Taggad: sjukvård

Finns det för få vårdplatser?

Antalet vårdplatser spelar en stor roll för hur människor uppfattar tillståndet i sjukvården. Det är platsbrist och vårdköer. Samtidigt försöker sjukhusen minska antalet vårdplatser Hur kan det gå ihop?

Jag önskar att jag kunde skriva ett flygblad med texten ”Fler vårdplatser nu!”, nu när jag samlar kryss i personvalet till landstinget. Rösterna skulle välla in. Men jag kan inte göra det för ämnet är komplicerat och jag försöka ge mig på en förklaring.

Det är fyra faktorer som påverkar antalet vårdplatser: 1) bättre behandlingsmetoder, 2) brist på kommunala omsorgsplatser för färdigbehandlade patienter, 3) brist på sjuksköterskor som gör att man måste hålla platser stängda och 4) ineffektiva patientflöden.

Det finns en allmän trend att ersätta behandlingar som kräver att patienter ligger inne med att de bara behöver komma över dagen. Dagkirurgi betyder att en patient opereras och skickas hem samma dag. Det finns även diagnoser som idag inte behövs opereras utan kan behandlas på andra sätt.

Vårddygn är dyra och vården försöker därför styra bort behandlingar som kräver att patienter måste övernatta. Detta är en bra utveckling eftersom den gynnar både patienten och gör att landstinget kan spara pengar.

Denna positiva utveckling motverkas dock av andra faktorer som gör att folk ifrågasätter det som är en naturlig strävan att minska behovet av dyra vårdplatser.

En sådan faktor är att färdigbehandlade patienter ligger kvar i sängarna på sjukhuset i väntan på att de ska bli omhändertagna av kommunerna. Kruxet här är att ansvaret för färdigbehandlade patienter egentligen vilar på kommunerna och inte på landstinget. Landstinget är extremt ovilligt att hjälpa de kommuner som inte tar ansvar för sina gamla – för det är gamla människor det handlar om. Varför ska landstinget betala för att kommunerna inte har tillräckligt med omsorgsplatser?

Kommunerna blir visserligen skyldiga att ersätta landstinget för de färdigbehandlade patienter de låter ligga kvar på sjukhuset, men först efter fem dagar. Det är reglerat i lag. Jag tycker att lagen är skräp, eftersom det är uppenbart att landstinget är förlorare, men landstinget kan inte ändra på lagen.

Ytterligare ett problem är bristen på sjuksköterskor som har förvärrats på senare tid. Utan sköterskor måste sängplatser stängas. Bristen är ett nationellt problem. Det här är någonting som riksdag och regering måste ta tag i. Är det lönerna det hänger på? Är det arbetsförhållandena? Ett landsting som vårt är för litet för att lösa problemet. Det vi kan göra är att försöka vara en så god arbetsgivare som möjligt.

Slutligen har ett stort sjukhus som Akademiska problem med att få olika verksamheter att fungera effektivt tillsammans. Exempelvis är ortopedi en verksamhet och röntgen en annan. En ortoped kan inte behandla sin patient om denne inte röntgas först, men om det inte finns tid hos röntgen får patienten istället ligga och vänta, och den väntan kan bli lång. Ineffektiva patientflöden gör att vårdplatser på detta vis är upptagna i onödan.

Den här lilla analysen av problemen med vårdplatser är lite deprimerande eftersom jag inte kan presentera någon fiffig lösning. Det vi har gjort i landstinget är att att försöka skapa ”mellanvårdsplatser” för färdigbehandlade patienter som inte kan lämnas själva men som inte heller måste ligga på exempelvis en intensivvårdsavdelning. Man kan säga att man flyttar en patient från en dyr säng till en mindre dyr i väntan på kommunen.

Ytterligare en sak som går att göra här och nu är att intensifiera det arbete med vårdlogistik som pågår på Akademiska sjukhuset. Vårdlogistik handlar om hur en patient slussas igenom systemet så smidigt som möjligt. Man skulle kunna tro att det är något som ett ledande forskningssjukhus var världsmästare i, men så är det inte. Faktum är att arbetet med vårdlogistik är ganska nytt för Ackis.

Finns det någon sensmoral? Ja, att man inte ska lyssna på de partier som har ”Fler vårdplatser nu!” på agendan. De har helt enkelt inte koll på läget. Möjligtvis skulle man kunna tänka sig parollen ”Fler mellanvårdsplatser nu!” eller ”Mer vårdlogistik nu!” Inte så sexigt, men mer rättvisande.