Varför har vi EU-medborgare i asylmottagningen?

Mitt förra blogginlägg om kvotflyktingar skrev jag enkom för att visa att den nuvarande politiken bakom asylmottagningen inte är världens mest genomtänkta. De som försvarar status quo hävdar att vi inte kan göra någonting för att minska antalet asylsökande. Asylrätten är en rättighet och man får inte rubba på rättigheter.

Jag är istället av den uppfattningen att om man vill bevara ett politikområde så måste man också vara beredd att göra reformer. De som nu skriver debattartiklar som går ut på att tysta ned kritiker istället för att komma med konkreta reformförslag är de som undergräver asylrätten i och med att de vägrar inse att systemet i sin nuvarande form har brister. Här kommer därför ytterligare ett exempel på en brist som jag menar måste åtgärdas omedelbart och som på intet sätt nekar ”assyriern som riskerar halshuggning på grund av sin tro” skydd.

Merit Wager som bloggar om migrationsfrågor har uppmärksammat att det finns EU-medborgare inskrivna i asylmottagningen. EU-medborgare? Ja, ni läste rätt. Men det finns väl inga EU-länder man måste fly ifrån? Nej, självklart inte, men det hindrar ju inte att en EU-medborgare kan ansöka om asyl ändå. Allt som krävs är att gå till Migrationsverkets kontor och säga att man vill söka asyl.

Men ska inte en sådan person bara få nej? Jo, det låter ju självklart, men nu har Migrationsverket låtit sina jurister utreda saken och de har kommit fram till att det inte låter sig göras. Även EU-medborgare ska skrivas in i mottagningssystemet. Därmed ska de också ha rätt till boende, ekonomiskt understöd m.m.

Wagers blogginlägg hittar man här:

En migga om uppenbart ogrundade asylansökningar: ”Förstår du innebörden av det när de som tigger på gatorna kommer på detta?”

Tillägg till föregående inlägg: Ur Migrationsverkets Rättsutredning om asylsökande EU-medborgares rätt till bistånd enligt LMA

Eftersom Wager av vissa (exempelvis Aftonbladets ledarsida) anses vara främlingsfientlig och därför per definition omöjlig att lyssna till har jag genom en egen källa på Migrationsverket kollat om det hon skriver är sant.

Min källa skriver så här till mig:

Utgångspunkten är att det är “en mänsklig rättighet” att söka asyl. Alla EU-medborgare som söker kommer givetvis att få avslag men det nya nu är att de kan komma in i mottagningssystemet genom LMA (lagen om mottagning av asylsökande) och har rätt till tak över huvudet, mat för dagen och 24 kr/dag samt kläder, busskort, glasögon, tandvård etc efter behov.

Vi har tidigare hänvisad EU-medborgare till resp. lands ambassad men om vem som helst som söker asyl får de förmåner som följer med det blir följden för EU-medborgare ansöker om asyl (och skrivs in i mottagningssystemet) saknar skäl att kontakta sitt lands ambassad.

Asylansökningar från EU-medborgare är givetvis få och dessutom uppenbart ogrundade. De kommer att avslås. De belastar därför inte systemet i någon större utsträckning. Det som gör att jag ändå skriver om problemet är för att understryka hur knasigt det svenska asylmottagningssystemet är. Det som borde vara självklart, att EU-medborgares asylansökningar avvisas direkt, sker inte. Tvärtom utfärdar Migrationsverket riktlinjer till sina handläggare om att de ska göra precis tvärtom.

Det man frågar sig är vilka andra egendomliga regeltillämpningar Migrationsverket har. Och man ställer sig den fullt rimliga frågan: Kan det vara så att det finns många asylssökande i systemet som inte har giltiga skäl men som slinker igenom för att Migrationsverket tillämpar reglerna på ett mycket märkligt sätt? Kalla mig gärna konservativ (jag är ju det) men jag tror utifrån min gnälliga horisont att om man har generösa regler och dålig koll kommer systemet att utnyttjas av snyltare. Det är inte konstigare än när man har orimligt generösa regler för A-kassa eller något annat bidragssystem.

