Pagrotsky och Lenin

Resumé har listat mediasveriges mäktigaste personer. Kulturminister Leif Pagrotsky toppar listan. Resumé motiverar topplaceringen med att Pagrotsky förutom att han varit på osedvanligt många mingelkalas har gjort mycket särskilt inom området digital-TV. Men också därför att han inte drar sig för att styra medieutbudet: “Många tycker det är absurt att tjänstemän på ett departement kan bestämma innehållet i privata företags tv-kanaler, men så är det,” skriver Resumé.

Låter det bra? Känns det bra att regeringen är Sveriges viktigaste aktör inom media? Kanske någon minns Berlusconi, ni vet han som ägde flera TV-bolag själv och som dessutom som premiärminister kunde styra över även den statliga TV i Italien. Många i vårt land, särskilt inom vänstern, tyckte att det kändes läbbigt.

Pagrotsky tycker dock inte att det är nåt problem: “Som politiker och demokrat tycker jag det är sympatiskt att den medie-mäktigaste är en folkvald som svenska folket kan avsätta,” säger han till tidningen. Med andra ord, om det är en kille från högern som dominerar medierna så är det dåligt, men om det är en kille från vänster så är det demokratiskt.

En gång i tiden fanns det en annan person som tänkte likadant. Han hette Lenin och var diktator över Sovjetunionen. Han tyckte precis som Pagrotsky illa om den borgerliga pressen, eftersom den kontrollerades av kapitalisterna. “Sann” tankefrihet kunde bra uppnås om pressen kontrollerades av folket, dvs. staten, dvs. partiet, dvs. Lenin.

Hellre fri press än demokratisk, tycker i så fall jag.

Dela med andra: