Ateism är inskränkthet

Läste idag i C.S. Lewis skrift “Vad de kristna tror”. Följande kommentar om ateismen träffar huvudet på spiken:

Är man en kristen, behöver man inte tro att alla de andra religionerna skulle vara idel osanning. Är man ateist, måste man tro att kärnan i all världens religioner helt enkelt är en enda stor lögn. Är man åter en kristen, står det en fritt att tro att alla dessa religioner, även de mest kuriösa, åtminstone rymmer en aning sanning. När jag var ateist, försökte jag intala mig att större delen av mänskligheten alltid haft orätt i den fråga som angick den mest; när jag blev kristen, kunde jag ha en mera frisinnad syn.

Bättre än så går det knappast att förklara vari ateismens misstag ligger.

Jag har kritiserat ateismen förut på min blogg, och kommer att fortsätta att göra det. Det beror inte på att jag betraktar ateismen som en särskilt förkastlig åskådning, utan på att vissa av dess anhängare är så uppblåsta och oförmögna att resonera kritiskt om sina egna grundläggande föreställningar. Jag respekterar ateismen som en tro, på samma vis som islam eller hinduismen. Ateisterna som människor förtjänar också samma respekt som alla andra religiösa människor.

Det jag inte kan fördra är dock den sorts ateism som gör anspråk på att hålla en högre grad av vetenskaplighet än andra religioner, eller att den skulle vara mer rationell och mer fördomsfri. Som Lewis påpekar är det intellektuellt sett en brist att så tvärt hålla på en enda uppfattning, som ateismen gör, och vägra tillerkänna andra uppfattningar något värde. Vetenskapligt sett är detta en osund hållning. Den typen av ateism är inskränkt och förtjänar därför hård kritik.

_______________
Andra bloggar om: , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

28 reaktioner till “Ateism är inskränkthet”

  1. Detta är en strågubbe.

    En ateist måste inte förkasta alla religioner och alt vad gudar heter.
    jag citerar ur wikipedia “Gemensamt för alla ateister är att de saknar tro på att gudar (eller någon viss gud) existerar men somliga ateister menar att det dessutom finns anledning att tro att det inte finns någon gud. Man kan också vara ateist i förhållande till någon viss gud, men inte till andra”

    Därmed faller hela ditt argument.

    Om du dömmer alla ateister för att “Utan på att vissa av dess anhängare är så uppblåsta och oförmögna att resonera kritiskt om sina egna grundläggande föreställningar”

    Då kan du lika gärna dömma alla religioner med hänvisning till talibanerna eller Westboro Baptist Church.

  2. Jo, ateismen är en tro, liksom de trossatser som lägger folkhistorier som grund. Den har dock en, åtminstone logiskt, bättre grund än de andra religionerna.

    Det går inte att bevisa att något inte existerar eller inte har hänt. Exempelvis kan du inte bevisa att du inte slår din fru. Alltså är det omöjligt att lägga en bevisbörda på en ateist om att bevisa att Gud inte skulle finnas.

    Existensen av något går dock att bevisa. Hos polisen kan man finna bevis över vilka kvinnor som blivit misshandlade. Religioner bör alltså kunna bevisa sin Guds existens. Det kan de inte. Alltså saknar de logiskt värde i mina ögon, även om de fortfarande har ett värde i det stöd och den gemenskap de kan ge sina medlemmar.

    Själv är jag ateist i den mening att jag tror att alla existerande religioner har uttryckligt fel. Alla bygger på sagor likt den om det flygande spaghettimonstret som skapade världen.

    Säg att det är uppblåst om du vill. I mina ögon sändes då epitetet tillbaks till avsändaren.

  3. Jag kallar mig ateist, men jag känner inte igen mig i din beskrivning.

    För mig betyder det bara att jag inte tror på existensen av något “högre väsen”.

    I sin tur betyder det ju förstås att ifall nån hänvisar till gud som ett argument för att göra eller inte göra något, så tillmäter jag det samma betydelse som att man hänvisat till “det flygande spagettimonstret”.

    Du må tycka att det är arrogant, men hur skulle jag kunna göra nåt annat?

    Om folk finner en personlig tröst eller styrka i att tro på något högre väsen vars existens varken kan bevisas eller motbevisas så får de gärna göra det för min del, men om nån begär att jag ska respektera guds vilja som grund för tex beslut om lagstiftning eller liknande så sparkar jag bakut.

    Problemet med din argumentation är ju att varje intellektuell diskussion bryter samman ifall man börjar acceptera argument som enbart bygger på tro, då faller ju alla krav på att resonera om konsekvenser av det ena eller andra tanken. Då blir det fritt fram för var och en att hävda att “min gud säger att det är så här det är och måste vara”, även om empirin säger motsatsen.