Och återigen, för att förekomma moralistiska pekpinnar att jag med ett inlägg som detta vill stänga dörren i ansiktet på någon som riskerar att få halsen avskuren i Syrien: Nej, det vill jag inte. Jag vill ge plats för dem som kommer från Syrien och vill därför flytta på dem som kommer från Rumänien, Kroatien, Grekland och Spanien. Vad har de att göra på våra asylboenden?

___________________________________
Pingat på intressant.se.

Problemet med SD är större än partiets invandringspolitik

En vän till mig brukar säga att problemet med Sverigedemokraterna inte är deras invandringspolitik, och jag håller med. Problemet är partiets ideologi. Jag har skrivit två tidigare blogginlägg om varför alliansen och inte minst Moderaterna bör lägga om sin invandringspolitik. Det här är blir mitt tredje och sista (för denna gång) och det handlar om SD som i sig självt är ett invandringspolitiskt problem.

Om några dagar väljer Moderaterna en ny partiledare som om inget oväntat händer blir Anna Kinberg Batra. Om jag var en av hennes rådgivare skulle jag föreslå att en av partiets prioriterade uppgifter under de närmsta åren skulle vara att sätta stopp för Sverigedemokraternas tillväxt och att se till att detta parti trycktes ned mot 4-procentsspärren. Och detta menar jag inte av taktiska skäl, utan av ideologiska. Jag är övertygad om att om SD:s ideologi får spridning i landet kommer detta att utså misstro och splittring bland människor.

Jag ska ge tre färska exempel på den otäcka stämning som SD sprider genom sin blotta existens.

När det efter valet stod klart att SD gått framåt starkt var det en släkting till mig som berättade för mig om hur svårt det var att vara invandrare i Sverige på 1950-talet när hon kom hit. Sverige var i behov av arbetskraft när industrin gick på högvarv efter andra världskriget, men misstänksamheten mot utlänningar var stor. Nu kände hon att denna misstänksamhet plötsligt var tillbaks. 60 år senare.

En liknande känsla berättade också en vän till mig om. Hon kom också till Sverige som barn för omkring 15 år sedan och har vuxit upp och gått i skola i Sverige. Hon berättade att hon dagarna efter valet, när hon pendlade till jobbet, tittade ut över tågvagnen och funderade över vilka det var som ville att hon inte skulle bo i Sverige. Vilka var det som ville kasta ut henne?

Kan man avfärda den oro som dessa människor känner? Kanske har de gått på myten om Sverigedemokraterna som det genomonda nyfacistiska partiet? Inte består väl Sverige till 12,86 procent av rasister?

Jag gör inte det. Jag tar den på allvar. Mitt tredje exempel visar än bättre varför det är viktigt. Strax före jul utbröt en debatt om vad som utgör svenska folket. Det som föranledde debatten var en intervju med SD:s partisekreterare Björn Söder i DN. I debatten kom judarnas ställning att diskuteras. I mitt Facebookflöde fick jag då läsa följande kommentar av Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism:

Judar är inte svenskar, enligt Sverigedemokraterna. De tillhör den ”judiska nationen” och inte den ”svenska nationen”. Det är inte förvånande att Silberstein kritiserar denna uppfattning. Det har ju som bekant många gånger i historien påståtts att judar är främmande element i folket. Ett parti i Sverige påstår detta nu igen. Detta om något borde få varningsklockorna att ringa.

Det stora felet med Sverigedemokraternas ideologi är att man vill försöka skapa nationell samhörighet på etnisk grund, där man samtidigt förklarar att det praktiskt taget är omöjligt för invandrare att bli en del av den etniska grupp som utgör svenska folket. Resultatet blir att SD delar upp befolkningen i olika ”nationer”, där infödda etniska svenskar utgör det ”svenska folket” och judar det ”judiska folket”. Därtill finns ”samiska folket”, ”sverigefinska folket”, ”romska folket” och ”tornedalska folket”. De är ”folken” inom Sverige sedan gammalt, menar SD. Invandringen har medfört att det därutöver också finns många andra ”folk”.

