Chefen för P1 försvarar lögn om Ung Vänster

Det är sällan journalister kan ertappas med regelrätta lögner. Men ibland händer det. Förra veckan sände Sveriges Radio P1 i programmet Kropp & Själ en intervju med en “ung kvinna” som berättade om hur det var när hon gjorde abort. “Den unga kvinnans” historia handlade om att hon inte hade några samvetsbetänkligheter efter att ha begått abort, och att man inte heller borde se det som ett problem.

Vad Sveriges Radio P1 inte berättade var dock att kvinnan var vice ordförande i Ung Vänster.

Antingen är detta sanslöst dålig journalistik eller en medveten lögn från redaktionens sida. Ung Vänster är en radikal politisk organisation. Om dess vice ordförande intervjuas om aborter är det inte fråga om personliga reflektioner utan politiska uttalanden. Begriper man inte det ska man inte jobba som journalist. Då är man så korkad att man kan bli lurad av vem som helst. Så här försvarar sig dock P1:s kanalchef Cecilia Bodström:

“Jag kände inte att hon uttalade sig som vänsterpartist.”

Man tar sig för pannan. Det här är alltså inte vilken reporter som helst på P1 som säger detta utan P1-chefen, kanalens högsta chef. Antingen är Bodström Sveriges i särklass mest korkade journalist eller så försvarar hon en medveten lögn.

Nu undrar man: Vilka andra vänsterpartister har fått lägga ut sitt partis program som “personliga reflektioner”? Hur ofta brukar P1 anlita vänsterpartister för att spela “vanliga människor”?

Läs mer på Världen idag, här och här.

_______________

Andra bloggar om: , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

17 reaktioner till “Chefen för P1 försvarar lögn om Ung Vänster”

  1. Vem har ljugit? Är inte ung vänstrare vanliga människor? Är inte en ung kvinna som uttalar sig om sin abort? Har inte hon rätt att vara anonym i ett radioprogram?

    Att uttala sig om sitt personliga val att göra abort är väl inte det samma som att presentera sin organisations politik. Att en persons privatmoral och politiska tillhörighet hänger ihop är sedan knappast något att vara upprörd över.

    Det upphör aldrig att förvåna mig hur mycket moralister använder klassikern “argumentum ad hominem”.

  2. Ung Vänster under en tid var särskild engagerad i kampanjen “Jag har också gjort abort” (http://www.gjortabort.se/ ) som går ut just på att abort ska uppfattas som från moralisk synpunkt okomplicerad sak. Pådrivande i kampanjen är UV:s styrelsemedlem Tora Breitholtz, men kampanjen lotsas också att den är politiskt obunden.

    Själv har jag svårt att fatta UV:s kampanj. Ska kvinnor ha rätt till abort? – Absolut! Men varför ska man vara befriad från alla betänkligheter? Vill de att man ska se abort som en struntsak och bara strunta i preventivmedel?

  3. Statsmedia plockar ofta in “vanliga människor”, som egentligen inte är vanliga. För något år sedan uttalade sig en “vanlig hyresgäst” negativt om ombildningar till bostadsrätter. Den vanliga kvinnan hade tidigare varit aktiv i Hyresgästföreningen.

  4. Vidugavia,

    Den som lyssnar till intervjun hör att det är ett politiskt program som presenteras. Det börjar med några personliga berättelser, men slutar med en moralpredikan om att samhället inte ska se aborter som ett problem.

    Mitt angrepp ad hominem riktar sig dock inte mot Ung Vänsters vice ordförande utan mot chefen för P1.

  5. Det var nog det fånigaste jag har läst! Jag säger som Vidugavia, är inte ungvänstrare vanliga människor då?

    Ni högermän lägger in precis det ni önskar i kampanjer som drivs av organisationer med ljusare politisk agenda än er egen. Ung Vänster har aldrig drivit på för att öka antalet aborter utanför att unga par ska ha rätten att göra det om det skulle behövas.

  6. Den unga anonyma kvinnans eventuella organisatoriska tillhörighet är irrelevant för framställningen av hennes tankar kring sin abort. Hon representerar ingen organisation när hon utalar sig, hon representerar sig själv.

    Stefan: Du får gärna berätta varför det är relevant att belysa den anonyma kvinnans politiska tillhörighet när hon intervjuas. Blir hennes argument mer eller mindre värda av vilken organisation hon tillhör?

    Då jag träffat Ung Vänsters vice ordförande många gånger framstår det som tämligen självklart att hon är kapabel till personliga reflektioner, hennes medvetande är vad jag vet inte fastsvetsat i Ung Vänsters principprogram. Då du verkar djupare insatt får du gärna beskriva varför den anonyma kvinnan, om hon nu är Ung Vänsters vice ordförande, är okapabel till personliga reflektioner.

    Inspirerad av din argumentation är jag själv sugen på att, från och med nu, avfärda alla argument som kommer ifrån kristna, då de inte är självständiga individer utan endast auktoritetstroende robotar med medvetande fastsvetsat i bibeltexten.

    Skulle någon föresten kunna definiera vad en “vanlig person” är. Vilka organisationer får man ha varit med i som “vanlig människa”?

  7. Sedan vill jag gärna veta vad P1:s “lögn” består i.

    Vasserman: För att beskriva det hela så enkelt som möjligt så handlar det hela om en konflikt mellan dem som tycker att kvinnor som gjort abort ska må dåligt och de som tycker att de ska må bra. Svårare än så är det inte.

