Att inget har förändrats i Norge är bra

Idag är det tvåårsdagen efter massakern på Utöya och bombningen av regeringskvarteret i Oslo. Norge reste sig stolt och har gått vidare. Idag klagar skribenterna Ali Esbati och Göran Greider båda på att inget har förändrats sedan attentaten. Samhället är detsamma som förut. Själv tycker jag att det är bra.

En terrorists tanke är alltid att han ska få till en förändring. Som regel vänder han sig mot det rådande politiska systemet som helhet, som han tycker är korrupt. Vad han helst av allt vill är att systemet kollapsar, att det blir en revolution, att det gamla byts ut mot något nytt.

Om något inte förändras är det ett misslyckande för terroristen. Ett land som drabbas kan därför omintetgöra terroristens planer genom att inte genomföra några politiska förändringar. Så gjorde Norge och sällan har väl ett terrorangrepp resulterat i ett klenare politiskt resultat.

Men som Esbati konstaterar så betyder ingen förändring även att den jordmån ur vilken Breivik uppstod inte heller förändras. Om inget förändras blir även det dåliga kvar.

Så är det. Men det som är ruttet i det norska samhället, och alla samhällen är ruttna i något avseende, gäller också Sverige, ska inte rensas ut vare sig med terrorhandlingar eller panikåtgärder från statsmaktens sida. Kanske det är dags först nu, två år senare, att diskutera vad i det norska samhället som gjorde att Breivik fick för sig att han måste mörda barn.

Redan förra året skrev jag berömmande om det norska samhällets lugna hanterande av 22-juliattentatet. Mitt omdöme kvarstår. Man ska inte riva upp himmel och helvete efter ett terrorattentat. Det är fel medicin.

_____________________
Pingat på intressant.se.

Att förklara Breivik. Del 2. Människosyn.

Som uppföljning på förra inlägget om hur man ska förstå sig på mördaren Anders Behring Breivik, tänke jag också skriva en kommentar om oss som skriver dessa kommentarer. Fallet Breivik aktualiserar nämligen begreppet människosyn. 

Sist skrev jag att jag precis som de flesta andra spontant tänkte att Breivik måste vara sinnessjuk. Ingen kan med vett och vilja gå omkring med ett gevär och systematiskt skjuta en efter en med det explicita syftet att mörda så många som möjligt.

Varför trodde jag så? Jag tror att det har att göra med att jag har fått lära mig att varje människa ”egentligen” är god. En rationell människa begår inte onda handlingar. En rationell människa kan om han är felinformerad utföra onda handlingar. Men om han har full kunskap begår han inte onda handlingar.

Ett annat sätt att se på människans natur är att säga att hon vare sig är ond eller god utan formas av sin omgivning. Människan föds som ett oskrivet blad. Om hon sen är god eller ond beror på vad hon har fått lära sig.

Ett tredje alternativ är att säga att människan i grunden är ond, i alla fall mer ond än god. Bevis för att människor är kapabla att begå onda gärningar, med kunskap om att gärningarna verkligen är onda, finns det ju.

Ett fjärde alternativ skulle vara att människan både har en medfödd vilja att begå onda handlingar och att begå goda handlingar, och att det gäller att välja rätt.

Alla uppfattningarna har stöd för sig på något vis så det finns ingen anledning att kora en vinnare. Den intressanta frågan är istället varför de två första har kommit att bli så dominerande i vår tid.

Om man tänker sig att Breivik ”egentligen” är god. Då måste något ha förmörkat hans sinne. Kanske blev han misshandlad som liten eller kankse han har en hjärnskada. Om man tänker sig att han var ett oskrivet blad vid födseln skulle någon under hans tidiga levnadsår lärt honom fel, att mord är en god, eller i alla fall försvarbar handling.

Som jag uppfattar det har de flesta förklaringsförsök när det gäller Breivik resonerat på detta sätt. Han som hade kunnat bli en god människa förstördes någonstans någon gång.

Men teoretiskt sätt kan man ju tänka sig att han skulle ha varit ännu ondare om han inte fått någon vägledning alls av samhället. Om vi tänker oss att han föddes med en disposition att vara genuint ond. Då kanske hans föräldrar gjort vad de har kunnat. De kanske lyckades att ge sin son i alla fall unset av ett samvete där ett sådant saknades helt och hållet vid födseln.

Som framgår av mitt förra inlägg är jag själv numera mest benägen att tro att människor från födseln är programmerade att begå såväl goda som onda handlingar. Jag tror att vi har en naturlig drift, en medfödd psykisk disposition, att begå både och.