I ideologin ingår också en syn på människan som bunden av sitt sociala sammanhang vilket ger henne en ”essens” som är oföränderlig eller åtminstone svårföränderlig. Den som föds in i ett visst folk får en viss ”essens” som hon bär med sig resten av livet. Olika ”essenser” låter sig inte blandas hur enkelt som helst, även om assimilering är möjlig. En människa från ett ”folk” kan anpassa sig till ett annat ”folk”, men om de kulturella skillnaderna är mycket stora kommer det aldrig att gå, menar partiet i sitt principprogram.

Det är denna uppdelning av ”folk” och ”folk” på etnisk grund som jag menar utsår splittring och misstänksamhet. Intentionen från SD:s sida är god. Man vill skapa nationell samhörighet. Det ska finnas en stark känsla av gemenskap i Sverige. Jag har själv skrivit om vikten av just detta i min Handbok i konservatism. Jag är övertygad om att det är en nödvändig ingrediens i ett gott samhälle. Däremot är det genuint skadligt om man ska försöka skapa denna samhörighetskänsla genom att understryka skillnader mellan människors etnicitet och därtill säga att en etnisk grupp är ”svensk” och andra etniska grupper inte är ”svenska”.

Tankekonstruktionen där man delar in folket i ”svenskar” och ”icke svenskar” är central för SD och har alltid funnits i partiet. Det är inget nytt påfund. Jag har läst många olika varianter på detta genom åren men kärnan i SD:s nationalism är ungefär densamma som den alltid har varit.

Felet med uppdelningen i grupper är att den reserverar begreppet ”svenskt” åt en etnisk grupp och omöjliggör för andra etniska grupper att säga att de också är svenska, trots att vi vet att Sverige redan från tidernas begynnelse inrymmer olika etniska grupper. Ideologin fråntar många människor i Sverige rätten att kalla sig för svensk, och vi får en diskussion om vem som är ”svensk på riktigt”. Räcker det med att ens ena förälder är av ”svensk börd”? Allt detta skapar splittring mellan människor i vårt samhälle och är dessutom förolämpande mot dem som är svenskar men inte heter Olsson och har en pappa som kommer från Dalarna.

Diskussionen om begrepp som etnicitet, nationalitet och medborgarskap kan göras hur lång som helst. Men den är viktig att ta till sig. Sverigedemokraternas användning av begreppen ”nation” och ”folk” är långt ifrån självklar. SD menar att den ”svenska nationen” bara kan inrymma ett ”folk”. Jag kan emellertid tänka mig att en ”nation” innehåller mer än ett folk. Det är därför som jag också använder ordet ”etnicitet” och talar om ”etniska grupper”.

För att göra en lång problematik kort kan man ta drottningen som exempel. Vilken nationalitet har hon? Hon är född i Tyskland, alltså tillhör hon med SD:s terminologi det ”tyska folket”. Att resonera på det viset blir i mitt tycke snurrigt eftersom den svenska drottningen rimligtvis måste vara en del av det svenska folket av det enkla skälet att hon är drottning av Sverige.

Foto: Julia Hetta/Kungahuset.

Däremot skulle jag inte vilja påstå att drottningen är av ”svensk börd”, för så är det ju inte heller. Hennes ”etnicitet” är tysk. Såsom jag ser det är hon av ”svensk nationalitet” men av ”tysk börd”. Man kan alltså vara svensk och tysk samtidigt, vilket någon kanske tycker låter motsägelsefullt, men resonemanget landar i alla fall inte i den bisarra slutsatsen att drottningen av Sverige inte är den del av svenska folket.

Utöver detta finns också begreppet medborgarskap, men det har ingen betydelse i det här fallet eftersom det endast är en juridisk konstruktion. I ett land som USA är medborgarskapet det som skapar identiteten att vara ”amerikan”, men så brukar vi inte tänka i Sverige.

