Vad har ateismen gjort för mänskligheten?

Idag, måndag 16/4, har Don Feder en alldeles utmärkt artikel i USA Today om varför det går så dåligt för ateismen. Trots att man redan för 200 år sedan i samband med upplysningen förklarade att det slutligen var bevisat att det inte finns någon Gud envisas människor ändå att tro.

Kanske har det med den moraliska kraft som ligger i tron, skriver Feder. Vad har den ateistiska läran gjort för mänskligheten? Typiskt för ateisterna är snarare att de brukar klaga på kristendomens svagheter än att framhäva sina egna obefintliga insatser:

True, terrible things have been done in the name of religion. Terrible things have been done in the name of every noble concept, including love, charity, loyalty and kinship. Yet, the worst horrors of the modern era were perpetrated by godless political creeds. The death toll from sectarian conflict over the ages is dwarfed by ideological violence, from the Jacobinism of Revolutionary France to the charnel houses of communism and fascism.

This is not to say that atheism leads naturally to guillotines and gulags, but, just as “love your fellow man as yourself” can be corrupted, so too can liberty, equality and fraternity.

Läs hela artikeln på USA Todays hemsida.

_______________
Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

6 reaktioner till “Vad har ateismen gjort för mänskligheten?”

  1. “Ateismen” existerar inte. Att inte tro på att det finns en gud kan inte jämföras med att tro på en av alla gudsvarinater som existerar. Religiös tro är en aktiv handling, att inte tro är passivt därför kommer ingen icke-troende att påstå att inte tro utför mirakel, förklarar saker m m såsom religiösa gör. Jag gissar att problemet för troende är att de inte kan förstå människor som inte behöver gudstro för att leva och må bra. Detta får till konsekvens att troende misstolkar “ateism” som religion istället för vad det är: avsaknad av behov av övernaturliga förklaringar.

    Jag säger som Tage Danielsson: människan skapade gud till sin avbild ty längre sträckte sig ej hennes fantasi

    En sak jag personligen har väldigt svårt att förstå är hur troende tänker: om det nu finns en/flera gudar, vilken religion skall jag satsa på för att undvika helvetet alternativt kommat till paradiset? Skall jag satsa på den jag känner till? Den som flest hänger sig åt? Om man tror finns här risken för verkliga nitlottar.

  2. Tror en ateist på “ödet”?
    Eller enbart på humanisterna?
    För egen del tror jag på “GUD”
    den allsmäktige. Jag har inget att invända mot flertalet religioner.
    Men min tro ger mig trygghet trots kyrkans tillkortakommande i många frågor.
    Biskoparna har olika syn på delar av
    den lutheranska tron. Alltså kan man tolka tron på olika sätt.
    Hasse Alfredsson har på ett finurligt sätt skämtat om och med kyrkans metoder.
    Ateisterna måste tro på något, kanske sin psykolog eller sitt öde – men förvisso något tror han på.
    Livet kan tros vara som den påse Hasse A talar om. Från början tom ,men den kan fyllas med något.

  3. Ordet ateist/ateism ger den felaktiga associationen att det finns en tro bakom. Som jsg skrev tidigare, ateism existare bara i gudstroendes värld. Att inte tro på “gud/ar” är inte det samma som att tro på gud/ar.

    Insinunata kommentarer om “ödet” “humanister” och “psykologer” i kommentaren ovan stärker mig i min syn på att “troende” inte kan förstå oss som inte behöver “gudar” och övernaturliga fenomen för att leva ett liv fullt av mening.

    Etiken är inte något som kristna har monopol på. Det är funderingar som människan ägnat sig åt i tusentals år.

  4. Ateismen kommer i olika former. Vissa ateister har en övertygelse om att Gud inte finns. Vissa tror varken eller.

    För övrigt är det inte ett “behov av övernaturliga förklaringar” som ligger bakom min och många andras Gudstro. Jag söker inte efter att få allt förklarat för mig. Inte heller är det för att må bra som jag tror. Jag har inget syfte med min tro.

    Det är en övertygelse om vad jag tror är sant eller inte.

  5. Tjena!

    Håller helt med om att jag som ateist (vet inte om jag vill kategoriseras så enkelt) inte har en aktiv tro alls. Jag känner inget behov alls av att varken tro eller inte tro, jag bara är så att säga.

    För mig är det en självklarhet att det inte finns någon gud eller att något är förutbestämt. Detta är inget jag går och funderar över ens.
    Den enda anledningen att jag hamnade här är att jag funderade på om det finns något ord för en person som är religionslös, inte tror på ödet eller något liknande.
    Alla människor skapar sitt liv utan påverkan från nån högre makt eller dylikt. Ateist är det närmsta jag kom att tänka på men det handlar ju om att inte ha någon religion (typ..)

    Vad kallar man en person (eller filosofin) som inte tror på en gud eller högre makt som kan påverka. Där en aktion inte måste ha en reaktion, där allt bara egentligen är en stor slump men där allt och inget kan påverka?

    Svårt att beskriva med så få ord men nån måste ju ha haft samma tankar och åsikter innan, säkert för flera tusen år sen och det är en känd filosofi. Dock lite svårt att söka på detta på google eller likande ;)

  6. Problemet vi humanister, ateister och agnostiker oftast har med troende är inte deras gudstro utan den massa dravel som står i deras “heliga” skrifter. Läs t.ex.

    http://skepticsannotatedbible.com/index.htm

    Att man inte rensat ut dessa saker ur toran, bibeln och koranen visar mer än något annat att de flesta organiserad religioner saknar både etik och intelligens.

Kommentarer är stängda.