Den demokratiska monarkin

    Idag fyller H.K.H kronprinsessan Victoria 29 år. Hurra! Och jag skriver i Kalmarbladet Barometern om vad det innebär för Sverige att vara en demokrati och monarki på samma gång.

victoria.jpg

Ironiskt nog är den 14 juli både republikanernas och monarkisternas dag. I Frankrike firar man stormningen av Bastiljen, som blev början på franska revolutionen och monarkins fall. I Sverige firar vi kronprinsessans födelsedag, och gör på så vis vårt bästa för att hålla liv i traditionen med kungahus.

Det folkliga stödet för monarkin är alltjämt lika starkt som det alltid har varit. Opinionsmätningarna visar att mer än 70 procent av folket vill ha monarkin kvar. De uttalade republikanerna, dvs. de som aktivt förespråkar att Sverige borde bli en republik, brukar inte kunna mönstra mer än 10–15 procent.

Trots det hävdar republikanerna att det är de som har rätt. Det är odemokratiskt med kung, säger de, alltså måste kungen bort. Om folk sen inte begriper det beror det på att de låter sig styras av sina känslor och inte av förnuftet.

Denna inställning till vanligt folks omdöme har jag alltid haft svårt att ta till mig. Är det verkligen så att 70 procent av svenska folket inte har förstått vad det här med demokrati går ut på? Nej, det ligger något elitistiskt och besserwisseraktigt över republikanernas anspråk på att vara den enda som vet vad riktig demokrati är. Jag vill därför komma med några påpekanden som visar att den folkliga uppfattningen är nog så genomtänkt, och att den inte alls strider mot vad statskunskapen säger om hur den goda demokratin bör vara utformad.

För det första borde det vara uppenbart för var och en att Sverige, såsom vårt land ser ut idag 2006, är en fungerande demokrati. Vi har alla de fri- och rättigheter som behövs. Det görs ständigt mätningar av hur väl världens demokratier fungerar, och Sverige kommer alltid ut med högsta betyg. Vi måste alltså inte ändra på något för att vi skall kunna säga att vi lever i en fullvärdig demokrati.

För det andra så är det folket självt som har bestämt att vi skall ha en kung. Kungen är inte självutnämnd. Det var riksdagen 1810 som bestämde att ätten Bernadotte skulle sitta på Sveriges tron. Därefter har detta beslut bekräftats i samband med demokratins införande 1918–1921, då socialdemokraterna valde att kompromissa bort sitt krav på republik, och senast 1974 när Sverige fick sin nya grundlag. Var och vartannat år är det också någon riksdagsledamot från vänsterpartiet som motionerar om införande av republik, men resultatet blir alltid detsamma, riksdagen avslår begäran. Det är alltså svenska folket självt som genom sina demokratiskt valda representanter bestämt att Sverige skall vara en monarki.

För det tredje, monarkin har i många fall varit ett stöd till demokratin. Det är värt att notera att av de äldsta demokratierna de flesta också är monarkier: Danmark, Norge, Storbritannien, Belgien, Holland, Luxemburg, Sverige. En förklaring till detta är att monarkerna i dessa länder tidigt valde att stödja den demokratiska utvecklingen. På det sättet fick inga högerauktoritära rörelser något handlingsutrymme. Liknande saker har också hänt i nyligen demokratiserade länder som Spanien och Thailand, där kungarna har spelat en avgörande roll för att förhindra militärkupper. I Sverige anslöt sig Gustav V till kravet på allmän rösträtt 1918, men det var många inom den svenska högern som inte accepterade demokratin förrän långt in på 1930-talet.

Demokrati och monarki går således alldeles utmärkt att kombinera. En del republikaner håller visserligen med om detta, men hävdar ändå att det är fel med kung – av princip. Demokratin förutsätter att man väljs till sitt ämbete, men kungen har fått sin post i arv.

Jag håller med om att det inte är till hundra procent demokratiskt renlärigt att han en kung som ärvt sin titel. Men faktum är att vårt statsskick inte är så genomdemokratiskt som man kan tro. Det är inte sant att alla statliga ämbeten tillsätts genom val. Tvärtom. De flesta statliga ämbeten tillsätts på helt andra grunder. Exempelvis röstar vi inte om vilka vi vill ha som domare i domstolarna. Det är domstolarna själva som utnämner domare. Vi väljare har inget inflytande alls. Tillsättningen av domare är en helt igenom odemokratisk procedur. Men vi vill kanske inte heller att den skall vara demokratisk. Vill vi verkligen ha politiska val till domstolarna?

Att vi inte väljer kung är ett undantag från den demokratiska principen, men det är i hög grad ett undantag som kan accepteras. Kungen har ju ingen makt. Han är enbart en symbol. Hur republikanerna kan acceptera att vi har odemokratiskt tillsatta domare, som faktiskt har makt, men inte acceptera att vi har en odemokratiskt tillsatt, men fullständigt maktlös statschef, är obegripligt. Det visar på en skolboksmässig syn på vad demokrati innebär. Man är påläst på teorin, men kan inte se hur den skall appliceras på verkligheten.

Personligen hyser jag därför mycket större respekt för de 70 procent av folket som kommit på ett sätt att bevara den urgamla kungatraditionen med ett modernt demokratiskt statsskick. Det visar på fantasi och uppfinningsrikedom.