Är nu detta något att bli upprörd över? Har begreppsdiskussionen några praktiska konsekvenser? Ja, det har ju det. Sverige är ett land som har en stor invandring och därför också ett stort behov av att skapa samhörighet mellan grupper med olika bakgrunder. Vi har en stor grupp, de infödda svenskarna (dvs. av svensk börd) som en gång i tiden var nästan ensamma. Jag har inga problem med att denna grupp får bestämma spelreglerna i samhället. Den är ju störst och har hemortsrätten på sin sida. Men denna grupp, som helt frivilligt har låtit människor från andra länder invandra, kan inte dra en gräns runtomkring sig och säga att det bara är de som är av ”svensk börd” som ingår i den ”svenska nationen”. Det skapar splittring. Och om detta sker underblåser man idéer om att människor från olika etniska grupper inte kan umgås med varandra, inte kan hålla fred, att ”dom där” är annorlunda, korkade och omöjliga att ha att göra med. Det har aldrig varit en bra politik att dela upp människor i grupper. Omedelbart infinner sig ”vi” och ”dom”-tänkandet och vi börjar misstro varandra.

Ett starkt SD i riksdagen menar jag leder till ett samhälle med splittring där vi istället behöver gemenskap. SD vill inte att ordet ”svensk” ska omfatta andra än de som är av etnisk svensk börd, utan talar istället om att det finns olika ”folk” som omöjligen kan uppgå i det svenska folket. Även om ledningen för partiet är städad och vältalig banar partiets ideologi väg för en undervegetation som är genuint främlingsfientlig och där man verkligen kan tala om ett förpestat samhällsklimat. Den som inte tror mig när jag skriver detta kan själv göra en utflykt till sidan Avpixlat och läsa kommentarsfälten till de nyheter som publiceras där. Kommentarsfälten är inte Sverigedemokraterna, men det är så Sverige blir om SD:s ideologi ska få omsättning i verkligheten.

Detta var mitt tredje och sista inlägg om invandringspolitiken för denna gång. De andra inlägg som hänger ihop med detta hittar man här:

Flyktingpolitiken: Reformera för att bevara

Hur långt kommer man med integrationspolitik?

________________________

Pingat på intressant.se.

__________________________

Hur långt kommer man med integrationspolitik?

Oavsett om man vill det eller inte måste omfattningen på asylinvandringen till Sverige diskuteras. Jag har i en krönika i NT i december beskrivit det som att frågan för länge sedan har passerat stadiet där man kan fråga sig om Sverige ska vara ett invandrarland eller inte, eller om Sverige ska vara öppet eller stängt. Migrationsverkets prognos för kommande år ställer helt nya frågor.

Ett svar som ledande politiker har givit för hur vi ska hantera den omfattande strömmen av asylsökande är att Sverige ska förbättra sin integrationspolitik. Det låter i mina öron som en självklarhet. Därför vill skulle jag vilja komma med några frågor om hur det är tänkt? För när jag gör en lista över förslag som cirkulerar i debatten ser jag ingen åtgärd som kan sjösättas omedelbart, ännu mindre ge en effekt på den korta tid som står till buds.

Låt oss börja med Migrationsverkets prognos. Vad säger den?

Som framgår av bilden kommer nivån på asylmottagningen att ligga på 80 000–90 000 de två närmsta åren för att därefter gå ned till 60 000–70 000. Detta är nivåer som Sverige aldrig tidigare haft. 1992 tog Sverige emot över 84 000 asylsökande från Balkan, men vi har aldrig tagit emot så många under flera år.

Av dessa kommer ungefär hälften att få permanent uppehållstillstånd, PUT. En flykting med PUT har också rätt att ta hit sina anhöriga, vilket gör att man också måste lägga till anhöriginvandringen om man ska förstå storleken på den totala flyktinginvandringen.

I och med att söktrycket är mycket högt belastar detta också Migrationsverkets handläggningstider. Verket räknar med att det kommer att ta 10 månader att hantera ett asylärende.

Löser vi denna utmaning med integrationspolitiska åtgärder? Jag är verkligen ingen expert på ämnet och jag vill därför inte komma med några definitiva slutsatser utan snarare ställa frågor. Hur långt kommer vi med de förslag som finns?

Reformer på arbetsmarknaden? Sverige är ett land som tyvärr inte är särskilt bra på att få ut invandrare på arbetsmarknaden. Faktum är att vi har en av Europas sämsta arbetsmarknader för flyktinginvandrare. Den här bilden har jag klippt ur en artikel av Ryszard Szulkin i tidningen Framtider, nr 4/2012 (Institutet för Framtidsstudiers numera nedlagda magasin).

Vilka förslag har förts fram för att ändra på detta? Jag kanske inte har varit uppmärksam men från regeringens sida finns ingenting. Inom alliansen har det börjat diskuteras att man kanske skulle reformera LAS. Än så länge finns dock inga förslag på ändrade arbetsmarknadslagar. Vår förre statsminister brukade som bekant säga att han tyckte att det existerande regelverket fungerade bra.

Arbetsmarknadslagarna påverkar inte statsbudgeten såvitt jag vet och omfattas därför inte av decemberöverenskommelsen. Teoretiskt sett skulle därför alliansen kunna driva igenom reformer på detta område. Men kommer det att ske? Kommer SD att stödja en sådan reform? (Jag är inte helt säker på att SD stödjer en sådan lagändring med tanke på att partiet har stort väljarstöd i LO-kollektivet.) När kan dessa lagar träda i kraft? När får de effekt?

En annat förslag inom detta område som cirkulerar är sänkta ingångslöner. Det är ett förslag som snurrat runt länge, men hur en sådan sak ska genomföras förstår jag inte riktigt. Lönerna sätts i avtalsförhandlingar utan politikers inverkan.

Ett sätt att öka incitamenten att söka jobb är att sänka inkomstskatten (exempelvis med ett jobbskatteavdrag), men det är omöjligt för alliansen att få igenom i riksdagen på grund av decemberöverenskommelsen. Samma sak gäller alla andra skattesänkningar som skulle kunna stimulera såväl utbud som efterfrågan på arbetskraft. Alla ekonomiska styrmedel är bortförhandlade, och vi får väl hålla det för troligt att de rödgröna inte sänker några skatter alls under mandatperioden.

Ytterligare ett intressant förslag som finns är att konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen. Konkurrens främjar effektivitet och man kan anta att det går att jaga rätt på fler arbetstillfällen på detta vis. Men kommer det att hända under denna mandatperiod? Hur troligt är det att de rödgröna kommer att vilja privatisera en myndighet som sedan urminnes tider varit en del av det stora socialstatsprojektet? Privatiseringar är inte på modet inom vänstern.

Jag erkänner att jag inte har koll på alla förslag. Det är därför som jag ställer frågor. Vilka är de stora åtgärderna som äntligen tar tag i vår sedan länge allvarligt dysfunktionella arbetsmarknad för invandrare nu när flyktingströmmen är större än någonsin?

Bostadsbristen, hur gör vi med den? Intressant nog är det enda förslag som ett parti har lagt fram som jag känner till och som verkligen skulle kunna skapa nya bostäder, är Vänsterpartiets om att vi ska starta ett nytt miljonprogram. Förslaget är dock idiotiskt i alla andra avseenden eftersom vi vet att miljonprogramsområdena är gigantiska sociala misslyckanden.

Ett känt problem är att det byggs för få hyresrätter. Flyktinginvandrare har sällan ekonomi nog att köpa sig bostadsrätter. Fler hyresrätter vore därför välkommet. Ett sätt att få fart på produktionen vore att avreglera hyresmarknaden så att byggföretagen fick ta betalt på normalt vi och därmed våga investera i produktion av hyresrätter. Men det finns inget parti som driver denna fråga. Sannolikheten för att riksdagen avvecklar hyresregleringen under de närmsta åren är noll.

