Tsunamibanden och nyttan av ett maktskifte

Tydligen är det i alla fall någon som gjort något rätt under tsunamikrisen. Nu efter maktskiftet har någon enskild anställd tordats berätta för pressen (SvD) att en stor mängd e-posttrafik finns sparad och undanstoppad i ett rum på Statsrådsberedningen. Där ser man nyttan av ett maktskifte.

Den person som läckt ut uppgifter om detta hade aldrig vågat göra det om socialdemokraterna suttit kvar i Rosenbad. Det är visserligen förbjudet för myndigheten, i det här fallet Statrådsberedningen, att efterforska anonyma tipslämnare, men ibland kan kretsen av personer vara så liten att alla ändå vet vem läckan är. Jag har länge undrat över varför ingen enskild tjänsteman på Statsrådsberedningen lämnat ut uppgifter till media på egen hand. Rätten att anonymt skvallra för pressen är ju till och med grundlagsskyddad. Nu förstår jag att det måste ha varit av rädsla för repressalier av den förutvarande politiska ledningen.

Av allt att döma har den som sparat mejltrafiken brutit mot de normala procedurerna. Det vanliga är tydligen att all sparad trafik raderas efter 14 dagar. Att radera mejltrafiken hade dock varit ett stort misstag. Det tsunamikrisen har handlat om i slutändan är förtroendet mellan statsledningen och medborgarna. Förtroendet hotas när medborgarna inte kan granska vad makthavarna har haft för sig. I en välordnad konstitutionell stat måste det vara möjligt att granska statsledningen och en förutsättning för att det skall kunna ske är att det material som kan säga något om vem som gjort vad sparas. Särskilt i just kriser är det viktigt att dokumentera så mycket som möjligt. KU har klagat på regeringskansliets bristande dokumentation tidigare. Så även jag själv i en rapport jag skrev för Krisberedskapsmyndigheten.

Länk till min KBM-rapport.
Länk till SvD om rapporten.
Länk till SvD Brännpunkt om Danielssonaffären.

______________________
Andra bloggar om: , , , , , . Pingat på: intressant.se.

Dela med andra:

3 reaktioner till “Tsunamibanden och nyttan av ett maktskifte”

  1. Stefan! Läs på lite nogrannare nästa gång. Man hittade de raderade banden. Man måste nu börja att återskapa informationen på dessa, och om det går så kan information tas ut. Detta har redan påtalats gång på gång, och katastrofkommissionen accepterade detta, trots att man vet att banden finns kvar. Men de känner även till att när man raderar banden, så skall det inte gå att återskapa informationen. Om man nu mot all förmodan lyckas med detta (till stor kostnad för skattebetalarna) så vet ju ingen egentligen vad banden innehåller.

    Tråkigt att Fredrik river upp såren hos anhöriga för offren till tsunamikatastrofen bara för att han inte kan handskas med ministerskandalen.

    Mats

  2. Mats. Jag har läst och förstått, men jag tror inte att du har gjort det. Banden har inte varit kända för allmänheten, riksdagen och pressen. Inte heller rättschefen på Statsrådsberedningen har vetat om bandens existens.

    Jag vill veta vad som finns på dem. Vill inte du?

  3. Det var väl för tur att reinfelt hittade lite gamla mail så han kunde kalla till presskonferens i hopp om att föra uppmärksamheten från ministerskandalerna. Det börjar bli patetiskt det här. reinfelt klarar inte av uppgiften som statsminister.
    Bolla över till Maud eller Bildt eller nån nån som har mer skinn bakom näsan. Vadå kalla till presskonferens???

Kommentarer är stängda.