    Vetenskapen gör inte anspråk på evig sanning, den säger bara “att såvitt vi vet så här långt, verkar orsakssambanden vara dessa”. Jag tror att den formen av “vetande” är mycket mer väl ägnad att leda oss “rätt” än en massa religiösa dogmer.

    I princip så har jag inget problem med att folk är religiösa, så länge de inte använder sin religion för att motivera saker som påverkar mig på ett eller annat sätt. I såna sammanhang vill jag kunna diskutera orsak och verkan, inte guds vilja.

  4. Jag läser om och gör ser nu tydligare grundfelet i ditt resonemang:

    Du försöker jämställa ateismen med en religion, att det är en tro på frånvaron av gud.

    Ateismen, i vart fall för mig, är mera en ståndpunkt: “Tro är, eller snarare, bör inte vara en acceptabel grund för handlande i förhållande till sina medmänniskor.”

    Att jämställa det med en religion är inte riktigt intellektuellt hederligt.

    Vad skulle då vara min tro? “Jag tror på att gud inte finns.”?

    Nej, det går jag inte med på. Snarare så har jag ingen åsikt om gud, jag har aldrig sett nån anledning att göra antagandet att det finns något sådant väsen.

  5. Du hävdar att ateism är en religion: “Ateisterna som människor förtjänar också samma respekt som alla andra religiösa människor.”

    I så fall har Lewis fel när han hävdar att “Är man ateist, måste man tro att kärnan i all världens religioner helt enkelt är en enda stor lögn.” Lewis åsikt innebär ju då att man som ateist måste tro att ateismen är en falsk. Men det är absurt.

  6. Du har byggt en gubbe av halmstrå.

    Jag som ateist förnekar varje religions grundsatser om objektiva värden. Men jag respekterar likväl varje människa rätten till sin åsikt.

    Du pådyvlar människor en “intolerans” för att de helt enkelt har bästämda åsikter som går isär. Intolerans skulle jag vilja hävda utövas vid förtryck och annat våld. Inte av att man har en annan uppfattning än religiös verklighetesuppfattning.

  7. Filateli är “hobbyn att samla frimärken”.

    Vad är då aflilateli? “Hobbyn att inte samla frimärken” eller ingen hobby alls?

    Ateism är alltså inte “tron på ingen gud” utan “icketro på någon gud”. Ateism är total avsaknad av tro.

    Ateismen är självklart mer rationell och fördomsfri än religioner. Det är så för att den saknar heliga urkunder, för att den inte är fastlåst i dogmer, för att den inte a priori har bestämt något som sedan kan kullkastas av empiri.

  8. Det viktiga för mig som ateist (och fd aktvi kristen, kan tilläggas) är inte att “bevisa” att det inte finns någon gud. Det är irrelevant.

    Det viktiga (och jag tror att jag delar den synen med många ateister) är att religionen inte får någon särställning i den offentliga sfären. Dvs definitiv åtskillnad på kyrka och stat, inga religiösa friskolor så länge barn är skolpliktiga och att “religionsfriheten” kan ersättas av en mer generell “samvetsfrihet” eller liknande – som även gäller oss som inte bekänner oss till en etablerad religion.

  9. Försöker förstå vad du egentligen försöker säga med det här inlägget… “Om man tror på något som det saknas belägg för så behöver man inte tro att alla andra idéer som det saknas belägg för är idel osanning. Om man inte väljer att tro på saker som det saknas belägg för så är man inskränkt.” Eller “om man inte väljer att tro på någon religion så är man inskränkt eftersom det finns så många religioner”?

    Du skriver att det är en vetenskapligt osund hållning att inte tro på något som det inte finns belägg för (dvs, vara ateist). Jag vill hävda att det tvärtom är en vetenskapligt osund hållning att tro på en hypotes som 1) till sin natur är sådan att den inte går att motbevisa, och 2) saknar empiriskt stöd. Är du säker på att du vet hur man jobbar vetenskapligt?

  10. Jag kan inte låta bli att fundera på det där med “vissa ateister”. Det känns som om du menar “vissa människor” som råkar vara ateister också.

    Jag menar, att vara religiös är en lika lite mänsklig egenskap som ett yrke man råkar ha. Men att vara elak, snål, gladlynt, hygglig eller eller till och med inskränkt är.

    Så en del ateister är inskränkta, liksom en del religiösa. Om religiösa av olika tro kan respektera varandra och hitta något gemensamt är det ju fantastiskt. Och knappast ett hot då, om någon enligt dig är “troende” när de är ateister. Så varför bli förbannad på just ateism? När det är människor som gör dig upprörd?