Återigen, jag kan ha missat något förslag som på allvar förändrar bostadsmarknaden i landet och förser flyktinginvandrare med billiga bostäder. Jag ber i så fall om ursäkt för min bristande research och tar tacksamt emot upplysningar om vilken politik det är som ska lösa problemet.

Slutligen undrar jag också hur integrationspolitiska åtgärder ska lösa problemet med att mottagningssystemet för asylsökande är överbelastat? Frågan är retorisk och tarvar därför inget svar eftersom de två sakerna inte har med varandra att göra.

Jag har i ett antal blogginlägg diskuterat det jag kallar för Gusselbyeffekten, nämligen att när Migrationsverket öppnar asylboenden i små orter på landet leder detta till ökade röstetal för SD. Det här är ett reellt problem som måste hanteras där svaret inte är ”mer integrationspolitik”. Det är dock ett akut problem för alla partier utom SD som pardoxalt nog går framåt av den politik som de kraftigt ogillar.

Att jag här under rubriken integrationspolitik ändå tar upp frågan om asylmottagningen är för att det tyvärr är många som inte förmår hålla isär frågorna. När jag nämner Migrationsverkets prognos för andra och säger att asylmottagningen inte fungerar får jag höra att problemet går att lösa med bättre integration. Det gör det inte. Det är två olika saker.

Som jag ser det står vi inför den största invandringspolitiska utmaningen för det här landet på mycket lång tid, kanske någonsin. På kort tid ska vi ta emot ett mycket stort antal asylsökanden. Att stänga gränsen, som SD vill göra, kommer inte att hända och asylströmmarna från Syrien och Irak kan ta tid att påverka.

Jag tror att vi kommer att behöva en mycket kraftfull integrationspolitik under de närmsta åren, mycket mer kraftfull än den som finns idag. I det ljuset är det ett stort misstag av alliansen att förhandla bort makten över samtliga ekonomiska styrmedel under mandatperioden. Att man kanske återerövrar dem till 2018 är en klen tröst eftersom det är nu – just nu – som en ny integrationspolitik behövs.

Integrationspolitiken löser inte heller problemet med att asylsystemet är överbelastat och det är därför lämpligt att se över detta också. Jag har skrivit om det i ett tidigare inlägg som man kan läsa här: Flyktingpolitiken: Reformera för att bevara.

Till sist: Jag kommer att skriva ytterligare ett inlägg om varför invandringspolitiken måste läggas om. Det kommer att handla om Sverigedemokraterna som jag menar är ett problem i sig. Stay tuned.

______________________

Pingat på intressant.se.

Asylsökande och röster på SD: Nu med diagram

I mitt förra inlägg la jag ut listor på hur antalet asylsökande per kommun tycks samvariera med röster på Sverigedemokraterna i kommunen. Och jag jämförde också med Moderaterna, eftersom det främst är detta parti som tappat väljare till SD. Nu har jag också kört siffrorna i ett statistikprogram för att testa sambanden.

Det visar sig att det som jag för mig själv numera kallar för ”Gusselbyeffekten” har mer än bara ett anekdotiskt stöd. Det finns ett statistiskt samband mellan antal asylsökande och SD-röster per kommun. Jag har uppkallat denna effekt efter valdistriktet Gusselby i Lindesbergs kommun där SD fick 36,8 procent, vilket med största sannolikhet beror på att invånarna är missnöjda med att ha ett asylboende på orten. Det finns också andra valdistrikt där det finns höga röstetal för SD och närhet till asylboenden.

Den hypotes som jag har velat utforska är om det kan vara så att antalet asylsökande är relaterat till att SD gått starkt på landsbygden. Som jag har skrivit om i tidigare inlägg är teorin att ett asylboende påverkar den lokala miljön kraftigare i små orter på landsbygden. Friktion uppstår mellan invånare och asylsökande (vilket inte måste ha något med rasism att göra utan kan bero på helt vanliga problem som att om det blir kö till vårdcentralen om befolkningen plötsligt ökar kraftig, även om ”helt vanlig” främlingsfientlighet också kan antas förekomma).

