Taggad: terrorism

Sommaren 2016 blev världen plötsligt mycket farligare

Donald Trump. Turkiet. Nice. Brexit. Sommaren 2016 vittnar om att vi går in i en tid av ökad oro. Att fortsätta att skjuta på de nödvändiga satsningarna på det militära försvaret framstår som alltmer världsfrånvarande. Hur snabbt kan vi få 2009 års försvarsreform på plats? Hur snabbt kan vi gå med i Nato? Hur snabbt kan vi krossa Islamiska staten? Dessa tre frågor borde vara de mest prioriterade just nu.

Det var precis innan han skulle bli vald till republikanernas presidentkandidat som Trump nämnde för New York Times att USA med honom som president inte självklart skulle komma till sina Natoallierades understöd om de hamnade i krig. Först skulle USA kolla om de hade levt upp till sina åtaganden.

Som många redan har nämnt skulle detta bli första gången sedan andra världskriget som USA svävade på målet om att ställa upp för sina allierade. Ännu mera anmärkningsvärt är att uttalandet gjordes på en direkt fråga om de baltiska länderna i händelse av en rysk attack. Att Estland är ett av Natos mest lojala och skötsamma länder verkar han inte ha förstått eller tagit någon notis om. (Estland lägger 2 % av sin BNP på försvarsmakten i enlighet med Natos riktlinjer.)

Trumps uttalande har skakat om Nordeuropa, eftersom risken för att han blir vald till president måste sägas vara hög. Om detta sker kommer Nato att plötsligt bli en långt svagare allians än vad vi kunnat ana bara för något år sedan. Det är USA som står för ledarskapet i Nato. Om ledaren tvekar, tvekar alla andra.

Eftersom en grundbult för den svenska försvarspolitiken är samarbete med Nato drabbar detta även oss. Den svenska planen har varit att bygga upp ett litet men modernt försvars som ska kunna ta hjälp av andra. Med Trump i vita huset är den planen död. Om han inte vill stötta sina allierade vad ska han då säga om någon som inte ens ingår i alliansen?

Följaktligen måste Sverige ta ett mycket större regionalt ansvar än vad vi hittills gjort om vi ska kunna försvara vårt land. Enklast att göra det är inom Nato, eftersom detta ändå är den enda regionala organisation för försvarssamarbete som kan göra något. Nato har etablerade strukturer och rutiner för samarbete. Det är ingenting man kan skaffa sig över en natt, allra minst när en militär kris redan har brutit ut.

Att endast satsa på ett starkt svenskt försvar, som inte behöver någon hjälp utifrån, är inte ett realistiskt alternativ. Tyvärr är det många försvarsnostalgiker som tror att vi skulle kunna göra det. De tror att det bara är att backa bandet till 1989 och så är allt klart. Men Sverige kan inte försvaras med infanterisoldater på cykel. Den militära teknologin har sprungit ifrån försvarsnostalgikerna.

Sveriges framtida försvar kommer att vara beroende av hjälp. Detta alldeles oavsett vilket partis försvarspolitik som drivs igenom (inget parti förespråkar en återuppbyggnad av 1989 års försvar).

Att Brexit kom till försämrar det svenska säkerhetsläget ytterligare. I centrum för de säkerhetspolitiska problem Sverige lever med står den ryska miitära aggressionen. Ryssland för krig i Ukraina och sätter press på de baltiska staterna, vilket gör att Sverige dras in i ekvationen på grund av vårt geografiska läge. Ett sätt att hålla Ryssland undan har varit att låta EU hålla fast vid de ekonomiska sanktionerna som infördes på grund av kriget i Ukraina. Men hur länge orkar EU hålla stånd? Tyvärr finns det politiska krafter både i Tyskland och Frankrike som vill släppa på sanktionerna, vilket skulle göra att Ryssland får ett OK för sitt agerande i Ukraina. Att släppa på sanktionerna i förtid vore att släppa fram den ryska aggressionen. Storbritannien har varit en god allierad till Sverige i att bevara sanktionerna, men när nu landet säger hej då till EU, vem stöttar oss då?

Läget i Mellanöstern är också alltjämt mycket allvarligt och har försämrats på grund av kuppförsöket i Turkiet. Jag vet för tillfället inte bakgrunden kuppförsöket, men ett instabilt Turkiet är verkligen det sista Europa behöver. Vi vet att extrema islamister profiterar på svaga stater (Afghanistan, Mali, Pakistan, Somalia, Yemen). Ett sönderfall i Turkiet liknande Irak eller Syrien vore en regional katastrof.

Erdogan slåss för sin överlevnad och verkar av allt att döma inte vilja följa några etablerade rättsstatliga regler. Turkiet går mot en diktatur, inte genomförd av kuppmakarna utan av Erdogan. Väldigt lite talar för att Turkiet kommer att vara en oas av stabilitet i Mellanöstern de kommande åren.

Vidare fortsätter den islamistiska terrorn. De tidigare attentaten i Frankrike var inga enskildheter. Dådet i Nice vittnar om att den franska terrorvågen nog bara har börjat.

