En stöld av mitt lands goda rykte

I mitt Sverige driver inte riksdagsledamöter omkring på fyllan och kallar folk för ”babbe” eller ”hora”. I mitt Sverige anklagar inte en svensk en annan för att vara ”oäkta”. I mitt Sverige ljuger inte folkvalda för sina väljare.

Så ser mitt Sverige ut. Så vill jag ha det i mitt land. Jag vet att det är ett ideal och att ideal är svåra att nå. Men det är ändå ett ideal och jag tycker att vi ska sträva efter för att göra vårt land, mitt land – Sverige – till ett bra land.

Ett exempel på en dålig företrädare för Sverige är Sverigdemokraternas Erik Almqvist, som idag avgick som riksdagsledamot från sina uppdrag i partiet (rättelse nedan), men det gäller också för dem som var med honom, Kent Ekeroth och Christian Westling, när de tillsammans på fyllan spydde ur sig rasistiska tillmälen.

Jag vet att Sverigedemokrater ofta behandlas illa. Det är synd att det är på det viset. Men det kan ju ha någonting att göra med de värderingar som partiet står för. Erik Almqvist försökte idag på sin presskonferens bortförklara sina ord och handlingar med att han varit mycket pressad vid den här tiden. Det hade kostat på att bli Sverigedemokrat, förklarade han. Därför hade han tappat besinningen för en stund.

Jo, nog tappade han besinningen allt, men han var inte ensam. Han har försökt förneka att allt detta hade hänt och spridit missvisande information på nätet. Partiledaren Jimmie Åkessons tal om att han inte haft kunskap om något av detta saknar därför all trovärdighet. Almqvist är en av Åkessons närmast förtrogna.

Att detta parti påstår sig företräda Sverige är skamligt. Det är en stöld av mitt lands goda rykte. Är det något parti som beter sig ”osvenskt” så är det Sverigedemokraterna.

Det enda fina med dagens avslöjande om Sverigdemokraterna är att vi äntligen fått höra vad de egentligen tycker. In vino veritas.

Rättelse: Tidigare idag skrev jag att Almqvist avgick som riksdagsledamot. Jag trodde det var självklart när jag fick höra ordet ”avgår”, men det verkar som att han inte vill släppa uppdraget i alla fall, utan bara avgår från sina partiinterna uppdrag. Det är inte mycket till avgång i så fall. En riksdagsledamot sitter på ett personligt mandat så det är inget partiledningen kan bestämma över, men normalt sett sparkar SD ut folk som beter sig på detta vis med ändan före. Men kanske partipampar behandlas annorlunda.

_____________________
Pingat på intressant.se.

Reepalu gör en Juholt

Jag kan förstå vad det är Ilmar Reepalu reagerar på, men varför göra det så krångligt för sig? Varför babbla på utan att fundera på vad man säger?

Reepalus ord om att Sverigedemokraterna skulle ha ”infiltrerat” judiska församlingen i Malmö har inte helt överraskande skapat rubriker. Att han sagt så rådet det inget tvivel om. Det finns ingen anledning att tro att tidskriften Neo, i vilken uttalandet har gjorts, skulle ha missuppfattat saken. Men kan han verkligen också mena det?

I Studio Ett förklarade han sig med att han tyckte det var konstigt att Sverigedemokraten Kent Ekroth dök upp på det möte som judiska församlingen anordnade dit Reepalu var inbjuden. Ekroth tog stor plats vid mötet. Varför var det så? undrade Reepalu.

Jag kan förstå reaktionen. Det måste ha varit överraskande att behöva debattera mot SD istället för att ha en normal diskussion med människorna i judiska församlingen.

Saken är dock att man nog får räkna med den sortens överraskningar om man är kommunalråd i en stad som Malmö. Jag antar att judiska församlingen, lika lite som en församling i Svenska kyrkan, kan säga nej till vem som får vara med på församlingens öppna möten. Det går inte att veta vem eller vilka som ska dyka upp på ett offentligt möte, och det går inte att porta någon hur som helst även om man skulle vilja.

