Varför är det viktigt att tala illa om Ingmar Bergman?

Maria-Pia Boëthius klagar i SvD på att ingen klagat på att Ingmar Bergman en gång i tiden beundrade Hitler. Jaha, och? Vad är det meningen att vi ska tycka eller tänka om det? Jag fattar inte riktigt poängen.

Det vanliga är när en person går bort att man berättar om alla hans goda sidor, som en tröst för alla dem som kommer att sakna honom. Samtidigt vet man att det i varje människas liv finns mörka platser. Ingen är ju syndfri. Men det är sällan dessa omnämns i de dödsrunor som skrivs. Det finns ingen större mening med att göra det. Vi kan säkert göra en ganska lång lista över fel som Bergman begått under sitt liv. Men vad ska det tjäna till?

Därmed inte sagt att man aldrig ska tala illa om de döda. Men det måste ha ett syfte. Exempelvis är det viktigt att t.ex. Hitlers alla illgärningar beskrivs. Det är viktigt för att alla offer ska få upprättelse och att vi aldrig ska begå samma misstag igen. Rättvisan kräver det.

Hur stor illgärning begick Bergman? Enligt Boëthius själv trodde han att Hitler var en god kraft mellan åren 1936-1946. Dumt och fel, naturligtvis. Men vad är det vi ska göra med denna bit information? Är det meningen att vi ska börja förakta honom, eller vad då?

______________

Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

14 reaktioner till “Varför är det viktigt att tala illa om Ingmar Bergman?”

  1. Jo visst missar du poängen. Boëthius klagar inte på Ingmar Bergman alls. Tvärtom ger hon honom ett helt annnat djup.

    Du är dock inte den enda som läst fel. Har påpekat detta misstag till en annan .

  2. MEN VAD I HELA FRIDEN – är det plötsligt att tala illa om någon att berätta vad dene någon står/ stått för som han sälv vidimerar? Hon har så rätt – den här gången! – MPB. Skäms alla fegisar!

  3. MPB är som en Salieri som sparkar på den döde Mozarts kropp. Hennes egna alster i olika ämnen är bara underliga tankeströmmar från en upphettad virrhjärna (exempel: det var väl inte så länge sedan hon deklararade att det inte finns några kvinnor längre), medan IB är en av vår tids stora. Uppenbarligen svårt att tåla!

  4. Visst önskar MPB misskreditera IB!
    Varför blev artikelrubriken annars:
    “INGMAR BERGMAN BEUNDRADE HITLER”
    Hon hade mycket väl kunnat se till att rubriken blivit en annan.
    Uppenbarligen har hon behov av att framhäva sig själv på detta smaklösa sätt.

  5. Det är klart att det är misskreditering det handlar om. För det första anklagar MPB alla andra för feghet, när hon själv uppenbarligen var för feg för att skriva detta medan IB levde och kunde försvara sig. Tystnaden kan ju faktiskt bero på att övriga dels inte tycker detta är så intressant, dels har bättre smak än MPB (ingen bedrift, medges) och håller på att inte baktala nyligen avlidna. I detta fall dessutom en man som gjort landet och mänskligheten en stor tjänst och förtjänar allas respekt och – ja – vördnad.
    För det andra, tycker jag inte IB hade så mycket att skämmas för. Den chock han beskriver att han fick 1946 visar ju att han inte drogs till nazismen på grund av denna rörelses illdåd. Så det var väl annat som attraherade och fängslade IB, precis som så många andra vilseledda under den tiden.
    Slutligen: IB lämnade dessa läror direkt deras sanna natur avslöjades. När får vi se MPB göra avbön för alla de galenskaper hon och hennes vänsterstolliga väninnor håller fast vid än idag?

  6. Ja men det färstår du väl! Visserligen var kommunisten Nils Flyg, på 20- och 30-talet ledare för dåvarande vänsterpartiet(*) en som skapade ett nazistiskt parti 1937, men Bergman är ju en borgare somunder några år i sitt liv smet från svensk skatt och av myndigheterna anklagades för skattebrott (trots att han iofs betalade pomperiopossa-skatt) så honom kan man ju ge sig på och ta heder och ära av om man är så duktigt vänster som Mara Fia Putelius.

