Åsiktshegemonin är punkterad men mer behövs

Värdet i fredagens migrationspolitiska överenskommelse ligger i att volymfrågan nu äntligen kan diskuteras öppet utan att någon behöver skämmas. Migrationsverket har sagt att det i sämsta fall kan komma så mycket som 190 000 asylsökande i år och 170 000 nästa år. Att i detta läge vägra prata om volym är verklighetsförnekelse. Då kan man också börja argumentera för att jorden är platt.

Det här kommer att bli en lång resa för svenska folket att göra men i och med överenskommelsen är första steget taget. I alla fall S, M, KD och FP har erkänt att volymen är för stor. Därmed kan man börja diskutera lösningar. För det är så jag ser på överenskommelsen. Den är första steget på en större reform som måste komma.

Förra veckan skrev jag att jag önskade mig tre åtgärder för en minskad asylström. Jag fick dessvärre inte alls som jag ville. Jag önskade mig: 1) gränskontroller, 2) anpassning av regelsystem och system för ekonomiskt understöd till Tyskland samt 3) krissamtal med de närmaste grannländerna.

Gränskontroller påverkar egentligen inte asylströmmen utan har att göra med att om Sverige inte har kontroll på befolkningen får vi problem med säkerheten i landet. Det normala är att en stat kontrollerar vem som reser in i landet. Med Schengenavtalet är det meningen att EU-länderna ska hjälpas åt med detta. En inresa i Grekland ska räknas som en inresa i Sverige. Men flyktingkaoset på Balkan har fått systemet att bryta ihop. Sverige har därför just nu oreglerad invandring. Om du vill klara dig utan personnummer och tillgång till välfärdstjänster men ändå bo i Sverige så är det fritt fram att flytta in. Ingen kollar vem du är, vad du heter eller om du har begått krigsbrott eller är efterlyst för narkotikasmuggling.

Jag har inte hunnit lära mig varför det inte blir några gränskontroller men jag gissar att det har att göra med att poliserna i landet är för få och att arbetspendlingen över Öresundsbron skulle försvåras.

Anledningen till att jag vill att Sverige ska ha samma regler som Tyskland, när det gäller flyktingmottagning, är att jag tror att det enda sättet att få ner asylströmmen är att se till att de asylsökande väljer olika EU-länder och inte bara Sverige. Folk flyr från krigets Syrien, men Sverige är inte den enda säkra tillflyktsorten. Det pågår inget krig i Polen.

Åtstramningen från PUT till TUT, permanenta uppehållstillstånd till temporära, är centralt för att minska anhöriginvandringen. Samma sak när det gäller ökade försörjningskrav. Men eftersom detta är en så kontroversiell fråga för Centern och Miljöpartiet har förslaget urvattnats. Därför kommer Sverige alltjämt att ha generösare regler än resten av EU och därmed fortsätta att vara attraktivare än alla andra EU-länder.

Det är ett allvarligt problem att våra förtroendevalda inte tycks förstå att asylsökande är rationella människor som gör informerade val.

Det är också därför som jag menar att Sverige måste sätta sig med sina närmaste grannländer och be om hjälp. EU som helhet kommer inte att hjälpa till. Fortfarande finns här länder som nekar helt och hållet (Polen), och länder som håller tyst och kommer billigt undan (Portugal, Irland). Sverige kommer aldrig att kunna övertyga hela EU om att hjälpa oss. Däremot är våra närmaste grannländer beroende av goda relationer med Sverige. Vi skulle därför kunna be Norge, Danmark, Finland, Polen (ja, även detta motsträviga land) och de baltiska staterna om hjälp. De kanske kräver något av oss i gengäld, exempelvis att Sverige går med i Nato, men det borde vi ändå ha gjort för länge sedan.

Jag förstår mycket väl att många vill komma till Sverige. Men jag är inte beredd att över en natt införa oreglerad invandring och avveckla välfärdsstaten såsom vi känner den. Om Sverige var det enda landet som kunde erbjuda en fristad skulle jag tänka annorlunda. Men det är det inte. Det är inte krig någonstans i EU och därför bör Sverige föra en politik som gör att fler asylsökande söker sig till exempelvis Portugal eller Irland.

_______________________

Pingat på intressant.se.

 

En bra dag för Moderaterna

Den som säger att Moderaterna gjort ett lappkast i migrationspolitiken och därmed låter påskina att partiet vänt kappan efter vinden, har inte noterat att verkligheten också gjort ett lappkast. Förra året tog vi emot över 80 000 asylsökande. I år kan vi behöva ta emot 160 000.