Stefan Olsson
Fil. dr i statskunskap, verksam vid Uppsala universitet

_____________

Länk till intressant.se.
Andra bloggar om: , , ,

Dela med andra:

5 reaktioner till “Den demokratiska monarkin”

  1. Formellt sett har konungen ingen makt i Sverige, men informellt eller indirekt så har konungen faktiskt stor makt. Hur tror du att den folkliga oppinionen skulle påverkas om konungen gick ut i en valrörelse och tog ställning för Socialdemokraterna? Då skulle det troligtvis bli så att Socialdemokraterna gynnas av detta. Förvisso ska konungen inte delta i allmänna val, men det är ett exempel på hur konungen faktiskt har makt i Sverige.

    Jag är republikan och jag accepterar till fullo att statliga ämbeten som domare tillsätts utanför den demokratiska ordningen. Detta beror främst på att denne måste tillsättas efter bästa möjliga kompetens, och inte efter vilken partibok som denne har. Det är också därför som jag är starkt kritisk till det statliga generella utnämningspolitiken där partibok snarare än kompetens styr (Winberg och Bylund är två exempel).

    För mig är en självklarhet att Sverige inte är en fullvärdig demokrati om vi inte har en demokratiskt vald statschef. Redan idag väljer vi vilka som ska representera oss i kommun, landsting och riksdag. Varför ska det då inte vara en självklarhet att statschefen ska vara demokratiskt vald?

  2. När du skriver att det är domstolarna själva som utnämner domare så har du fel. Det är regeringen som utnämner ordinarie domare efter att ha erhållit förslag från DV:s tjänsteförslagsnämnd. Ordinarie domare har ju ett mycket starkt grundlagsskydd och kan i princip inte avskedas (förutom då de begått allvarliga brott). Det är inte helt ovanligt att regeringen frångår DV:s förslag och väljer en annan kandidat än den föreslagna personen. Icke ordinarie domare däremot utses av DV eller av domstolarna själva eftersom de inte har någon förstärkt anställningstrygghet. Utnämningen av ordinarie domare går alltså att härleda via regeringen tillbaka till riksdagen, allt enligt goda demokratisk principer. Ditt påstående att tillsättningen av domare “är en helt igenom odemokratisk procedur” framstår därför som minst sagt märkligt.

    Inte heller andra statliga tjänster tillkommer “odemokratiskt” eftersom alla myndigheter leds av chefer som utsetts av regeringen. Visst kan utnämningarna ske på helt andra grunder än de rimliga (oftast politiska) men dåliga chefer kan man ju bli av med i enlighet med de regler som gäller på arbetsmarknaden. Även regeringen kan man göra sig av med genom val.

    Kungen däremot. Han hade inte fått jobbet om han sökt det och han kan inte avsättas även om han gör ett dåligt jobb, eller ens om han begår brott. Att avsätta honom kräver en grundlagsändring och det tar tid. Kungen representerar därför för mig den sista statliga, odemokratiska institutionen i Sverige och av bland annat den anledningen vill jag avskaffa monarkin.

  3. Jag har aldrig varit med och röstat om vem som skall vara domare. Har du? Nej, det har du inte för vi har inte demokratiskt valda domare i Sverige.

    Att det sedan finns en indirekt koppling till väljarna via riksdagen, via regeringen, via domstolsverket, gör det ju inte särskilt demokratiskt. Kungen är ju också tillsatt av riksdagen, dvs. svenska folket. Då kan man med ditt sätt att resonera säga att han är demokratiskt vald. :)

    /Stefan

  4. Monarki är statusform där statsöverhuvudet innehar sitt ämbete på livstid och genom arc och titeln Kung, Kjäsare.

    / Cazzandra 13 år ;)

  5. Demokrati- Folk har makten
    Diktatur- Enskild person styr, militärmakt m.m.

    Sverige är ett demokratiskt land. Vart fjärde år är det politiska val i sverige. Man röstar till!

    Riksdagen
    Kommunfull mäktige
    Landstingsvalet

    Riksdagen uppgifter:
    * Stiftar lagar
    * Beslutar om statens utgifter och inkomster
    * Kontrollerar regeringens arbete.

    Regeringen leds av stadsministern. Regeringen styrs av riket men måste ha riksdagens förtroende, annars måste regeringen avgå.
    Det kallas perlametarism.

    Kommunens uppgifter!

    Kommunerna styr själva sin verksamhet med hjälp av riksdagen och regeringens lagar. Kommunerna bedriver bla. skola och står för renhållning i kommunen.

    Landstingets uppgifter!

    Landstinget styrs av kommunerna och kommunallagen. Landstinget ansvarar för sjukvård.

    Samtliga fem nordiska länder har demokratiskt statsskick. Där enmot finns det skillnader här det gäller statsformen. Som då är Monarki o Republik.

    Monarki_ En kung eller drottning som regent, statschef.

    Republik: President

    Sverige, Norge, Danmark = Monarki

    Finland, Island = Republik

    / Cazzandra 13 år, haha Glad över att kunna rättså mycket om politik :D fråga något så kanske jag kan hjälpa till. :P

Kommentarer är stängda.