Vad tjänar Sverige på att lägga ned Arbetslivsinstitutet?

Svar: 360 miljoner kronor om året. Nedläggningen av Arbetslivsintitutet är ett genidrag. Det är en besparing som på fyra år kommer att dra in en hel miljard! ALI bedriver en verksamhet som är helt osannolikt dyr. Något vettigt argument för att myndigheten verkligen behövs har knappt synts till. Hittills är det bara det rena egenintresset som protesterat, nämligen de som själva är anställda av institutet.

Men utför inte ALI någon nytta? Är det inte ett väfungerande forskningsinstitut? Jo, förmodligen är det så, men det är rätt att lägga ned det i alla fall. Det handlar om att prioritera. Skall vi lägga dessa 360 miljoner på forskning om arbetslivsfrågor eller skall vi använda dem till att sätta folk i arbete? Eller vi kanske kan föra över dem till skolan? Eller till äldreomsorgen? Jag kan tänka ut många viktigare ändamål än arbetslivsforskning.

Den observante läsaren av den här bloggen vet att jag själv jobbar på ett statligt forskningsinstitut, FOI. Skulle jag vara beredd att lägga ned mitt eget institut? Javisst. Det är inget fel på FOI:s verksamhet. Myndigheten uträttar en mängd viktiga uppdrag åt staten, och gör det med god kvalitet. Men, återigen, frågan handlar inte om den verksamhet som utförs är bra eller inte utan om hur vi skall prioritera. Om riksdagen anser att den försvarsrelaterade forskningen inte är ett prioriterat område, ja, då skall institutet läggas ned. Att lägga ned en myndighet skall vara lika naturligt som att starta nya. Vi hade inget arbetslivsinstitut före 1995. Ändå gick det bra att arbeta, bo och leva i vårt land. Alltså kommer vi kunna göra det framledes också, utan ett arbetslivsinstitut.

_______________
Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

11 reaktioner till “Vad tjänar Sverige på att lägga ned Arbetslivsinstitutet?”

  1. Att regeringen lägger ner Arbetslivsinstitutet är inte för att spara pengar utanför att man vill strypa den forskning som bedrivs kring arbetslivet och arbetslivets villkor. Många borgerliga politiker vill inte höra talas om hälsorisker och möjligheter som kan utveckla löntagarnas möjligheter i arbetslivet.

    Sverige är världsledande på detta forskningsområde och därför har en rad forskare, universitet från hela världen protestesterat och även vädjat till regeringen att tänka om.

    Även de fackliga organisationer har mangrannt protseterat mot nedläggningen så det är inte “bara” de anställda som du så föraktfullt uttrycker dig.

    Regeringens nedläggning av Arbetslivsinstitutet ligger helt i linje med högerregeringens samlade angrepp på löntagarnas rättigheter och är ytterligare ett ett exmpel på den högerpolitik som likt Montezumas hämnd drabbar löntagarna med de “nya” moderaterna i rgeringställning.

  2. Jag ser mycket större anledning att lägga ner FOI och göra dig arbetslös än att lägga ner ALI. FOI:s anställda tycks mest göra nytta i samhället (om man nu ska adoptera ditt sätt att föra samtalet) när de ställer upp som “experter” i diverse nyhetsprogram och bladdrar på om terrorkrigsföring och liknande. I allmänhet sägs bara sådant som alla redan vet.

  3. Inte för att jag tycker det är klokt, men kan man inte med precis samma argument lägga ned Vägverket? Det sparar mer än 20 miljarder kronor.

    Hur mycket sparas egentligen när Arbetslivsinstitutet läggs ned? Har någon räknat på det? Väldigt mycket av de 360 miljonerna är naturligtvis personalkostnader. Ska forskningen drivas vidare så krävs det pengar till samma forskare någon annan stanns. Eller ska den helt enkelt inte det? Ska vi minska forskning kring stress och ohälsa i arbetslivet? Blir inte det mycket dyrare? Sjukvård är dyrt. Bara ett universitetssjukhus kostar kanske 10 gånger så mycket att driva. Och när människor inte kan arbeta för att de mår dåligt så kostar det i produktionsbortfall, omställningar med mera.