Terrorattentaten utförs ofta av enskilda självradikaliserade individer, men de inspireras av Islamiska staten. Så länge IS existerar kommer organisationen att vara en magnet för jihadister som vill komma till Syrien för att göra tjänst som heliga krigare eller att vara en inspirationskälla för terrorister i Europa. IS har en stående uppmaning till alla ”sina” soldater utanför Syrien att utföra terrorhandlingar var de än befinner sig, om så bara med knytnävarna.

Enligt min samlade bedömning – för att låna ett av Stefan Löfvens favorituttryck – måste Sverige ta ett nytt grepp på sin säkerhetspolitik. Vi hade en försvarsberedning som gick igenom läget 2014 och 2015, men i politikens värld går det ofta fort. När skolorna slutade i juni trodde ingen att vi skulle uppleva en av de säkerhetspolitiskt mest händelseriska somrarna på länge. Nu är det juli. Högsommar och semester för de flesta. När vi är tillbaks i augusti får vi nog ställa in oss på att världen har förändrats.

Att förklara Breivik

Igår skrev Karl Ove Knausgård den i särklass bästa analysen hittills av hur vi ska kunna begripa oss på Anders Behring Breivik. Jag ska inte repetera innehållet i artikeln, som alla bör läsa, istället vill jag göra ett tillägg.

Knausgård diskuterar såväl Breiviks psyke som den sociala miljö som format honom och som kunde släppa fram honom. Det strider mot den mänskliga naturen att döda någon. Det är endast genom att utestänga känslor och att underordna sig ett kollektiv eller en idé som det blir möjligt att med berått mod se en annan människa i ögonen och döda henne.

Knausgård landar i att Breivik inte är psykiskt helt frisk. Kanske inte sjuk, men känslomässigt störd, ungefär som Adolf Hitler.

Mina spontana tankar omkring Breivik har också varit att han måste ha varit galen, sinnesjuk helt enkelt. Men när jag tänker igenom vilka andra fall det finns i historien där människor har mördat varandra urskillningslöst så börjar jag att tvivla.

Även i vår tid finns det människor som är beredda att begå mycket brutala mord utan att vara sinnesjuka. Tänk alla självmordsbombare. En del av dem blir självmordsbombare på grund av att de har förlorat sin familj eller förskjutits av samhället. Eftersom de saknar mening med livet kan de tänka sig att ”offra” sig, och dra hundratals med sig i döden.

Ett annat exempel på medvetet mördande är maffiakrig. Den som har läst Roberto Savianos bok Gomorra vet att maffian upprätthåller sin ställning genom att sprida skräck. När krig mellan rivaliserande familjer uppstår är enda sättet att vinna respekten tillbaka att döda så många som möjligt, urskillningslöst.

Blickar vi tillbaka i historien vet vi från många berättelser om krig och erövring att människoliv inte var värt mycket. När Josua intog Jeriko slog han ihjäl allt levande, inklusive djuren. När korsfararna intog Jerusalem dödades hela befolkningen. Våra egna anfäder, vikingarna, åkte på erövringståg mördade, brände byar och tog slavar.

Det krävs inte en psykisk störning för att bli mördare, inte ens massmördare. Det finns sociala sammanhang då mord inte ses som en omoralisk handling. Människorna i dessa sammanhang är rationella och agerar utifrån vad normerna i sammanhanget säger.

Fallet Breivik är speciellt eftersom han lever i Norge, som är ett samhälle där den sociala acceptansen för mord är obefintlig. Alltså borde han inte ha letts att tro att det han gjorde var moraliskt rättfärdigt. Därför tror vi att han måste vara psykiskt störd.

Men vad vi vet verkar det som att Breivik själv valt att fjärma sig från sin närmaste omgivning och istället sökt upp en helt annan miljö. Här fick han lära sig att Europa var invaderat av muslimer och att endast ett nytt korståg kunde rädda kontinenten. Här fick han lära sig att Europa är i krig och att det är rätt att döda fiender och landsförrädare.

Jag vet att det låter helt galet att en rationell människa kan tro på idéer som dessa och göra allvar av dem. Men det är nog ändå så vi människor är funtade. Vi är inte naturligt inställda på att vara fredliga och medmänskliga. Den mänskliga naturen är inte god innerst inne, utan människan har en våldsam sida med sig ständigt. Goda sociala sammanhang håller denna sida i schack. Dåliga sociala sammanhang låter den löpa amok.

Jag har ju nu inte alls den faktakunskap som krävs för att kunna bedöma Breiviks mentala hälsa, men jag skulle inte bli det minsta förvånad om domstolen kom fram till att han mycket väl visste vad han gjorde och att hans ideologi var den främsta motiverande kraften. Ingen taskig uppväxt, ingen undertryckt sexualitet, som Knausgård tror är problemet, utan en tro på att han befinner sig i ett socialt sammanhang där agerandet är moraliskt rättfärdigt. I så fall är Breivik knappast den förste som med friskt psyke blivit en massmördare. Tyvärr tror jag inte heller att han kommer att bli den siste.

_________________

Pingat på intressant.se.

