Taggad: påsk

Korsfästelsen – ett justitiemord?

Världshistoriens mest kända justitiemord, har den kallats, rättegången mot Jesus. Sägnen berättar att Jesus dömdes oskyldig i en snabbt ihoprafsad rättegång sent en kväll dagen före förberedelsedagen för den judiska påsken. Översteprästerna ville röja honom ur vägen och hade redan på förhand bestämt sig för att han skulle dö. Ett farsartat förhör hölls. Falska vittnen släpades fram. Därefter avkunnades dödsdomen och Jesus släpades iväg till Pilatus för att få domen fastställd av den romerska ockupationsmakten.

Det är så vi känner berättelsen. Men tänk om det var så att processen faktiskt gick rätt till och att Jesus fick en rättvis rättegång?

Av en slump kom jag att läsa boken ”Den historiske Jesus i ny belysning” av den tyske teologen Ethelbert Stauffer. Jag hittade den i hylla, blev nyfiken på titeln och började läsa. Sen kunde jag inte lägga den ifrån mig. Boken beskriver rättegången mot Jesus utifrån den då gällande judiska rättsordningen.

Vad som inte förklaras i Bibeln, och som därför inte kommit att bli en del i den folkliga berättelsen om Jesu sista dagar, är att de judiska myndigheterna vid denna tid var noga med juridiken och dessutom såg mycket allvarligt på hädelse.

I vår tid är hädelse inget brott. Men i alla tider fram till vårt demokratiska tidevarv har hädelse setts som ett av de allra allvarligaste brotten man kan begå.

Judarna hade därför särskilda lagar för hur man skulle hantera hädare. Stora rådet i Jerusalem, som var den rättsvårdande instansen, hade rätt att snabba på processen just för att det rörde sig om ett så allvarligt brott som hädelse.

Ändå följde rättgången mot Jesus i huvudsak gängse rättsregler, menar Stauffer. Han skriver att översteprästen Kajafas handläggning av ärendet var ”formellt ett juridiskt mästerstycke” och att han till och med höll sig med ett ”demonstrativt pedanteri” i fråga om att följa regelverket.

Att Kajafas var en maktspelare råder det ingen tvekan om. Han var en av de första som förstod att Jesus var ett hot mot prästerskapets makt. Långt innan Jesus greps hade han förklarat att ”det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under”. Men det han säger är inte en makthavares cyniska motivering för varför man ska göra sig av med en oppositionspolitiker, utan ett sakligt återgivande av vad lagen faktiskt stadgade.

Var då domen mot Jesus korrekt? Ja, sannolikt var den det. När vittnena mot Jesus inte var samstämmiga satsade Kajafas allt på ett kort, nämligen att själv konfrontera den åtalade: ”Är du Messias, den Välsignades son?” Enligt evangelisten Markus, svarade Jesus: ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln”.

Därmed var saken mer eller mindre klar. Jesus påstod sig vara Gud själv, och därmed fanns inget annat för Stora rådet att göra än att döma honom till döden.

Idag skulle vi självfallet göra en helt annan bedömning. Med våra mått mätt var rättegången mot Jesus en fars och ett solklart justitiemord. Men vi lever som bekant i en annan tid med helt andra krav på rättsstaten.

Krönika tidigare publicerad i Norrköpings Tidingar, 30 mars 2013.