    Inget snack!

    Och att du inte tar heder och ära av Bergman, det beror väl på att du är borgarsvin du med, men det här strukturella begriper du nog inte. Jinge skrev sk*t om Bergman direkt på studs när han dog. Duktigt.


    (*) Samuel G Siréns V-historia:
    http://www.samuelsiren.com/vpk.php

  7. Då hon skriver flera gånger i artikeln hur mycket hon beundrar Bergman så förstår jag inte hur man kan få det till att hon bara är ute efter att misskreditera. Det är nog snarare ni som vill misskreditera Boethius!

    Det är naturligtvis intressant att en så stor filmskapare varit nazist. Det ger en helt annan bild av hans tankar och behöver analyseras. På precis samma sätt är det intressant om en vpk-partiledare blivit nazist. Det är intressant inte därför att det är “ett misstag” som man inser när man ser massgravarna. Nazism är nazism och stalinism är stalinism – med eller utan läger, mord och tvång. Det är människosynen det är fel på – och denna hade uppenbarligen Bergman.

    Och paul – hon skrev ju faktiskt om det hela under hans livstid – med hans tillåtelse. Läs förhelvete artikeln innan du börjar kasta skit utan mål och syfte!

  8. scizo: Maria-Pia säger att andra är fega när de inte talade/tidigare talat om Ingemar Bergmans sympati för Hitler för mer än 60 år sedan. En sympati han redan då ångrade så djupt att han höll på att gå under.

    Nu skriver du, utan att ha en susnung om alla de frågor som inställer sig, följande:

    “Det är människosynen det är fel på – och denna hade uppenbarligen Bergman.”

    Så här:

    Ingemar Bergman har över 60 år bakom sig efter en djupaste ånger, men Maria-Pias bästa fränder, som Jan Myrdal, Olof Lagercrantz, otaliga VPK:are, journalister och andra (inkl Olof Palme) som beträffande många massmördare, såsom Lenin, (i visas fall) Stalin, Pol Pot, Mao Tse-tung och Castro (Palme bl a Castro och Mugabe) fortfarande inte ångrat att de hyllat dessa, har M-P.B. någonsin ens nämnt dessa fall, eller har du några åsikter om det betyder något för dessa i många fall nu levande (och i medierna hyllade!) personers människosyn?

    En annan fråga som inställer sig är om Maria-Pia verkligen är modig när hon beskriver att andra är fega som inte tagit upp Ingemar Bergmans försvar av Hitler under kriget, när hon själv inte heller gjort det så att det givit spår, men gör det först nu, när Ingemar Bergmans är död? Tycker du att Maria-Pias klagan på bristen på andras tidigare mod är en kritik hon själv kan förtjäna?

    Vidare bör du känna till att det inte är någon tillfällighet att en person som Maria-Pia — som aldrig, säger aldrig, skulle ta upp Myrdals, Guillous eller andras inom socialismen/vänstern kryperi för massmördande socialistiska diktatorer — dissar Bergman rejält alldeles efter hans död. Det gör även alla andra av dem som inte lyfter på ögonbrynet för socialistiska massmördare, och man gör det för att Bergman är sinnebilden för en borgare, som levererade borgerlig konst.

    Du bör även känna till att svensk kommunism, som Maria-Pia aldrig kritiserar, var ivriga försvarare av Hitler vid jämförelse med dennes rival Churchill. (Se t ex länken sist i min förra kommentar.)

    Ingemar Bergman var möjligen en potentiell vänsterikon som svek och blev borgarbracka.

    Vi lever med och omges av hav av socialistisk massmordskryperi, medan Ingemar Bergman förtjänar all heder som människa och konstnär, även för den radikalt frihetliga, anti-auktoritära och anti-elitistiska Hets 1944. Maria-Pia som vill sätta nazist-stämpel på Ingemar Bergman är i själva verket den verklige medlöparen, och feg som sk*t.

