Efter DÖ: Dags för en ny regering

Om tillströmningen fortsätter i den takt som är nu kommer Sverige i slutet av december ha tagit emot över 150 000 asylsökande, förklarade statsministern på sin presskonferens på fredagen. Decemberöverenskommelsen är historia. Från och med nu gäller ett nytt fokus: Hur får vi stopp på asylströmmen? Vilken ekonomisk politik ska vi driva för att så många nyanläda invandrare som möjligt kommer i arbete så snart som möjligt?

Det var symboliskt att Kristdemokraterna röstade ja till att överge decemberöverenskommelsen samma dag som regeringen höll presskonferens och försökte rädda den lilla skärva av förtroende den har efter att ha kört flyktingpolitiken i botten.

Det finns ingen möjlighet för Sverige att ta emot 150 000 asylsökande, bevilja 70 procent av dem permanent uppehållstillstånd och rätt att ta emot anhöriginvandrare, och samtidigt tro att vi ska kunna ha en välfärdsstat finansierad med höga skatter. Nästa år kan det komma ytterligare 150 000.

Jag har nyliberala vänner som vill avskaffa all reglerad invandring. Men de är också öppna med att de vill avveckla välfärdsstaten. Denna nyliberala dröm ser nu ut att gå i uppfyllelse. Märkligt nog är det Socialdemokraterna och Miljöpartiet som ligger bakom. Inte med avsikt utan genom inkompetens.

Löfven sa på presskonferensen att han är för en reglerad invandring, men siffrorna talar ju för det motsatta. Varningsklockan började ringa redan förra året, men Löfven och hans koalitionspartners har inte velat lyssna. De har istället sagt att alla som varnar för den ökade asylströmmen är rasister. Nu skördar Löfven vad S och MP själva har sått.

Vad gör vi? Decemberöverenskommelsen är inte längre relevant. Den kom till i ett läge där det ansågs viktigare att isolera SD än att försöka lösa själva asylfrågan. Så är inte fallet längre.

Jag tror att vi måste få ett stopp på asylströmmen. De asylsökande söker sig till Sverige eftersom de ryktesvägen har hört att det är lättare att få uppehållstillstånd här och att vi har bättre ekonomiska villkor än andra. Varför ska man försöka stanna i Danmark, ett land som precis har halverat sin ekonomiska ersättning för alla asylsökande? Eller Tyskland som kommer att ersätta fickpengarna med matkuponger och som inte beviljar permanenta uppehållstillstånd?

För att förstå hur mycket 150 000 är kan det vara värt att jämföra med hur många asylsökande det var som EU alldeles nyss satt och förhandlade om. Det var 120 000. EU satt alltså i flera dagar och förhandlade om en mindre mängd asylsökande för hela EU än vad vi, av statsministerns uttalande att döma, kommer att ta emot på bara ett år. Kom ihåg att vi tog emot 81 000 förra året också.

I nästa steg måste allt fokus ligga på att skaffa fram jobb. Sverige har en arbetsmarknadspolitik som går ut på att vi ska försöka avskaffa alla lågbetalda jobb genom att automatisera så mycket som möjligt och genom att utbilda människor så att de kan få de bättre betalda jobben. Jag tror inte att det räcker utan att det också måste finnas jobb för dem som knappt kan någon svenska alls och inte vill eller kan skaffa sig vidareutbildning.

Vem ska då genomföra detta? Det kan inte bli den regering som sitter nu. Den har inte ett tillräckligt parlamentariskt underlag. Den törs fortfarande inte tala om att asylströmmen till Sverige måste minska, eftersom den är rädd för att bli kallad för rasister, och den har inga som helst planer på att genomföra några stora strukturella förändringar på arbetsmarknaden.

Men tro nu inte att jag förespråkar ett samarbete mellan alliansen och SD. Nej, SD har ju en ekonomisk politik som liknar sossarnas, med höga skatter osv. (förutom att partiet dessutom har en otrevlig och splittrande ideologi). Jag kan i detta läge tänka mig antingen en alliansregering i minoritet med SD:s passiva stöd (på samma sätt som under förra mandatperioden) eller, om SD blockerar detta, en S+M-regering.