    Jag tror inte alls vi sparar några 360 miljoner. Jag tror att vi förlorar mer än vi tjänar. Visst det är en tro. Men det är väl något liknande som ligger bakom nedläggningen? Fast då i stället en tro att det som marknaden inte finansierar är av ondo och kostar bara, ger inget tillbaka.

  4. Skall vi lägga dessa 360 miljoner på forskning om arbetslivsfrågor eller skall vi använda dem till att sätta folk i arbete? Eller vi kanske kan föra över dem till skolan? Eller till äldreomsorgen? Jag kan tänka ut många viktigare ändamål än arbetslivsforskning.

    Vilket underligt resonemang! Så varenda myndighet som inte är lika viktig som den ökade sysselsättningen, skolan eller äldreomsorgen kan saklöst läggas ner?

  5. Före 1995 gick det bra att leva utan ett Arbetslivsinstitut, alltså borde vi klara av det nu också.

    Det är rätt att lägga ned välfungerande myndigheter om det är så att man tror sig veta hur man kan använda pengarna på ett bättre sätt. Det är så man gör när man prioriterar. Det var så ALI kom till en gång i världen. Det gjordes en prioritering. Mitt under budgetkrisen på 90-talet, samtidigt som stora besparingar gjordes på välfärden, förde den socialdemokratiska regeringen över pengar från välfärden till ALI. Man sparade på välfärden och slösade på byråkratin. Helt naturligt för socialdemokrater att göra på det viset. Lika naturligt är det för en borgerlig regering att göra tvärtom. Vi gör olika prioriteringar. Det är vad politik går ut på.

  6. Hörde på Aktuellt att ett stort antal universitet världen över kritiserat Sverige för nedläggningen.
    “Sveriges anseende far illa”, uttryckte någon. Vidare instiftas nya myndigheter. Till vilken nytta?

  7. Kan du säga vilka universitet som hört av sig för att klaga? Nej, för det har inte hänt. Däremot har jag sett att ALI-forskarna startat ett upprop bland kompisar i andra länder för att hjälpa dem att försvara sin lyxtjänster. Ett sådant brev fick jag i e-posten. Jag skrev självklart inte under uppropet.

  8. Stefan, håll dig till fakta!
    Arbetsmiljö- och arbetslivsforskning har alltid funnits. På 50- 60-talet var det folkhälsan och arbetsmedicinska institutet som sedan i början av 70-talet blev forskningsenheter på Arbetarskyddsstyrelsen. Man bröt sig loss 1987 och skapade Arbetsmiljöinstitutet som sedan 1995 blev Arbetslivsinstitutet efter sammanslagning med Arbetslivscentrum och delar av Arbetsmiljöfonden.

  9. Menar du att kommentaren från Harvard School of Public Health att “Arbetslivinstitutet is one of the most successfull institutes in the world” inte är trovärdig och det är ett utslag av egenintresse på ALI. Om nu detta egenintresse har skapat detta världsomfattande kontaktnät så finns det väl grund till lite eftertanke.

  10. En kommmentar fra forsker i nabo-landet: Hva er det som skjer hos dere??? Med nedleggingen av ALI tar Sverige et skritt tilbake i utviklingen og fremtiden. Jeg er forferdet.

  11. Nej, kommentaren från “Harvard” är inte trovärdig. Den kommer inte från Harvard, utan från en enskild forskare som företräder sig själv. Han heter Phillippe Grandjean och är hemmahörande i “University of Southern Denmark”, enligt honom själv. (http://www.arbetslivsinstitutet.se/pdf/internationella_reaktioner061221.pdf)

    De här “internationella reaktionerna” är resultatet av ett kedjebrev som skickats runt bland olika samhällsvetenskapliga institutioner. Tydligare bevis på försvaret av egenintresset får man leta efter. Ingen av de “internationella reaktionerna” visar på någon som helst kunskap om den svenska statsbudgeten i övrigt. Hur kan de vara “bestörta” när de inte ens har frågat sig vad pengarna kommer att användas till istället? Detta är typexemplet på hur ett särintresse agerar. Man ser bara den egna sidan av saken, och det man vill åt är pengar, pengar och pengar. Andras pengar.

Kommentarer är stängda.