Vi är långt ifrån att kunna säga något bestämt om ”människans sanna natur”. Vi har inte heller alltid behov av att göra det när vi studerar samhället. Så mycket annat påverkar oss också att våra medfödda egenskaper inte alltid betyder något.

Det som är värt att uppmärksamma är dock att det inte alls är fel att göra analyser av Breivik och andra brottslingar utifrån teorier om att människor med fullt förstånd och full information kan vilja begå onda handlingar.

Mycket mer intressant att säga om detta finns, som nu inte får plats här. Kristen teologi menar exempelvis att människan är god till sitt innersta, men gjorts ond av syndafallet. Med andra ord, hon är god ”egentligen”, men måste kämpa för att kunna visa det.

Med utgångspunkt i Platons filosofi kan man också argumentera för att den perfekta människan – människans sanna väsen som bara finns i idévärlden – aldrig begår onda handlingar. Mördare är därför alltid defekta på något vis. De är sjuka. Och inte nog med det, alla som begår brott är sjuka, även de som begår små brott som att parkera fel.

________________

Pingat på intressant.se.

Hyllning till Norge på årsdagen av 22 juli-attentaten

Idag är det ett år sedan de två terrorattentaten i Norge, massakern på Utøya och bombningen av regeringskvarteren. 77 människor dog. De allra flesta var ungdomar – barn. Som svensk känner jag en stolthet över att som grannland ha Norge, en nation som sårades i själen, men som med en sällan skådad värdighet svarade med att låta den vanliga rättsprocessen ha sin gång. Ingen hämnd. Bara rättvisa.

Bilder på alla offren finns på NRK:s hemsida. På Utøya dog 69. I Olso dog 7.

Det var terroristen Anders Behring Breiviks avsikt att förändra det politiska livet i Norge. En terrorist har alltid ett politiskt mål. Breiviks mål var att starta ett krig mot Europas muslimer. Norge skulle väckas genom att han slog till mot ”landsförrädarna” i Arbeiderpartiet.

Därför är det år som nu har gått efter terrorattentaten en seger för Norge. Norge har lugnt och sansat gått vidare trots det fruktansvärda angrepp landet utsattes för. Landets politiska liv skadades, men skadan gick att reparera. Allt är tillbaka till det vanliga.

Den väl genomförda rättsprocessen är en triumf i sin vanlighet. Här har det största mordet någonsin begåtts i Norge under modern tid, men landets poliser och jurister har inte tappat fattningen. Inga krav på nya lagar eller krav på en särskild domstol har hörts.

Annars är just den typen av överreaktioner vanliga när ett stat känner sig hotad. Det är inte alls ovanligt att rättegångar som den mot Breivik spårar ur. Jämför med hur USA reagerade efter 11 septemberattentatet eller hur svensk polis förlorade greppet om jakten på Olof Palmes mördare.

Norge har också klokt vägrat att utse någon annan syndabock för det inträffade än gärningsmannen. I Sverige spårade debatten ur direkt, där snart sagt alla höger om Vänsterpartiet anklagats för att ha berett marken för Breivik. På twitter skämtades det ett tag om vem som skulle bli ”Dagens Breivik”.

När vi nu minns alla dem som miste livet den 22 juli 2011 kan vi således känna stolthet över att Norge som land överlevde tragedin. Det ger oss inte de döda tillbaka. Det gör inte förlusten mindre. Men när ett år av sorg är över kan vi glädja oss åt att det norska samhället står starkare än någonsin och att terroristen Breiviks attentat blev ett fiasko.

Gud välsigne Norge!

________________

Pingat på intressant.se.

Första krönikan i Norrköpings Tidningar

Idag publicerar Norrköpings Tidningar min första krönika på sin ledarsida. Jag har skrivit om det norska TV-programmet ”Hjernevask”. Det är en dokumentärserie om bl.a. genusvetenskap.

Med glad min och en förrädiskt oskyldig uppsyn intervjuar Eia en rad samhällsvetare. Samtliga förklarar att biologiska förklaringar är nonsens. Homosexualitet är ett val, inte en genetiskt nedärvd egenskap. Det är uppfostran som avgör om man läser vidare på universitet, inte gener, och så vidare.

Därefter beger han sig till ett antal internationella forskare som intresserat sig för just biologiska förklaringar, evolutionspsykologer och hjärnforskare, och låter dem kommentera de norska forskarna. Resultatet är mycket underhållande.

Läs hela krönikan på NT:s ledarsida.

Programserien ”Hjerenvask” kan ses på Youtube. Det är sammanlagt sju program. Här är ett smakprov:


__________________________
Pingat på intressant.se.