Att inget har förändrats i Norge är bra

Idag är det tvåårsdagen efter massakern på Utöya och bombningen av regeringskvarteret i Oslo. Norge reste sig stolt och har gått vidare. Idag klagar skribenterna Ali Esbati och Göran Greider båda på att inget har förändrats sedan attentaten. Samhället är detsamma som förut. Själv tycker jag att det är bra.

En terrorists tanke är alltid att han ska få till en förändring. Som regel vänder han sig mot det rådande politiska systemet som helhet, som han tycker är korrupt. Vad han helst av allt vill är att systemet kollapsar, att det blir en revolution, att det gamla byts ut mot något nytt.

Om något inte förändras är det ett misslyckande för terroristen. Ett land som drabbas kan därför omintetgöra terroristens planer genom att inte genomföra några politiska förändringar. Så gjorde Norge och sällan har väl ett terrorangrepp resulterat i ett klenare politiskt resultat.

Men som Esbati konstaterar så betyder ingen förändring även att den jordmån ur vilken Breivik uppstod inte heller förändras. Om inget förändras blir även det dåliga kvar.

Så är det. Men det som är ruttet i det norska samhället, och alla samhällen är ruttna i något avseende, gäller också Sverige, ska inte rensas ut vare sig med terrorhandlingar eller panikåtgärder från statsmaktens sida. Kanske det är dags först nu, två år senare, att diskutera vad i det norska samhället som gjorde att Breivik fick för sig att han måste mörda barn.

Redan förra året skrev jag berömmande om det norska samhällets lugna hanterande av 22-juliattentatet. Mitt omdöme kvarstår. Man ska inte riva upp himmel och helvete efter ett terrorattentat. Det är fel medicin.

_____________________
Pingat på intressant.se.

Som vanligt blir det höjda skatter

Socialdemokraterna Göran Greider och Stefan Edman vill att sitt parti ska väcka liv i Göran Perssons paroll om det gröna folkhemmet. Hur då? Jo, genom att höja skatten.

Så här blir det jämt när inbitna socialister försöker sig på att bli miljövänner. Med storslagna ord förklarar man att planeten håller på att gå under och att det framför allt är unga som är engagerade i miljöfrågor. Sen slutar allt med att det blir samma politik i alla fall – höjda skatter.

Argumentationen påminner lite om Sverigedemokraternas faktiskt. Inte så att man delar några värdringar, så menar jag inte, utan sättet att argumentera. När alla fina ord är sagda och de konkreta förslagen ska presenteras så blir det alltid sammma sak. I SD:s fall slutar allt med att Sverige måste stoppa invandringen. I alla förstelnade socialisters fall slutar allt med att skatterna måste höjas för att utjämna sociala skillnader.

Att vilja höja skatterna för att skapa en mer jämlik (men kanske inte rättvis) inkomstfördelning är en fullt legitim politisk ambition. Inget konstigt med det. Men kalla det då inte för miljöpolitik. Det blir larvigt.

___________________________
Pingat på intressant.se.