  11. En ateist värd namnet ifrågasätter, prövar och kräver ständigt bevis eller belägg. Även sin egen livssyn. Men anledningen till att man blir ateist är att beläggen/bevisen för Guds existens är obefintliga.

    Ateismen är ingen tro, hur gärna ni än vill pracka på oss den stämpeln. Ateism är avsaknaden av tro.

  12. Många här menar ateismen inte är en tro. Som ateist måste jag nog säga att det faktiskt delvis är en tro.

    Som agnostiker väljer man att inte tro på flygande spaghettimonster eller andra trosläror, men lämnar ändå öppet för att det kanske SKULLE kunna finnas ett spaghettimonster som skapat världen, hur liten chans det än må vara och i fullständig avsaknad av bevis.

    Ateismen utesluter detta helt. Att utesluta t.o.m möjligheten av spaghettimonster måste sägas vara en form av tro. “Nej, jag tror faktiskt inte på bibelns version av spaghettimonstret eller någon annan version”. De som lämnar öppet för alla möjligheter i väntan på bevis är en annan sak.

  13. Stefan. Ateism är att inte tro på osynliga varelser. Det tycker jag är en bra inställning. Den som tror på osynliga varelser kan lätt förledas av manipulativa personer som säger sig kunna se de osynliga eller höra vad de vill.

    För mig som modern gnostiker är min Gud en källa till själens liv, kraft och medvetenhet – ett slags djup samvetesröst eller allvetande högre jag, vilket jag som ande är en del av och kan utveckla högre mentala förmågor genom kontakten med.

    De som inte kan få kontakt med Gud utom genom en grupp eller en ledare men skulle önska, bör söka en grupp och en ledare. Men de bör ha en rationell etik och moral samt en empirisk och rationell hållning som skyddar dem från att bli tankeslavar.

    I ett modernt liberalt samhälle bör det emellertid vara upp till vuxna själva om de vill underkatsa sig andras vilja eller ej, tro eller inte tro på osynliga varelser etc. Jag inser inte varför du känner ett behov av att “kritisera” någon som helt enkelt inte tror på osynliga varelser.

  14. Ateism är förnuft helt enkelt. Att inte förlita sig på en saga. En högre makt. Ett väsen som ska rädda en från misstagen i livet. Att inte tro på det är förnuft.

  15. Fred. Du kan rädda dig själv från dina misstag utan att ha medvetenhet om att du gör det. Det är väl dokumenterat och beskrivet inom psykologin. Den i dig som räddar dig, väljer jag att kalla “det högre jaget”. För mig som modern gnostiker är dessa ord utbytbara med ordet “Gud”, men naturligtvis kräver det att jag förklarar skillnaden mellan min gudsbild och gängse kristen, judisk och muslimsk. Det är inte irrationellt att tro på olika kongnitiva nivåer. Dock är det naturligtvis positivt att motarbeta fantasiöverskott, som gör att en människa skadar sig själv eller andra.

  16. Vissa är bara för svagsinta att man måste skaffa en “gud”. Sen vill man tvinga alla att tro på den. Haha patetiskt. Religion dödar, dags att döda religionen. Free you’re mind!

  17. Jag tror inte på en gud, men förstår inte varför jag skulle vara mer inskränkt än en kristen, muslim eller asadyrkare? Är det blott troende som är fullkomliga? Förstår inte heller varför ateismen skulle vara en religion, man tillber ju ingen och håller inga gudsstjänster, ceremonier eller ritualer. Har inte ens ett tempel, kyrka eller samlingsplats, än mindre heliga skrifter, mysterier eller samordnade tankegångar.

    Vet iof inte om jag skulle vilja kalla mig ateist. Min tro eller misstro är inget jag vill upphöja till allmän norm. Däremot skulle jag utan att tveka vilja påstå att de flesta religiösa människor jag träffat tyvärr varit ganska inskränkta. Måhända är vi alla inskränkta, betraktat i ljuset från en annan livsåskådning.

  18. Tack för alla kommentarer.

    Jag tror att de flesta av er ateister som lämnat en kommentar här på min sida inte är de som träffas av min kritik. Ni är nämligen intresserade av diskussion och accepterar att religiösa människor befinner sig på samma intellektuella nivå som ni.

    Sen finns det dock en grupp ateister med en mycket snarstucken och högfärdig attityd. Som påpekats ovan finns även dessa människor bland de religiösa. Det är en allmänmänsklig brist. Dessa människor är inskränkta, oavsett vilken tro de har.

    De ateister som har denna attityd försöker ofta påstå sig ha vetenskapen och det förnuftiga tänkandet på sin sida. Min poäng är att de inte alls har det. God vetenskap förutsätter nämligen en öppen attityd till alternativa teorier och intellektuell ödmjukhet. Vetenskap kräver vidsynthet.

    Jag skrev en medvetet provokativ rubrik för att få fram reaktioner. Jag hoppas att det dock av inlägget framgår att jag hyser samma respekt för ateismen som jag för andra trosinriktningar.

    Tack för allas medverkan!

  19. It is far better to grasp the universe as it really is than to persist in delusion, however satisfying and reassuring. — Carl Sagan

  20. DEt står dig inte als fritt att tro vad du vill om du kallar dig kristen. Redan det första budordet upplyser om vad som gäller: “Du skall inga andra gudar hava jämte mig.”

  21. Om jag har en alternativ teori angående pingviner; att det finns pingviner på nordpolen, skall då vetenskapen inta en öppen attityd till denna?

  22. Varför förväntas ateister hålla en seriös diskussion om religion?

    Om jag bestämt hävdade att jag hade ett förhållande med Jultomten och tillbad Rudolf med röda mulen skulle vem som helst anse att jag hade fel, eller var galen. Ändå finns det inga bevis som styrker att Tomten skulle vara mindre verklig än gud.

    Religion är en vanföreställning och borde behandlas som en sådan.

    Det finns lika lite anledning att diskutera religion som att diskutera Tomten, Tandfén, påskharen eller någon annan saga. Det finns helt enkelt inga belägg för att behandla bibeln annars än vilken annan roman som helst.

    För tvåtusen år sedan fanns det många saker man inte kunde förklara, t ex regnbågen. Sen när vetenskapen kunde visa hur den uppstår ser jag ingen anledning att tro att en osynlig man har satt den på himlen som bevis på ett förbund med en man som lastade 3 miljoner djur i en båt.

    När vi lärt oss så mycket om naturvetenskap som vi har är det bara befängt att tro på bibelns texter, men vi förväntas göra det bara för att det inte går att motbevisa…

    Om jag sa till dig att din fru är otrogen mot dig, eller att jag blir osynlig om jag äter frusen yoghurt, skulle du vilja ha bevis för att det jag påstår är sant.

    Men om jag säger att i min bokhylla finns en bok som är skriven av en osynlig man som byggde en människa av lera och bor i himlen godtar du det utan frågor…

    Jag tror på det jag kan bevisa och allt annat låter jag vara osagt, men jag anser mig inte vara inskränkt för att jag inte vill diskutera barnsagor med vuxna människor med vanföreställningar.

  23. Ditt engagerade svar visar att du tycker att frågan är viktig och bör diskuteras. Det är ju därför du diskuterar den. Annars hade du gått min blogg förbi utan avseende.

    Men var inte ledsen för det. Jag diskuterar gärna din tro med respekt under förutsättning at min tro också respekteras. Du tror t.ex. att universum skapats spontant ur ingenting. Du får gärna tro det. Men några bevis finns inte att tillgå. Vi saknar fortfarande en vetenskaplig förklaring till vad som orsakat universums skapelse. Det gäller även alla oss som tror på Big Bang-teorin. Den säger ju bara hur det gick till, inte ett ord om vad som låg bakom själva smällen.

  24. Stefan:
    Givetvis menar du att du gärna diskuterar smurfalienens avsaknad av tro eller “icke-tro”?
    Skillnaden är ju bara den att, givetvis blir människor upprörda när du vill diskutera ateism med dem. För i din ringhörna med blåbyxor, där sitter din “gud” med ärkeänglar, en “helig ande” och sin ende son som han offrat. I andra ringhörnan placerar du ateismen, men eftersom ateister inte tror så ligger de röda byxorna ju tomma och ensamma i sitt hörn.

    Men den obervante åskådaren upptäcker ju ganska snabbt att ringen är tom, kvar finns bara en gammal bok, med (ursäkta uttrycket)samlade amsagor, om änglar, demoner och zombies.

    Så innan du kan bevisa någon gud, så tycker jag inte att du ska “hoppa på” och söka debatt med de som förnekar en. Frånvaron av bevis bevisar ju inget (men det vet du ju antagligen redan).

    Annars måste jag bara säga att det är skönt att se att det finns fler med “öppna sinnen” som vågar ifrågasätta gamla instutitioner, och kräver mer än att någon pratar i tungor som bevis!

  25. Är det några som verkligen vill vara med och fajtas i ringen så är det ateisterna. Det är när jag skriver om ateism som min blogg blir full med kommentarer. Men det finns olika ateister med avseende på intellektuell begåvning.

Kommentarer är stängda.