

Jag är ingen expert på ämnet kvotflyktingar men det här är frågor som jag menar bör ställas. Det tycks mig som att systemet med kvotflyktingar är mer rättssäkert, billigare och mer rättvist avseende svaga grupper än vad det svenska systemet är.

Det sägs i debatten att asylrätten måste värnas. Men asylrätten betyder med den nuvarande politiken att vi prioriterar män med pengar utan identitetshandlingar, medan fattiga kvinnor med identitetshandlingar blir kvar i FN:s flyktingläger. Var ligger rättvisan i det?

Jag skriver det här för att jag vill reformera den svenska flyktingmottagningen. Sverige tar emot en ström av asylsökande som är långt större än vad något annat europeiskt land tar emot. Det är en mycket dyr process som utsätter Sveriges kommuner för påfrestningar och som saknar legitimitet hos stora delar av befolkningen. Genom att reformera flyktingmottagningen kan vi ta emot lika många som nu men på ett bättre sätt.

_________________________________________
Pingat på intressant.se.