Våga folkomrösta om EU-fördraget!

Självklart borde vi ha en folkomröstning om det nya EU-fördraget, som några i centern föreslår (DN Debatt). Det är bara två partier som kommer att bli lidande av det. Folkpartiet, eftersom det kommer att vara omöjligt för dem att försöka förklara varför de vill ha en ny folkomröstning om euron, men inte en om det nya fördraget. Socialdemokraterna för att de alltid är splittrade i EU-frågor.

Precis som centerpartisterna skriver i sitt debattinlägg saknar EU som sådant folklig förankring. Det kommer inte att bli bättre med ett totalt nej till en folkomröstning. Jag tycker därför att vi ska våga steget. Jag kommer förmodligen att rösta ja, av rent pragmatiska skäl, EU:s lagstiftning måste bli enklare. Men jag är inte ledsen om förslaget faller. För om det faller visar det bara att “EU-eliten” verkligen saknar folklig förankring, och då är det kanske det EU ska lägga ned mer arbete på än att skriva nya fördrag.

Att inte våga folkomrösta om förslaget är i mina ögon fegt. Det kommer försämra EU:s folkliga legitmitet ytterligare.

_____________

Andra bloggar om: , , , , , . Pingat på intressant.se.

Vad menas med ordet “trovärdig”?

Nu orkar jag inte se hur ordet trovärdighet används på fel sätt längre. Vissa tycks tro att ordet betyder detsamma som seriositet eller auktoritet.

Här är ett exempel på en person som tycker att Sven-Otto Littorin har låg trovärdighet:

När Sven Otto Littorin först kraftigt försämrar arbetsmiljöarbetet och nu försöker satsa på det så ger det ett ihåligt intryck. Littorin har inlett hela sitt arbete med att från trovärdighetssynpunkt skjuta sig själv i foten. Men värst av allt är det försämrade arbetsmiljöarbetet. Jag skakar bara på huvudet åt Littorin som nu utan trovärdighet försöker reparera de problem och skador han åstadkommit. Högerns insatser på arbetsmiljöområdet bekräftar dess löntagarfientlighet. 

Men vad personen egentligen vill säga är att Littorin är oseriös eller saknar auktoritet. Vad är skillnaden? Jo, en person med stor auktoritet är en som vet vad han talar om, exempelvis en läkare som uttalar sig om en sjukdom som han är expert på. Trovärdighet är något helt annat. En trovärdig person är en som talar sanning, en person som klarar av att återge fakta på ett korrekt sätt. En trovärdig person kan vara dum i huvudet. Han kan sakna förmågan att lägga samman två plus två. Ordet trovärdighet används inte för att beskriva en persons omdöme eller intelligens.

Så om den som vill säga att Littorins arbetsmarknadspolitik är kass bör inte använda ordet trovärdig. Istället kan man säga att den är ointelligent eller bygger på dåligt omdöme, om man nu tycker det.

Jag skriver det här för att jag flera gånger har retat mig på hur ordet används. Häromdagen skrev en person på min blogg att han tyckte Bill O’Reilly saknade trovärdighet, fast det han egentligen ville säga var att O’Reilly är omdömeslös.

Rätt ska vara rätt. Undrar varför det har blivit på det här viset? Är det engelskan som spökar nu igen?

______________

Andra bloggar om: , , , . Pingat intressant.se.

Åtminstone en sak gör Bush rätt i Irak

Jag tyckte aldrig att USA:s invasion av Irak var en bra idé, och jag tycker att ockupationen har skötts uselt. Men jag kan ändå inte förstå poängen med att fastställa ett datum för ett tillbakadragande. Det har blivit en fix idé hos den amerikanska vänstern att ett datum kommer att lösa alla problem. Trots alla George Bush fel tror jag dock att han har rätt just på den här punkten:

“USA:s uttåg ur Vietnam kostade miljoner oskyldiga livet och att lämna Irak innan jobbet är slutfört vore katastrofalt”.

Ekot konstaterar att detta är första gången Bush liknar Irak med Vietnam. Det är en vågad liknelse, eftersom Vietnam ju också var ett misstag. På sätt och vis erkänner därmed Bush sitt misslyckande.

Dock är nog analysen den riktiga. Det finns ingen ordningsmakt som kan ta över om USA lämnar Irak. Det man kan hoppas på är en långsam utfasning under flera år med deltagande av FN och med trupper från så många olika nationaliteter man kan tänka sig. Ett plötsligt tillbakadragande skulle idag bara göra situationen ännu värre.

_____________

Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.

Varför vill Boverket ha fastighetsskatten kvar?

Enligt SR Ekot har regeringen fått hård kritik för sitt förslag om hur fastighetsskatten bör avvecklas. Det stämmer, men vad som också varit värt att påpeka är att vissa myndigheter inte vill avskaffa skatten alls. Boverket t.ex. vill ha kvar skatten.