Hyllning till Norge på årsdagen av 22 juli-attentaten

Idag är det ett år sedan de två terrorattentaten i Norge, massakern på Utøya och bombningen av regeringskvarteren. 77 människor dog. De allra flesta var ungdomar – barn. Som svensk känner jag en stolthet över att som grannland ha Norge, en nation som sårades i själen, men som med en sällan skådad värdighet svarade med att låta den vanliga rättsprocessen ha sin gång. Ingen hämnd. Bara rättvisa.

Bilder på alla offren finns på NRK:s hemsida. På Utøya dog 69. I Olso dog 7.

Det var terroristen Anders Behring Breiviks avsikt att förändra det politiska livet i Norge. En terrorist har alltid ett politiskt mål. Breiviks mål var att starta ett krig mot Europas muslimer. Norge skulle väckas genom att han slog till mot ”landsförrädarna” i Arbeiderpartiet.

Därför är det år som nu har gått efter terrorattentaten en seger för Norge. Norge har lugnt och sansat gått vidare trots det fruktansvärda angrepp landet utsattes för. Landets politiska liv skadades, men skadan gick att reparera. Allt är tillbaka till det vanliga.

Den väl genomförda rättsprocessen är en triumf i sin vanlighet. Här har det största mordet någonsin begåtts i Norge under modern tid, men landets poliser och jurister har inte tappat fattningen. Inga krav på nya lagar eller krav på en särskild domstol har hörts.

Annars är just den typen av överreaktioner vanliga när ett stat känner sig hotad. Det är inte alls ovanligt att rättegångar som den mot Breivik spårar ur. Jämför med hur USA reagerade efter 11 septemberattentatet eller hur svensk polis förlorade greppet om jakten på Olof Palmes mördare.

Norge har också klokt vägrat att utse någon annan syndabock för det inträffade än gärningsmannen. I Sverige spårade debatten ur direkt, där snart sagt alla höger om Vänsterpartiet anklagats för att ha berett marken för Breivik. På twitter skämtades det ett tag om vem som skulle bli ”Dagens Breivik”.

När vi nu minns alla dem som miste livet den 22 juli 2011 kan vi således känna stolthet över att Norge som land överlevde tragedin. Det ger oss inte de döda tillbaka. Det gör inte förlusten mindre. Men när ett år av sorg är över kan vi glädja oss åt att det norska samhället står starkare än någonsin och att terroristen Breiviks attentat blev ett fiasko.

Gud välsigne Norge!

________________

Pingat på intressant.se.

Självradikalisering kan inte förbjudas

Nikolas Sarkozys uttalande om att det borde vara förbjudet att resa till Afghanistan för att utbilda sig i extrem islamism kan nog inte ses som något annat än ett illa genomtänkt hugskott i en valkampanj. Självradikalisering kan inte förbjudas, även om den naturligtvis måste bekämpas.

Självradikalisering är när en enskild person ”utbildar” sig själv till att bli extremist på egen hand. Vissa gör det genom att åka till Pakistan eller Afghanistan. Men det går att göra hemma vid datorn också.

Radikalisering i sig är inte farlig och kan inte heller betraktas som ett brott. Det som är farligt och som SÄPO faktiskt försöker stoppa är radikalisering som leder till ”våldsbejakande extremism”.

I ett fritt land kan vi inte ingripa mot människors rörelsefrihet. Det kan därför rimligen inte sägas vara ett brott att åka till Afghanistan för att utbilda sig i extremistisk islamism. Hur knäpp denna åsiktsinriktning än är.

Det kan praktiskt sett inte heller vara möjligt att förbjuda ”radikalisering” av det enkla skälet att om man inte får åka till Afghanistan eller Pakistan så åker man väl bara till Luton i England istället, eller så radikaliserar man sig på nätet.

Den extrema islamismen måste naturligtvis bekämpas, precis som alla andra totalitära idéer, men det behövs intelligentare metoder än att ropa på förbud.

__________________________
Pingat på intressant.se.

Muslimer som dödar muslimer

I det kristna väst är det många som är rädda för islamistisk terrorism. Sådan finns, det är ingen tvekan om den saken, men de flesta offren för islamistisk terrorism är muslimer.

Eftersom jag följer utvecklingen i Pakistan i mitt jobb får jag nästan dagligen läsa den här typen av nyheter:

The attackers flagged down four buses, climbed on board asking passengers whether they were Shiite or Sunni Muslim, then dragged out the Shiites and shot them dead in cold blood, police said.

Idag mördades 18 (osäker siffra, vissa säger 16) shiiter i norra Pakistan av en sunnimuslimsk extremrörelse. Förfärligt, men en tragisk del av vardagen i vissa delar av detta land.

Jag har tidigare skrivit att den extrema islamismen är den ideologi som utgör det största hotet mot människors frihet. De europeiska totalitära ideologierna lever kvar i länder som Kina och Kuba, men är inte lika aggressiva som förr. De extrema islamisterna påminner som de europeiska totalitära politikerna när de var som värst – en total avsaknad av samvete.
____________________
Pingat på intressant.se.