Om vi då lägger samman siffror på antal asylsökande per kommun med röster för SD. Hur ser sambandet ut? Är det starkt eller svagt?

Persons R=0,319, lutning=0,082, signifikans=0,001.

Varje punkt motsvarar en kommun och man kan se att spridningen är stor. Lutningen på linjen visar att för varje ytterligare asylsökande som bor i en kommun ökar SD sitt röstetal för den kommunen med 0,082 procentenheter. Det existerar alltså något slags samband även om det inte förefaller vara särskilt starkt.

Hur ser då sambandet ut om man byter ut antal röster på SD och istället tittar på förändringen mellan 2010 och 2014? Vi vet ju att SD gjorde en stor framryckning i valet och det kan ju vara så att det är antal asylsökande per kommun som ligger bakom.

Pearsons R=0,481, lutning=0,065, signifikans=0,001.

De två kurvorna ser nästan likadana ut. Inte mycket skiljer. Sambandet är tydligare eftersom korrelationskoefficienten (Pearsons R) är högre, men lutningen är mindre. Sambandet finns men är alltså inte iögonenfallande starkt.

Låt oss också se på Moderaterna. Om man bara tittar på mina tabeller kan man se att det är många M-dominerade kommuner som har få asylsökande boende hos sig. Samvarierar de två? Antal asylsökande och röster på M?

Pearsons R=-0,341, lutning=-0,141, signifikans=0,001.

Som framgår finns det tt negativt samband mellan de två variablerna. Kommuner med höga röstetal för M har i högre utsträckning få ayslsökande jämfört med kommuner med många asylsökande.

Här kan man se på prickarna i diagrammet att sambandet är starkt. De ligger samlat. Korrelationen är förvisso inte starkare, -0,341, men lutningen går inte att ta miste på. För varje ny asylsökande per 1000 invånare som placeras i en kommun minskar väljarstödet för M med 0,141 procentenheter (om ett verkligt orsaksamband skulle föreligga). Det skulle jag säga är ett ganska starkt samband. Notera frånvaron av prickar i hela den övre högra kvadranten. Moderatdominerade kommuner har väldigt få asylsökande boende hos sig.

Slutligen, finns det också ett samband som mellan antal asylsökande och hur det gick för Moderaterna i valet?

Persons R=0,045, lutning=0,005, signifikans=0,449.

Intressant nog finns det inget samband. Linjen lutar nästan ingenting och det går inte att säga att sambandet är statistiskt signifikant. Moderaternas negativa resultat samvarierar inte med antalet asylsökande per kommun.

Detta sista resultat strider mot vad jag hade förväntat mig. Jag hade trott att jag skulle få se att Moderaterna hade tappat som mest i de kommuner där det var som mest asylsökande. En gissning som jag hade var ju att SD stal sina väljare från Moderaterna i första hand. Nu tror jag envist fortfarande att det är så, eftersom man kan se det tydligt när man går ner och tittar på enskilda valdistrikt. Men det går inte att se på kommunnivå.

(För övrigt kan nämnas att jag också testade att köra alla samband utan kommunerna i Skåne för att se om Skåneeffekten påverkar resultaten, men det förändrade inga resultat nämnvärt.)

Vad drar man då för allmänna slutsatser av allt detta? När man tittar på statistiken på Valmyndighetens hemsida och granskar Gusselby och andra distrikt specifikt är det uppenbart att det finns ett samband mellan att rösta på SD och ha ett asylboende i närheten. Resultaten här visar att sambandet också går att se på kommunnivå. Det är inte starkt men det finns där.