Det är ju inte så märkligt att myndigheterna är kritiska när de inte ens har förstått grunden för politiken, utan driver en helt egen agenda. Boverket skriver:

“Boverket anser att beskattningen av fastigheter inte bör avvecklas. Dess skadeverkningar är begränsade jämfört med många andra former för beskattning.”

Det har aldrig varit det som varit problemet, vilket finansministern har förklarat hundratals gånger. Skatten skall bort därför att den är orättvis. Den är orättvis eftersom den tvingar folk att sälja sina hem bara för att kunna betala skatten.

Sen kanske Boverket har en helt annan uppfattning om vad som menas med rättvisa, men det hör inte till saken. Boverket är inte experter på rättvisa, utan det är just det som folkets företrädare har till uppgift att bestämma.

Det är inte lätt att förbättra något i den svenska byråkratin. Det märks. Vissa myndigheter kan uppenbarligen inte administrera något annat än socialdemokratisk högskattepolitik, trots att folket har valt en helt annan väg.

______________

Andra bloggar om: , , , , . Pingat på intressant.se.

Lästips: Culture Warrior

För den som intresserar sig för amerikansk politisk debatt vill jag rekommendera Bill O’Reillys bok ”Culture Warrior”. O’Reilly har gjort sig känd som en av den amerikanska TV-kanalen FOX News tuffaste debattörer: temperamentsfull, envis, orädd och konservativ.

Boken är underhållande och ger en intressant inblick i amerikansk debatt. Den amerikanska debatten skiljer sig mycket från den svenska i det att kulturella frågor spelar en större roll. Skatter och bidrag är inte alltid det som står främst på dagordningen, utan ofta handlar det om religiösa traditioners roll i samhället.

cwfullpage-large.jpg

O’Reilly beskriver denna debatt som ett ”kulturkrig”, där två grupper står mot varandra, de sekulära-progressiva och traditionalisterna. De sekulära-progressiva kan beskrivas som den kulturradikala vänstern, medan traditionalisterna motsvaras av kristna och konservativa, där dock inte alla nödvändigtvis är republikaner (eftersom man ju kan vara demokrat och kristen också).

Boken är inte skriven med oss européer som tilltänkta läsare, utan är ett inlägg i den amerikanska debatten. Trots det finns det intressanta paralleller.

Det bästa kapitlet i boken heter ”The Battle for Christmas”. Under hösten 2005 tyckte sig O’Reilly notera att den svurne fienden American Civil Liberties Union, en enligt O’Reilly halvgalen sekulär-progressiv organisation, var på krigsstigen mot hälsningsfrasen ”Merry Christmas”. Ett flertal stämningar mot skolor och andra offentliga inrättningar hade lämnats in till olika domstolar i landet. ACLU menade att eftersom stat och kyrka ska hållas isär så skulle inte offentliga inrättningar använda en religiös hälsningsfras. Istället borde frasen ”Happy Holidays” användas. Han noterade också att vissa stora varuhus som Sears självmant hade gått över till att hälsa sina kunder med ”Happy Holidays”.

O’Reilly berättar i boken hur han tog upp detta till debatt i sitt program och vilka reaktioner det väckte. Trots att regelrätta stämningar hade inlämnats var det många vänsterdebattörer som vägrade acceptera att en ”kamp mot Julen” ens existerade.

Striden påminner mycket om den som pågick i våras i Sverige när det blev känt att hotellkedjan Scandic hade för avsikt att ta bort alla biblarna från hotellrummen. Vår svenska ”Bibelstrid” utkämpades mellan samma sorts sekulära krafter och traditionalister som i USA. På ena sidan stod ”humanisterna” som vill tömma det offentliga rummet på allt som påminner om religion, och på den andra vi traditionalister som inte kan se att det skulle vara ett problem att kristna böcker finns utspridda lite varstans i ett kristet land.

Denna debatt var bitvis lika absurd som den amerikanska där ”de sekulära” inte ville erkänna att de var kristendomen som sådan de var ute efter att motverka. Istället babblade de om att de inte ville vara ”exkluderande” mot religiösa minoriteter, fast sanningen är att de inte gillar några religioner alls vare sig utövarna är i majoritet eller minoritet.

O’Reillys bok är rolig och läsvärd. Han är kontroversiell figur. Kanske inte så mycket för sina åsikter, han är inte så extremt konservativ som han blivit utmålad som, men för sin kompromisslösa stil. Både hatad och respekterad. Boken har i alla fall gått mycket bra i butikerna.

Rekommenderas för den som vill tillföra den svenska debatten nya perspektiv.

Länk till boken.

______________

Andra bloggar om: , , , , , , , , , . Pingat på intressant.se.