Ordet ”lappkast” är det Ekots Tomas Ramberg som står för, men hans kollega i SVT, Margit Silberstein, skriver att ”Reinfeldts politik faller ihop som ett korthus”. Ingen av dem ens antyder att förklaringen till den förändrade politiken handlar om en förändrad verklighet, trots att vi i år får en fördubbling av antalet asylsökanden. Kanske är det dags för Ramberg och Silberstein att ta sig en titt på statistiken?

Som jag uppfattar lördagens beslut av M-stämman att göra partiets flyktingpolitik mer restriktiv är det en nödvändig konsekvens av att asylströmmen har satt så stor press på landets myndigheter och kommuner att grundläggande statsfunktioner inte längre kan upprätthållas. Jag lyssnade på debatten och det var ytterst få som tordes hävda att asylströmmen går att hantera. Till och med MUF, som tidigare annonserat att kampen för permanenta uppehållstillstånd skulle bli den stora stridsfrågan under stämman, böjde sig redan innan debatten ens hade kommit igång.

Beslutet om att Moderaterna är för att huvudregeln ska vara temporära uppehållstillstånd är en anpassning till våra grannländer, och som jag tidigare argumenterat för finns det ingen realistisk möjlighet för Sverige att ha generösare regler än Tyskland om vi vill att asylströmmen ska minska. Signalpolitik fungerar inte säger vissa, och så kan det vara, men incitamentsstrukturer gör det. Med temporära uppehållstillstånd kommer vi att få en incitamentsstruktur som gör att asylsökande blir mer intresserade av att välja Tyskland eller kanske Danmark och Norge. Nästa steg bör vara att anpassa  det svenska systemet helt och hållet efter det tyska.

På lördagkvällen kom också den nya Sifomätningen. Här finns intressant nog några små glädjeämnen. Trenden för S fortsätter nedåt, vilket visar att Stefan Löfven och Morgan Johansson trots ett flertal presskonferenser och mediaframträdanden inte vinner förtroende för sin flyktingpolitik. Därtill verkar SD:s ökning ha mattats av.

Jag har tidigare noterat att SD:s opinionsökningar kommer i skov, och ett sådant inträffade under sommaren. Därefter har partiet legat ganska stabilt på en nivå om ungefär 18–20 procent, trots ett massivt inflöde av asylsökande.

Av detta drar jag den försiktiga slutsatsen att det nu kan ha infunnit sig ett läge då Moderaterna skulle kunna gå på offensiven i migrationspolitiken. Just nu handlar allt om migration och det går inte att undvika. Men läckaget till SD tycks åtminstone för tillfället ha stannat av. Med ett nytt stämmobeslut om en restriktivare migrationspolitik skulle därför M möjligen kunna vända spelplanen till sin fördel.

En restriktivare politik är på intet sätt mindre human än den politik vi hittills har drivit. Om vi bygger om vårt system så att det vare sig är bättre eller sämre att söka asyl i Tyskland kommer fler att att söka sig dit. Och Tyskland är ett bra land att söka skydd i. Sverige tar redan emot långt fler asylsökande än något annat EU-land. Inget annat land kommer ens i närheten. I det läget är det inte elakt mot någon att försöka styra över fler asylsökande till andra EU-länder.

_____________________

Pingat på intressant.se.

Tre förslag för att hejda asylströmmen

”Det är bättre att denna ­regering faller än att regeringsmakten förfaller”. Orden är Rickard Sandlers (S) när han avgick som statsminister 1926 efter att de borgerliga partierna hade röstat ned hans förslag om arbetslöshetsunderstöd. Men orden passar bra in även på dagens situation. Regeringsmakten förfaller på grund av handfallenhet från S:s och MP:s sida.

SvD:s ledarsida har läst vad polisen säger i sina interna dokument. Myndigheten är inte längre förmögen att göra utlänningskontroller. En vital del av ordningsmakten har alltså kollapsat. I det läget spelar det ingen roll vilken budget som går igenom i riksdagen. Det centrala är vem som leder regeringen.

Vissa funktioner i staten får aldrig upphöra. Rättsväsende, försvar och polis. För annars utbryter otrygghet och laglöshet. Folk tar lagen i egna händer. Förtroendet för staten bryts. Människor slutar att lita på myndigheterna.

Det är av detta skäl som jag menar att regeringen Löfven måste avgå. Löfven kan komma tillbaka som statsminister, men i så fall med ett nytt regeringsprogram och ett nytt parlamentariskt underlag. I praktiken betyder det att han måste göra upp med Moderaterna och att Anna Kinberg Batra blir vice statsminister.

Men därutöver behövs också en politik som dämpar asylströmmen. Migrationsverket talar om att om den nuvarande trenden håller i sig kan antalet asylsökande för i år komma att uppgå till 150 000 eller mer. Och det kommer att vara likadant nästa år. Utan en minskad asylström kan myndigheter och kommuner inte längre utföra sitt uppdrag. Det hjälper då inte hur många galor SVT kör i Globen.