Judiska församlingen har självfallet inte ”infiltrerats” eller låtit sig manipuleras till att bli en plattform för SD-debattörer. Påstår man det så antyder man ju att Malmös judar skulle stå i maskopi med SD. Med tanke på alla antisemitiska historier om judiska konspirationer som finns överallt är man mer än lovligt klumpig om man babblar på om ”infiltration” utan att tänka på vad man säger. Håkan Juholt fick avgå på grund av sitt babbel. Det är märkligt att Reepalu ännu inte har gått samma öde till mötes.

_________________________
Pingat på intressant.se.

Sverigedemokrat, Nationaldemokrat, vad är skillnaden?

Igår fick jag ett e-mail av en Sverigedemokrat som upprört kallade mig för ohederlig och oärlig, och som dessutom skrev ett långt personagrepp mot mig på sin blogg. Mitt brott? Tja, jag råkade säga sanningen.

Robert Stenkvist heter Sverigedemokraten. Han jobbar som politisk sekreterare för SD i riksdagen. Därtill är han vice ordförande för SD i Stockholm. Hans angrepp på mig på sin blogg hittar man här: ”Vart har den vetenskapliga stringensen och den intellektuella hederligheten tagit vägen?”

Bakgrunden är att jag på min hemsida för min bok, ”Handbok i konservatism”, skriver att SD har en relativistisk syn på moral, och att man använder denna för att legitimera sin invandrarfientliga politik. Jag påstår att SD är mot invandring till Sverige eftersom utlänningars moral inte går att integrera i den svenska. Sverigedemokrater menar att moralen till sin natur är bunden till varje folks kultur.

Stenkvist e-postade mig och menade att SD inte alls stod för denna politik. Jag hänvisade då till Jimmy Windeskog som källa. Windeskog var partisekreterare för SD till så sent som 2003. Innan dess var han ordförande för Sverigedemokratisk ungdom, där han efterträddes av Jimmie Åkesson.

Men då tog det hus i helsicke. I sitt brev skriver Stenkvist:

Du kan inte använda en källa som Windeskog för SD.s politik, detta torde vara självklart för varenda ickeakademisk hemmafru med en IQ över 60!

Windeskog blev utesluten ur Sverigedemokraterna 2005. Därför kan han inte användas som källa för att säga vad SD står för, enligt Stenkvist. Windeskog anslöt sig senare till det mer extrema Nationaldemokraterna.

Är det rätt av mig att hänvisa till Windeskog? Ja, alltså han var partisekreterare så sent som 2003. Han var under längre tid ett av partiets främsta ideologer.

Hur är det med Stenkvist själv? Intressant nog tycker han att Jan Milld är en trevlig författare. Jag antar att det är så eftersom denne länkar till Millds blogg.

Jan Milld är krönikör i tidningen Nationell idag. Det är Nationaldemokraternas tidning. Stenkvist som är mycket, mycket, mycket noga med att påpeka att den där Windeskog minsann inte företräder SD eftersom han är en galen extremist, utesluten och numera Nationaldemokrat, länkar alltså till en författare som gladeligen publicerar sig i Nationaldemokraternas tidskrift.

Så sluts cirkeln. Vit makt-rörelsen utgör en egen sfär i samhället. Folk går in och ut i olika konstellationer. Ena dagen Sverigedemokrat, andra dagen Nationaldemokrat. Same shit. Different name.

__________________________
Pingat på intressant.se.

SD kommer inte att förändras

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i Svenska Dagbladet:

Vi ser ett problem i att vi allt för ofta framstår som ett parti av ”unga arga män”. Vi måste bli bättre på att lyfta fram våra åsikter även ur ett mjukare perspektiv.

Hur då? Det är det här som är partiet:

En röst på SD kommer alltid att bli en röst på ”Sverige åt svenskarna, sha la la la la”, oavsett vilken vältalig svärmorsdröm som skickas fram inför TV-kamerorna.

Socialkonservatism är inte invandrarfientlighet

Hur är det med Sverigedemokraternas påstådda ”socialkonservatism”? Första klassens trams är vad det är. Om detta skriver jag i Smålandsposten:

Återigen bekräftas bilden av SD som ett typiskt populistiskt parti. Man plockar samman ord och uttryck som känns bra, som man uppfattar har en god klang och kan ge ett gott gensvar hos väljarna. Anything goes. Att vissa begrepp redan används, med ett helt annat innehåll, bryr man sig inte om.

Läs hela texten på Smålandspostens hemsida.