Kungen är allas. En president är bara någras.

Nalin Pekgul, du är en hjälte! Tack för att du som socialdemokrat vågar säga det som många andra socialdemokrater tycker och tänker, men inte törs säga av rädsla för åsiktspoliserna inom partiet.

I invandrarkretsar är kungen och kungafamiljen oerhört respekterad och omtyckt. Varje gång någon från kungafamiljen besöker skolor med många invandrarbarn så blir det succé. En del av barnen känner att de är längst ner i botten och så kommer det en kronprinsessa till deras skola! Då är man en del av Sverige, hon är också vår. Den betydelsen går inte att mäta i pengar.

Exakt. Och det gäller inte bara för invandrare, utan för alla som tycker att de känner sig små, utanför och bortglömda av makthavarna i Stockholm. Kungen är folkets man, och inte maktens. En president är precis det motsatta. En president är bara ytterligare en representant för den politiska klassen.

Men med mitt kurdiska ursprung vet jag hur det känns att inte ha något egentligt medborgarskap. För mig blev det svenska medborgarskapet den avgörande punkten då jag kunde lägga det gamla bakom mig. Jag, och många med mig, vill visa hur stolta vi är över att vara en del av Sverige. För oss blir nationella symboler som den svenska flaggan och kungahuset viktiga tecken på vår nya tillhörighet.

Vi infödda svenskar vet inte alltid hur bra vi har det. Vi har ett land där vi kan känna oss hemma. Att ha en nationell identitet och en liten plätt på jorden som man kan kalla sin egen känns bra. Det är inte ett utslag av chauvinism. Det är inte ett försök att skryta med det egna folkets överlägsenhet, utan ett ganska mänskligt konstaterande att det är trivsamt med ett eget hem. Kurder begriper det här bättre än svenskar, eftersom de är just ett folk utan ett eget hem. Tack Pekgul för att du påminner oss om detta!

En president representerar bara sina väljare. Kungen representerar alla!

Dela med andra:

14 reaktioner till “Kungen är allas. En president är bara någras.”

  1. “Kungen är folkets man, och inte maktens. En president är precis det motsatta. En president är bara ytterligare en representant för den politiska klassen.”

    Då kan man ju lika gärna säga att kungen representerar monarkisterna. Inte har han som kallar sig knug något med mig att göra mer än att jag finansierar hans socialbidrag.

  2. På vilket sätt är vår kung en representant för folket? Hur visar han det?

    Han är bara en symbol för en tid som varit. En tid när vår kung hade makt att förändra sakers tillstånd både på gott och ont. Det är 35 år sedan den sista gnuttan av makt rann kungahuset ur händerna. Nu är de bara förebilden för en humorserie på TV4…

  3. Kungen representerar svenska folket på samma sätt som fotbollslandslaget. /Stefan

  4. Varför ska vi ha offentliga ämbeten som ärvs av resterna från svensk diktatur? Tyvärr, en kung representerar inte alla som inte tycker att monarkin är förenlig med demokrati.

  5. Mycket bra blogg. Visst är det så att kungen som *konstitutionell* (läs det, konstitutionell, inte absolut) monark kan representera folket, eftersom han står över och utanför de politiska motsättningarna, något som vore omöjligt för en president/politiker.

    De liberaler som är principmotståndare till monarki borde också tänka på, att det de i praktiken arbetar för inte är jämlikhet, utan för ytterligare politrukisering av samhället.

    Dessutom, tycker ni verkligen att det största problemet med den svenska konstitutionen är att statsöverhuvudet är en maktlös arvfurste? Om ni vill föra en verkligt viktig konstitutionell debatt, så för den om att Sverige saknar maktdelning. Det enda republikdebatten leder till är att denna, verkligt viktiga, fråga om Sveriges författning blir helt bortglömd.

  6. När jag läste denna blogg trodde jag fört att den försökte vara ironisk. Av kommentarerna att döma så var det en felaktig tolkning.

    Man kan ju undra varför man som Jens använder andra konstitutionalla frågor som argument för att man inte skulle diskutera statsskicket. Milt uttryckt obegripligt.

    Kungen representerar ju på intet sätt folket i vår konstitution utan just kungariket Sverige dvs nationen. Folket i denna nation har inte getts möjlighet att utse denna person varför han/hon inte i någon mening kan anses representera dessa.

    Som person kan dock kungen komma att uttrycka åsikter som vi gillar eller ogillar. Han blir inte en representant för det. Problemet liger ju i själva legitimitetsfrågan – kan man i vår tid anse att ett ärvt ämbete ger legitimitet?

  7. Anledningen till att jag tar upp frågan om maktdelning är att de tongivande förespråkarna för republik silar mygg och sväljer kameler. Frågan om maktdelning i Sverige diskuteras nämligen aldrig av dessa personer, och ändå är det en mycket mer brännande fråga. (Med tongivande förespråkare menar jag radikala socialliberaler samt vänsterpersoner. Med republikaner till höger är annorlunda, och de gör i allmänhet heller inte någon stor sak av republikfrågan.)

    Legitimiteten för monarkin ligger i att den är beslutad av den demokratiskt valda riksdagen, och i grunden i att den anses legitim av det svenska folket, trots den eventuella nackdelen att ämbetet är ärvt. Hade inte monarkin haft folkets stöd i ryggen hade den oftast republikanska riksdagsmajoriteten nog för ganska länge sedan infört republik. Den legitimiteten duger i alla fall gott för mig.

  8. Vänsterpartiet brukar motionera om införandet av republik ungefär en gång om året, eller åtminstone en gång per mandatperiod. De blir alltid nedröstade. Således: riksdagen har röstat om att kungen skall vara kung flera gånger om. /Stefan

  9. Stäng sagoboken och förstå att det är år 2006 nu. Det finns inte ett enda hållbart argument för att behålla monarkin.

  10. Finns det några hållbara argument till att heja på fotbollslandslaget i VM? Tja, inte vet jag, men jag tänker göra det ändå.

    Varför förresten tillsätts inte posten som förbundskapten för fotbollsandslaget i fria och öppna val? Herregud! Det är ju 2006 nu, och vi lever i en demokrati. Hur länge skall denna anakronism tillåtas leva vidare?

    /Stefan

  11. Om han åtminstone varit lika smart som nästkusinen Margarethe i København.
    Han duger meest till att köra fort!
    Olle republikan

  12. “En president representerar bara sina väljare. Kungen representerar alla!”

    Enligt din logik skulle detta gälla:
    Kungen har inga väljare. Kungen representerar ingen.

    alt:

    Skulle kungen få ställa upp i (statschefs)val, skulle han knappast väljas av alla.
    Kungen representerar därmed långt ifrån alla.

  13. En politiker är alltid styrd av lagar, regler, trycket från partiet m.m. Därför kan en politiker aldrig låta sig styras av känslor som sympati eller empati med folket. En kung däremot behöver inte legitiimera sitt maktutövande i lag. Han är fri att i sitt maktutövande låta sig styras fritt av personliga nycker eller känslor som sympati och medkänsla med folket. Problemet i historisk tid är att många kungar inte haft någon sympati med folket. Problemet har alltså inte främst legat i regeringsformen (kungadöme) som sådan, utan vad för typ av person som suttit vid makten.

Kommentarer är stängda.