Vad kan man göra omedelbart? Jag är nu ingen expert, men någon måste ju föreslå något för att diskussionen alls ska komma igång.

1. Upprätta gränskontroller. Enligt Schengenavtalet ska andra länder göra det åt oss, men samarbetet har brutit ihop. Följden är att vi just nu inte har några gränskontroller alls. Det är visserligen den extremliberala drömmen, men inte min dröm. Jag vill ha lag och ordning.

2. Anpassa hela asylregelverket och etableringsprocessen efter Tyskland. Så länge Sverige framstår som ett mer generöst alternativ än övriga EU-länder kommer det alltid att vara mer attraktivt att söka sig till Sverige istället för Tyskland trots att man kan söka skydd där lika gärna som i Sverige. Därför bör det inte finnas några skillnader mellan Tyskland och Sverige. Tyskland är det ledande EU-landet och vi kommer aldrig att få något annat EU-land att anpassa sig till oss.

3. Kalla till ett krismöte med våra närmaste grannländer: Danmark, Tyskland, Norge, Finland och Polen och be om hjälp. Förvisso har Sverige sig självt att skylla som försatt sig i den här situationen, men lite hjälp skulle ju inte skada. Syrienkriget är i alla fall inte vårt fel.

Därutöver kan man säkert tänka ut andra förslag också. Att bara tala om integration, att säga att nu måste vi fixa mer jobb och bostäder är inte svaret på frågan. För låt säga att vi över en natt på något magiskt vis trollade fram 200 000 bostäder. Skulle det lösa problemet med att polisen inte kan utföra sina uppgifter? Knappast.

Det står i regeringsformen att ”Regeringen styr riket”. Det gör inte den här regeringen. Antingen vet Löfven inte hur man gör eller så är han bakbunden av sin koalitionspartners gröna drömmar om en värld där man aldrig måste fatta jobbiga beslut.

Ett annat plus med att avsätta/ombilda regeringen är att man får en annan budget. Den blir en kompromiss mellan S och alliansen, men hellre än geggig kompromiss än ett land som inte regeras.

Och för er som vill ha blockpolitiken tillbaka. Det vill jag också, men det ser inte ut att hända under denna mandatperiod. Ett S+M-samarbete kommer inte heller att få SD att växa för det har redan hänt.

______________

Pingat på intressant.se.

Efter DÖ: Dags för en ny regering

Om tillströmningen fortsätter i den takt som är nu kommer Sverige i slutet av december ha tagit emot över 150 000 asylsökande, förklarade statsministern på sin presskonferens på fredagen. Decemberöverenskommelsen är historia. Från och med nu gäller ett nytt fokus: Hur får vi stopp på asylströmmen? Vilken ekonomisk politik ska vi driva för att så många nyanläda invandrare som möjligt kommer i arbete så snart som möjligt?

Det var symboliskt att Kristdemokraterna röstade ja till att överge decemberöverenskommelsen samma dag som regeringen höll presskonferens och försökte rädda den lilla skärva av förtroende den har efter att ha kört flyktingpolitiken i botten.

Det finns ingen möjlighet för Sverige att ta emot 150 000 asylsökande, bevilja 70 procent av dem permanent uppehållstillstånd och rätt att ta emot anhöriginvandrare, och samtidigt tro att vi ska kunna ha en välfärdsstat finansierad med höga skatter. Nästa år kan det komma ytterligare 150 000.

Jag har nyliberala vänner som vill avskaffa all reglerad invandring. Men de är också öppna med att de vill avveckla välfärdsstaten. Denna nyliberala dröm ser nu ut att gå i uppfyllelse. Märkligt nog är det Socialdemokraterna och Miljöpartiet som ligger bakom. Inte med avsikt utan genom inkompetens.

Löfven sa på presskonferensen att han är för en reglerad invandring, men siffrorna talar ju för det motsatta. Varningsklockan började ringa redan förra året, men Löfven och hans koalitionspartners har inte velat lyssna. De har istället sagt att alla som varnar för den ökade asylströmmen är rasister. Nu skördar Löfven vad S och MP själva har sått.

Vad gör vi? Decemberöverenskommelsen är inte längre relevant. Den kom till i ett läge där det ansågs viktigare att isolera SD än att försöka lösa själva asylfrågan. Så är inte fallet längre.

Jag tror att vi måste få ett stopp på asylströmmen. De asylsökande söker sig till Sverige eftersom de ryktesvägen har hört att det är lättare att få uppehållstillstånd här och att vi har bättre ekonomiska villkor än andra. Varför ska man försöka stanna i Danmark, ett land som precis har halverat sin ekonomiska ersättning för alla asylsökande? Eller Tyskland som kommer att ersätta fickpengarna med matkuponger och som inte beviljar permanenta uppehållstillstånd?

För att förstå hur mycket 150 000 är kan det vara värt att jämföra med hur många asylsökande det var som EU alldeles nyss satt och förhandlade om. Det var 120 000. EU satt alltså i flera dagar och förhandlade om en mindre mängd asylsökande för hela EU än vad vi, av statsministerns uttalande att döma, kommer att ta emot på bara ett år. Kom ihåg att vi tog emot 81 000 förra året också.

I nästa steg måste allt fokus ligga på att skaffa fram jobb. Sverige har en arbetsmarknadspolitik som går ut på att vi ska försöka avskaffa alla lågbetalda jobb genom att automatisera så mycket som möjligt och genom att utbilda människor så att de kan få de bättre betalda jobben. Jag tror inte att det räcker utan att det också måste finnas jobb för dem som knappt kan någon svenska alls och inte vill eller kan skaffa sig vidareutbildning.

Vem ska då genomföra detta? Det kan inte bli den regering som sitter nu. Den har inte ett tillräckligt parlamentariskt underlag. Den törs fortfarande inte tala om att asylströmmen till Sverige måste minska, eftersom den är rädd för att bli kallad för rasister, och den har inga som helst planer på att genomföra några stora strukturella förändringar på arbetsmarknaden.

Men tro nu inte att jag förespråkar ett samarbete mellan alliansen och SD. Nej, SD har ju en ekonomisk politik som liknar sossarnas, med höga skatter osv. (förutom att partiet dessutom har en otrevlig och splittrande ideologi). Jag kan i detta läge tänka mig antingen en alliansregering i minoritet med SD:s passiva stöd (på samma sätt som under förra mandatperioden) eller, om SD blockerar detta, en S+M-regering.

Jag säger inte att jag har tänkt färdigt på denna fråga, men vi kan inte ha den regering som vi har nu. Haveriet med asylpolitiken har visat detta. Decemberöverenskommelsen har fallit och vi behöver en helt annan ekonomisk politik än den regeringen vill driva och vi behöver den redan imorgon, inte efter nästa val.

___________________

Pingat på intressant.se.

 

SD:s opinionssiffror ökar i takt med antalet asylsökande

Fortfarande tycks det finnas de som inte vill tro att anledningen till att SD växer i opinionen har med asylmottagningen att göra. Istället fortsätter de att tro att det har skett ett värderingsskifte i befolkningen där bruna krafter brutit fram, hjälpta härtill av borgerliga ledarsidor som inte har kunnat hålla emot.

Lika bra då att visa ytterligare ett diagram som visar hur SD har ökat i opinionen i takt med att asylströmmarna har ökat. Jag har i ett tidigare inlägg visat samma sak med hjälp av årsvisa data, och visat att den siffra som bäst korrelerar med SD:s stegring i opinionen är antalet asylsökande och inte beviljade uppehållstillstånd. Det är mängden beviljade uppehållstillstånd som är den riktiga invandringen, eftersom alla asylsökande ju inte får stanna. Men det är framför allt mängden asylsökande (ej antalet flyktingar) som bäst korrelerar med SD:s ökade opinionssiffror.

asylsiffrorochsd

Genom Thomas Gür fick jag tillgång till siffror som visar ökningen av asylsökande 2009–2015 för varje månad räknat per 12 månadersperiod. På så vis kan man se den totala volymökningen bättre än när man tittar på varje år för sig. Månadssiffrorna i diagrammet visar alltså den årliga tillströmningen av asylsökande för varje månad. Från april 2011 till april 2012, och så vidare. Till dessa siffror har jag sedan lagt SD:s opinionssiffror i Sifo.*

SD:s siffror följer inte ökningen jämt utan som synes går det upp och ned men på det hela taget följs kurvorna åt. Värt att notera är också att SD ibland gör stora häv i opinionen. Ett sådant hittar man under 2010 och ett annat 2012 och ytterligare ett 2014. Mycket talar för att vi har haft ett sådant häv nu under sommaren 2015 också. Se detta inlägg som diskuterar detta fenomen.

Hur som helst är min enkla poäng att ökningen av SD i opinionen inte har någonting att göra med att svenska folket håller på att brunfärgas, utan på att det finns ett missnöje med hur asylmottagningen sköts. Svenska folket har inga problem med invandring, men däremot har man problem med ett politiskt etablissemang som under lång tid har slagit dövörat till när klagomål på asylhanteringen kommit fram. Att vara kritisk till hur det går till när Migrationsverket hyr övergivna hotell och vandrarhem i skogarna i Bergslagen är inte detsamma som att ogilla människor från andra länder.

_________________
Pingat på intressant.se.