Den här undersökningen fastställer inte några orsakssamband. För det krävs en mer omfattande undersökning och att man samlar in ytterligare data. Andra variabler som är relevanta att lägga till är exempelvis kommunens storlek, genomsnittsinkomst hos invånarna, arbetslöshet, antal kommunplacerade flyktingar, antal invånare med utländsk bakgrund m. fl. Jag avslutar dock min undersökning av Gusselbyeffekten här, eftersom det här ändå bara är ett litet hobbyprojekt.

I Facebookdiskussioner med vänner som har kommenterat tidigare inlägg av mig har jag glädjande noterat att de flesta är bekanta med skillnaden mellan korrelation och kausalitet och att man inte kan gå från det ena till det andra utan vidare. Däremot kan man inte heller vifta bort korrelationer som de jag har visat genom att påpeka att ingen fullständig orsaksanalys har gjorts. Alla undersökningar börjar med iakttagelser av enskilda fenomen som leder över till datainsamlingar där olika hypoteser vaskas fram.

Det jag har velat visa är att Gusselbyeffekten existerar. Den var för mig okänd ända tills jag såg hur folk hade röstat. Och när jag tittade närmare på den tyckte jag att det såg ut som att den inte bara inskränkte sig till ett enda valdistrikt. Kanske är förekomsten av asylsökande i en kommun inte alls den rätta variabeln bakom allt, den variabel som vi letar efter och som öppnar upp mysteriet. Men teorin att asylboenden på små orter skapar friktion, som i sin tur genererar röster till SD när ledande politiker i Stockholm inte lyssnar på vad folk pratar om, är i alla fall en bättre teori än att alla som har röstat på SD är efterblivna lantisar, rasister eller potentiella nyfascister.

_____________________

Pingat på intressant.se.

Bäst och sämst bland kommunerna på att ta emot asylsökande: Hela listan

Eftersom jag tror att antalet asylsökande är det som utgör Sveriges största invandringspolitiska utmaning de närmsta åren är det intressant att se hur bördorna fördelas mellan kommunerna. Det är ingen hemlighet att den ersättning som staten betalar ut till kommunerna för varje asylsökande inte täcker de fulla kostnaderna. Därtill uppstår det alltid slitningar mellan lokalbefolkning och asylsökande.

Jag har därför ställt samman en tabell där man kan se vilken kommun som tar hand om flest asylsökande efter befolkningsmängd.

Notera att asylsökande inte är detsamma som flykting. En asylsökande är en person som kommer till Sverige och ber om att få skydd och på så vis erhålla flyktingstatus. Asylsökande är de som bor i Sverige i väntan på beslut från Migrationsverket. Under 2014 kommer dessa att vara fler än 80 000. Ungefär hälften av dem får avslag på sin ansökan. Det tar omkring 10 månader för dem att få besked och under den tiden bor de antingen i anläggningsboenden/asylboenden (s.k. flyktingförläggningar), i lägenheter som kommunen hyr eller på egen hand hos t.ex. släktingar och vänner.

Här finns hela listan som PDF-fil.

Här finns hela listan som Excel-fil.

Källor: Migrationsverket, antal asylsökande, 1 december 2014 och SCB, befolkningsmängd, 31 december 2013.

I nästa blogginlägg kommer jag att till denna lista också lägga röstsiffror på SD i senaste valet och röstsiffror på M.

Läs också mina två tidigare inlägg som handlar om hur SD:s stöd i väljaropinionen påverkas av antalet asylsökande:

Antalet asylsökande och SD:s framgångar i opinionen.

Mer om antalet asylsökande och SD:s framgångar i opinionen.

Och för er som undrar varför jag skriver om det här ämnet: Jag är en moderat lokapolitiker som vill att M ska ta tillbaka de väljare vi förlorade till SD i senaste valet. Det är endast så vi kan få ordning på det parlamentariska kaoset. Den svenska flyktingpolitiken är generös och ska vara så men är i sin nuvarande form inte genomtänkt. Om man vill bevara Sverige som ett generöst flyktingland måste politiken reformeras. Läs också min text: Reformera för att bevara.

______________________
Pingat på intressant.se.