Jag säger inte att jag har tänkt färdigt på denna fråga, men vi kan inte ha den regering som vi har nu. Haveriet med asylpolitiken har visat detta. Decemberöverenskommelsen har fallit och vi behöver en helt annan ekonomisk politik än den regeringen vill driva och vi behöver den redan imorgon, inte efter nästa val.

___________________

Pingat på intressant.se.

 

Rättshaveri omkring de afghanska tolkarna

Idag skriver advokaterna Ulf Öberg och David Loveday i SvD om att de JO-anmäler staten på grund av den skandalösa hanteringen av de lokalanställda tolkar som Sverige anlitat i Afghanistan. Frågan är efter två och ett halvt år fortfarande inte löst. Sverige har hjälpt ett antal tolkar, men inte alla. De som har blivit kvar undrar varför. Men svenska myndigheter vägrar förklara.

Callis Amid, som är svensk Afghanistanveteran, skriver på sin Facebooksida:

Idag JO-anmäls den svenska hanteringen av tolkarna i Afghanistan. Debatten om tolkarnas öde har pågått i snart tre år och uppdagat en arbetsmetodik som förknippats med hög grad av rättsosäkerhet.

Ännu har varken berörda myndigheter – Försvarsmakten och Migrationsverket – eller den svenska staten kunnat svara på en mycket rudimentär fråga; varför får vissa tolkar komma till Sverige medan andra lämnas i händerna på självutnämnda skarprättare?

Hanteringen utgör ett modernt lågvattenmärke för svensk utrikespolitik och har både försatt tolkarna i livsfara och tvingat dem att göra stora uppoffringar för att behålla livhanken.

Som när det blev känt att Försvarsmakten uppmanat tolkarna att på egen hand (och för egna pengar) söka sig till ett tredje land – exempelvis Pakistan – fullt medvetna om vilka risker tolkarna skulle vara tvungna att ta för att passera en gräns som bevakas av talibaner. En riskfylld resa som Migrationsverket nu (!) kräver att tolkarna ska genomföra om deras ärenden ska kunna omprövas.

Eller när Försvarsmakten under ett formellt samtal med en av tolkarna, helt felaktigt påstod att en ansökan om asyl innebar att den sökande aldrig fick sätta fot i Afghanistan igen.

Svenska myndigheter har utsatt kollegor till svensk militär trupp för onödiga risker. Tolkar som arbetat för Försvarsmakten har tvingats anlita människosmugglare, frihetsberövats av andra länders ordningsmakt och lever än idag i exil och under ständiga dödshot.

Särskilda risker innebär ett särskilt ansvar. Här hemma är det ingen som ifrågasätter varför poliser har ett förstärkt rättskydd eller varför ledande politiker har ett statligt finansierat livvaktsskydd. Varför kan inte tolkarna erbjudas ett särskilt skydd på samma sätt som våra poliser och politiker?

Bland oss veteraner har det självklara i frågan orsakat stor frustration; tolkarna är veteraner, varför omfattas de inte av ett särskilt asylprogram? Men vare sig alliansregeringen som orsakade den rättsliga röran eller den nuvarande tycks vilja driva ärendet i enlighet med de spelregler som kännetecknar en rättsstat.

I stället nås vi av nyheter om desperata försök att fly undan våldsverkare genom illegala och riskfyllda resor till Europa och i förlängningen Sverige. Resor till ett Sverige som varit helt beroende av tolkarna för att kunna lösa sin uppgift och där ärendehanteringen medvetet försvåras för de juridiska ombuden.

Den farsartade hanteringen måste få ett slut. Krävs det nyheter om mördade tolkar innan staten säkerställer prövning under rättssäkra former?

När jag fick höra om att Försvarsmakten skulle ha gått ut med felaktig information till de tolkar som bett om skydd bad jag om att få det SMS som försvarsmakten skickat. Det är en offentlig handling. Så här svarade Försvarsmakten en av tolkarna i januari förra året:

svartilltolkarna

I SMS:et uppmanar Försvarsmakten en tolk att åka till Pakistan eller Iran för att söka asyl där genom FN:s flyktingorgan UNHCR. Problemet är emellertid att det inte bara är att åka dit och anmäla sig. Det är fortfarande Sverige som måste godkänna vilka flyktningar som ska få komma hit genom UNHCR.

