Efter Göran Perssons smörhistoria om Helmut Kohl är nätet idag fyllt med kommentarer som tar det för givet att historien är sann. Jag tror inte att den är sann. Jag tror inte att den är falsk heller. Jag vet inte vad som är sant eller falskt, men jag är inte så naiv att jag tror på en historia bara för att Göran Persson har berättat den för mig.
Dags för en liten föreläsning i elementär källkritik:
- Att en historia berättats i TV betyder inte att den är sann.
- Att historieberättaren har varit statsminister betyder inte att den är sann.
- Att historien är rolig betyder inte att den är sann.
Hur vet man då om en historia är sann? Enklaste sättet är att kolla vilka andra källor som säger samma sak. Tumregeln säger att man bör ha minst tre av varandra oberoende källor. Sök på Google så får ni se om ni hittar någon annan källa än Persson som säger att Kohl gillar att äta smör. Jag har inte hittat något.
____________
Andra bloggar om: politik, göran persson, persson, svt, media, helmut kohl. Pingat på intressant.se.
Jag tror beviset är här, Herr Kvasi-Historiker:
http://www.machopan.com/assets/04-09-07_Kohl_Helmut.jpg
Det finns inget smör med på bilden.
Om frågan är om Kohl gillar att äta smör eller inte måste väl ett bildbevis för det innehålla minst två saker: Kohl och smör. På denna bild förekommer inget ätbart överhuvudtaget.
Alltså, fortfarande finns det inget bevis för Perssons påstående.
Sökte på bekräftelse av denna besynnerliga historia, hittade det här inlägget, vilket blev det tredje och därmed anser jag det hela bekräftat
Hur menar du? Här finns ingen bekräftelse av smörhistorien. Snarare tvärtom.
Det ska vara tre av varandra OBEROENDE källor. Dessutom finns det andra källkritiska kriterier som varje förnuftig människa begriper måste beaktas. En bra källa är ett direkt vittne. Tre bloggar på nätet är inte detsamma som tre direkta vittnesmål. Hur dum är man om man tror det?