  9. Skulle f ö vara berättigat med en analys från Maria-Pia av Fidel Castros respektive Ingemar Bergmans livsverk (den senares har enligt min mening inga fläckar beträffande livssyn på sig), men det lär vi ju aldrig få se.

    Maria-Pia har f ö antagligen likt Palme hyllat den slaktande diktatorn Mugabe.

  10. Förresten. Jag tror inte alla ute på den massmördar-vänsterkant där man älskar kollektivism och hatar borgarbrackor dissat Ingemar Bergman. Men helt klart har en del där varit riktigt nedlåtande.

    Jag tar i ibland, jag med…

  11. Hur mycket kan herrar som Samuel Sirén mfl egentligen gå i spinn utan att de inser hur roligt det är?

    Av SvD-artikeln framgår:

    1. MPB har intervjuat Bergman mycket Konstigt?
    2. En del kring hans naziperiod har hon redan skrivit artiklar om (hon var alltså inte “för feg medan han levde” som vissa ljuger här), dock inte allt eftersom de tydligen haft någon överenskommelse. Konstigt?
    3. Hon beundrar ännu Bergman. Konstigt?
    4. Hennes kritik riktas inte mot Bergman utan mot dagens nyanslösa hyllande eftermäle. Hon menar att det hade gett mer DJUP och INNEHÅLL att även ta med dessa mindre smickrande delar. Konstigt?
    5. Hon uppmanar forskare att djupdyka i materialet. Konstigt?

    Jag gillar också Bergman. Jag tycker det var för djävligt att han var nazist. Jag förstår att skulden kring detta måste ha präglat en del av hans gärning. Konstigt?

    Jo, tydligen. För helt plötsligt är Pol Pot och massmord och kommunister med i diskussionen. M-P B måste ju ha någon hemlig avsikt med det här. Hmmm… ja, hon vill rentvå Stalin! Så måste det va!

    Snälla nån. Ni kommer ju dö av blodstörtning eller gå under i paranoia. Tänk på er hälsa, pojkar.

  12. Mattias: Du verkar kräva att jag ska ha läst Fias text. Jag hade läst rubrik och… Äsch!

    “Hon menar att det hade gett mer DJUP och INNEHÅLL att även ta med dessa mindre smickrande delar. Konstigt?”

    Jag håller inte med om “Dessa tio år i hans unga liv måste ju ha varit helt avgörande för hans fortsatta liv, tänkande och skapande; kanske själva grundbulten”, men i övrigt var texten inte så tokig.

    Den var naturligtvis inte på “dissa-borgar-stadiet” och jag får allra ödmjukast be den begåvade Maria-Pia Boetius om ursäkt. (Jag håller nog så sällan med henne att jag nu valde att slå på autopiloten med ögonbindlar. Det där medlöperitexten kan gärna raderas, men passar säkert i nåt annat sammanhang, typ nästa gång Greider tar stryptag på Barnevik. ;-) )

  13. Min ursäkten alltså allvarligt menad!!

    (Denna artikel motsvarade inte alls en sorts kritik som jag föraktar. Jag ogillade även en “triumferande kritik” mot Palme just efter hans död!)

  14. Mattias: “…Sirén mfl egentligen gå i spinn…”

    S Sirén har inget med denna diskussion att göra. Jag länkade till ett av hans dokument med fakta om vänsterpartiets ledare och nazismen, men som sagt har den inte så mycket med denna artikel av M-P att göra.

    Cordelias artikel i dag var sämre, och mest bara personligt gnäll mot Ingemar, men hon kärde nazistkopplingen i slutet för att förklara den personlighet som hon som påfusig kränkt journalist upplevt. BARA INTE nazistkoplingen börjar användas på det billiga sättet mot Bergman. Jag vet inte om det finns andra funktioner av upplösande av kollektiv skuld som en diskussion skulle kunna fungera som, men ärligt talat känns det alltför krystat att söka tolka in nazism i Ingemar. Det är fakta i hans biografi. Punkt. Att älta det är nog mest att göra nazismen en tjänst.

    Men det var intressant att läsa det en gång av M-P.

Kommentarer är stängda.