Det är skandalöst att Försvarsmakten på detta sätt gått ut med felaktig information. Det här är människor som flyr för livet. En av tolkarna trodde på vad Försvarsmakten sa och åkte till Nepal. Där hamnade han i flyktingförvar och blev hemskickad igen.

Det var den förra regeringen som skapade denna oreda. Morgan Johansson, om du läser detta, du är inte ansvarig för var Tobias Billström med flera ställde till med. Du är inte bunden av tidigare dåliga beslut. Du kan göra om och göra rätt.

___________

Pingat på intressant.se.

Haveriet på UD

Expressens avslöjande om att UD försäkrat Ryssland om att svenska stridsflygplan inte ska landa i Estland under den USA-ledda övning Sverige ska delta i senare i vår är inget annat än ett gigantiskt haveri för regeringen. Sverige har redan allvarliga problem med sin trovärdighet. Nu har läget försämrats ännu mer. Till råga på allt verkar finansdepartementet inte vilja ge pengar till den försvarsupprustning som vi behöver akut.

Den svenska säkerhetspolitiken bygger sedan sex år på den så kallade solidaritetsförklaringen. Den säger att ”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd såväl civilt som militärt”.

Så sent som förra veckan läste Wallström upp dessa ord i den utrikespolitiska deklarationen i riksdagen. Detta är alltså Sveriges officiella politik mot omvärlden.

Det har länge funnits en misstänksamhet mot den svenska säkerhetspolitiken i de baltiska staterna. Dels förstår man inte riktigt vad solidaritetsförklaringen säger eftersom Sverige också säger sig vara alliansfritt. Dels har Sverige aldrig i praktiken någon gång visat sig vara villig att hjälpa till i ett skarpt läge.

När jag i april förra året besökte den årliga säkerhetspolitiska Lennart Meri-konferensen i Tallinn sa en lettiskt parlamentsledamot öppet och ärligt till mig att han inte ville ha svensk hjälp med att patrullera baltiskt luftrum: ”Era flygplan är ett irritationsmoment. I samma stund som det hettar till kommer de att dra hem!”

Lettland och övriga baltiska stater har inget eget flygvapen utan luftrummet bevakas av andra Natoländer.

Den förre amerikanske militärattachén Bruce Acker, som efter pensioneringen valt att bo kvar i Sverige, sammanfattar läget väl på sin FB-sida:

It is interesting that many comment now that Sweden has the full right to decide for itself when and where it exercises and who it chooses as friends. Couldn’t agree more. At the same time, I believe much of the outside world considers Sweden’s choice to remain non-aligned to be exactly because of fear of the Russians, and they do not buy for one minute the notion that this was a moral choice. I could attest to several decisions that I observed, some directly related to this exercise, in which Sweden’s ambitions were tempered by fear of Russian reaction. This is a sad development, but not particularly surprising news.

Nu är Acker inte längre i tjänst men uttalandet är nog vad han hade skickat hem till Washington när han var det. Acker är en stor Sverigevän så det här är verkligen inte sagt med illvilja.

Margot Wallström har med sin slafsiga hantering av denna fråga allvarligt skadat Sveriges anseende. Det kan ha varit kabinettsekreteraren som sjabblat, men det spelar ingen roll. Wallström har ansvaret. Jag tycker inte att det vore orimligt med ett misstroendevotum mot henne.

En fråga som diskuterats under dagen är om ryssarna som är fenomenala på ”påverkansoperationer” har lurat UD att få den här formuleringen på pränt. Det kan inte uteslutas. Därför är det viktigt att veta varför formuleringen i PM:et alls gjordes och varför dokumentet läcktes. UD kan inte efterforska källan (på grund av efterforskningsförbudet i grundlagen) men andra medier vid sidan av Expressen skulle kunna göra försiktiga förfrågningar.

