Ljusglimt i det politiska forskningsträsket

Idag presenteras ytterligare en socialistisk utredning på DN Debatt. Det är forskaren Masoud Kamali som presenterar ännu en volym i sin utredning om ”Strukturell diskriminering”.

Det märkliga med Kamali är att han verkligen har lyckats beskriva den svenska integrationspolitikens problem på ett klarsynt sätt, med tanke på det politiska forskningsträsk som han befinner sig i och som han själv har skapat.

Kamalis förtjänst ligger i att han mer envist än någon annan har lyckats förklara vad som menas med stigmatisering och ”vi” och ”dom” tänkande. Mycket riktigt påpekar han att integrationspolitiken alltjämt bygger på ett kraftigt ”vi” och ”dom”-perspektiv. Politiken bygger att etniska svenskar skall ”hjälpa” invandrarna att komma in i samhället, men ”hjälpen” blir stigmatiserande, dvs. lyfter fram skillnader mellan infödda och inflyttade istället för att försöka sudda ut dem. Integrationsproblemet förvärras därmed.

Många etniska svenskar förstår inte det här problemet alls. De gillar ju invandrare och vill vara generösa och hjälpsamma. Men i det här fallet är det inte just hjälp som efterfrågas, utan erkännande. De välmenande ursvenskarna har dock svårt för att se invandrarna som en del av sitt ”oss”.

Så långt gör Kamali ett bra jobb. Men i övrigt är hans utredning en katastrof. Politik och forskning blandas huller om buller. Det går inte längre att se vad som är rena politiska pläderingar och vad som är forskning. Det finns ingenting i denna klet som en regering kan göra något av. Det är bara att börja om från början.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Ljusglimt i det politiska forskningsträsket”

  1. “Politik och forskning blandas huller om buller”

    Vilken forskning är inte politisk om jag får fråga?

    Och varför är det så konstigt att Kamali lägger fram konkreta politiska förslag när det trots allt är hans och hans utrednings uppgift?

Kommentarer är stängda.