Tragisk personkonflikt är inte detsamma som identitetskris

Jag har endast på ytan följt den så kallade identitetsdebatten i Svenska kyrkan. Så mycket kan jag dock säga att något inbördeskrig knappast pågår. Tjafs och personstrider finns det gott om. Men att talföra debattörer är ilskna på varandra betyder ju inte att hela kyrkan är kris.

Jag har nu uppdaterat mig på de senaste inläggen i ordkriget mellan sajterna Kristen opinion och Seglora smedja. Det är tragiskt att se vad som skrivs. Personangreppen är legio.

 

Är båda lika goda kålsupare? Nej, den av Stockholms stift stödda Seglora smedja är helt osannolikt känslig för allt den anser vara onda människor. Kristen opinion har reagerat förhållandevis vuxet, men kanske inte med den kyla man skulle önska. Därtill får man nog säga att det är lite naivt att inte tro att man drar på sig kritik om man upplåter utrymme för en debattör med ideologisk hemvist hos Sverigedemokraterna.

Jag säger nu inte att man absolut inte ska upplåta sin debattsida för Sverigedemokrater. Det är viktigt att alla röster hörs, även dem man inte sympatiserar med, av det enkla skälet att de konstiga åsikterna inte kommer fram i dagen annars. Men man måste veta vad man gör och kunna försvara det. Det kan inte Kristen opinion som istället väljer att bemöta angrepp ad hominem med samma metod.

Jag håller med om att Seglora smedja i sin kritik har gått över all styr. Smedjan kritiserar Kristen opinion för att ha länkat till författaren Mohammed Omars hemsida. Länkningen i sig anses legitimera Omar och hans antisemitiska åsikter. Seglora smedja får fariséerna i Nya testamentet att framstå som liberala mesar.

Men som sagt, detta ordkrig är verkligen inte representativt för Svenska kyrkan. Var och en som besöker kyrkan en vanlig söndag vet att gemenskapen i kyrkan spänner över sekel. Ett tillfälligt ordkrig förändrar inte det.

_________________

Pingat på intressant.se.