Det är av intresse att veta vem som läckt dokumentet och varför. Om det har gjorts med avsikt att skada Sveriges trovärdighet är det av vikt att vi får veta vem som ligger bakom. Det kan finnas någon med en dold agenda. Uppgiftslämnare till pressen är inte alltid sanningsälskande osjälviska hjältar.

Måndagen avslutades dessutom med ytterligare en dålig nyhet som också undergräver förtroendet för den svenska säkerhetspolitiken. SvD rapporterar att finansdepartementet inte vill släppa till de pengar till försvaret som behövs för att åtgärda de allra mest akuta bristerna. ÖB har bett om 16 miljarder på fyra år. Finansdepartementet vill släppa till 2 miljarder. Även denna nyhet läser andra länders regeringar och funderar vad den betyder för Sveriges trovärdighet.

Så här kan vi naturligtvis inte ha det. Vi kan inte ha ett UD som lägger sig platt för Moskva och läcker hemligheter till pressen. Och vi kan inte ha en regering som inte ens vill täppa till de allra värsta luckorna i försvaret. En ny politik behövs snarast möjligt.

_________________________________
Pingat på intressant.se.

Till stöd för regeringens linje

Vår statsminister förtjänar beröm. Jag håller med om att det är till fullo orimligt att vi i Sverige, som har gjort vår hemläxa när det gäller vår ekonomi, ska ställa upp med pengar för att hjälpa dem som inte ens börjat sanera sina ekonomier.

Gärna europeisk solidaritet, men solidaritet betyder att man hjälps åt. Det är en ömsesidig handling. Sverige har också redan hjälpt länder med dålig ekonomi som Lettland, Irland och Island.

Länder som nu ropar på hjälp är Spanien och Italien. De vill att vi ska ta över en del av deras skulder. Men vad har då Spanien och Italien gjort för att hjälpa sig själva? Vad har de gjort för att visa sin solidaritet med EU?

Jag skriver det här inlägget endast för att uttala mitt stöd för mitt lands regering i de förhandlingar som nu sker i EU. Vi tänker rätt. Andra länders regeringar kommer att vara sura på oss. Därför är det viktigt att vi står på oss. Sverige har gjort sin hemläxa. Vi ska inte behöva betala extra för det.

____________________
Pingat på intressant.se.

”Otäckt” uttalande av Löfvén

I min åldersmässiga och etniska grupp, svenska män i 40 års åldern, är arbetslöseheten mycket låg. För såna som mig behövs inga kraftiga åtgärder för att höja sysselsättningen. Sverige behöver inte ta  upp stora lån och göra enorma infrastruktursatsningar för att skapa jobb, för såna som mig. Vi hittar jobb ändå.

När Fredrik Reinfeldt påpekar detta faktum får han dock veta att han är ”otäck”. Stefan Löfvén tycker att det är fel att säga så eftersom det ”pekar ut vissa grupper”, dvs. att Reinfeldt säger att arbetslösheten främst är ett problem för unga och invandrare.

– Jag tycker att det är otäckt att en statsminister i Sverige pekar ut vissa grupper och särar ut dem i vi och dom, säger Löfven till TT.

Själv tycker jag tvärtom att det är Löfvén som är ”otäck” i det att han uppenbarligen inte kan säga det som alla rimligen vet, nämligen att arbetslösheten verkligen är högre bland unga och invandrare än resten av befolkningen, och i synnherhet i jämförelse med sådana som mig, etniskt svenska 40-åringar.

Enligt Löfvén ska man låtsas som att arbetslösheten är lika stor i alla grupper även om den inte är det, för att man inte ska ”peka ut” någon grupp som problematisk. Bättre att ljuga alltså. Kan det bli mer ”otäckt” än så? Att man ska ljuga om arbetslösheten?

Med Löfvéns sätt att resonera kan man inte heller sätta in åtgärder som riktar sig mot just unga och invandrare. För även då stigmatiserar man ju dem.

Det enda som inte blir stigmatiserande är att sätta in generella åtgärder för alla grupper på bred front, alltså även för personer som mig, etniska svenskar i 40-års åldern. Helsnurrigt.

_______________________

Pingat på intressant.se.