  8. Vidugavia,

    Låt säga att jag som är moderat och aktiv landstingspolitiker blev intervjuad om mina personliga upplevelser att inte komma fram på telefon till vårdcentralen. Anta att journalisten kallade mig för “en vanlig kille”. Skulle du då inte tycka att något ytterst väsentlig undanhållits dig om det senare uppdagades att jag var moderat landstingspolitiker?

    Jag tror att du skulle blivit lika förbannad som jag över P1:s agerande.

    För övrigt innehåller intervjun med Ung Vänsters vice ordförande mer än bara personliga reflektioner. Hon får också uttrycka sin åsikt om allmänna förhållanden. Det är då det övergår till att bli ett politiskt anförande.

    Att undanhålla väsentlig information är detsamma som att ljuga. Gör man så i tingsrätten blir man dömd för mened.

  9. Om moderaten i fråga verkligen haft problem med att komma fram till vårdcentralen har hans partitillhörighet ingen relevans för hans argument. Det är lika giltigt eller ogiltigt oavsett partibok.

    Om jag skulle bli sur på underhållandet av den intervjuades partitillhörighet skulle jag inte bli det av goda skäl. Att bli sur på hans argument, anonyma eller inte, kan jag dock bli av goda skäl.

    Det vore i ju för sig bättre om man som landstingspolitiker kritiserade verksamheten i egenskap av förtroendevald men inte nödvändigt. Sedan har jag all respekt i världen för att människor ibland vill vara anonyma, inte minst när man pratar om lite jobbigare ämnen.

    Det är en viss skillnad på rättsprocesser och radioprogram men visst kan paraleller dras. Om en mordåtalad underlåter att i en rättegång berätta att hon är kristen torde det i de flesta fall inte leda till ett menedsåtal.

    Att en åtalad är kristen har inte relevans i de allra flesta mordåtal.

    Att en person är med i Ung Vänster har inte relevans i utvärderandet av hennes argument kring abort.

    Att en person är moderat har inte relevans i utvärderandet av hans argument kring vårdens brister.

    Mycket enkelt. Läs:

    http://hem.passagen.se/argumentum/HTML-dokument/HuvudtextFrame.htm#Hominem

  10. påminner om debatten kring priset för medborgarjournalistk till socialdemokratiske presstalesmannen Magnus Ljungkvist.

  11. även då sa man att han “representerar bara sig själv”.

    visst, hur kan man vara så naiv att man inte ser det problematiska i det här. Jag är 100% för kvinnans rätt att välja abort men den här diskussionen handlar om journalistiska principer som borde vara självklara , inte om en enskild sakfråga.

    Bra bloggat, Stefan!

  12. Vad är då det problematiska som både jag och gamle Aristoteles är för naiva att se? Upplys mig gärna om varför mina teser om arguments relevans inte är hållbara.

    Det är för övrigt också det en form av ad hominem att försöka vifta bort sina meningsmotståndare genom att kalla dem naiva samtidigt som man inte för fram några egentliga argument för sin sak.

    Vilka är de självklara journalistiska principerna? Varför är det av allmänintresse att få reda på en persons organisationstillhörighet när hon intervjuas om sin abort? Är det mer eller mindre relevant att ställa frågan om hon är en lösaktig kvinna? Vad sägs om hennes kroppsvikt eller kanske hennes skonummer?

    Frågan om medborgarjounalistpriset är en rätt annorlunda fråga men två saker har den dock gemensamt med diskussionen ovan:
    1. Folk tycker inte om när åsikter de ogillar uppmärksammas i media.
    2. Många, främst liberaler, har en slags social beröringsskräck där en rätt osund syn på “oberoende” hyllas.

  13. Föresten, Stefan. Jag råkar vara medlem i vänsterpartiet. Diskvalificerar det mig som “vanlig människa”?

    Vilka ämnen får jag uttala mig om i radio utan att min identitet och/eller partitillhörighet måste belysas? Gäller detta tillhörighet till religiöst samfund också? Är det rimligt att folk ska få utrymme att uttala sig om frågor som abort, kriget mot terrorismen, palestinafrågan och invandringen utan att berätta om de är judar, katoliker, muslimer eller pingstvänner?

  14. Om du uttalar dig om hur det ska gå för MoDo i Elitserien spelar det ingen roll vilket parti du tillhör. Om du uttalar dig om regeringens budgetpolitik spelar det en helsickes stor roll.

  15. Varför spelar det roll? Var god och definiera varför.

    En analys av Modos vinstchanser blir inte bättre eller sämre beroende på vem som uttalar den, den blir bättre eller sämre beroende på hur bra den överenstämmer med lagets framgångar.

    Regeringens budget blir inte bättre eller sämre beroende på vem det är som kommenterar den. Ett uttalande om budgeten är sant eller falskt endast om det överenstämmer med verkligheten. Vem som gör uttalandet är därför inte relevant för frågan om det är en bra eller dålig budget. Det spelar därför ingen roll vilket parti du tillhör, ditt uttalande om budgeten är lika ogiltigt eller giltigt ändå.

    Exakt samma sak gäller för abortfrågan och att hävda motsatsen är att gå emot all logik.

  16. All argumentation utgår inte från kriteriet “överensstämmelse med verkligheten”, som enda kriterium på sanning. I exempelvis rättegångar bedömer man vittnens trovärdighet. En person som har rykte om sig att ljuga blir inte trodd, även om han skulle tala sanning, därför att hans trovärdighet är låg.

    I övrigt håller jag med om ditt resonemang om hur sanningshalten i uttalanden skall bedömas. Uttalanden om verkligheten bör korrespondera mot verkligheten.

    Om vi nu skall fortsätta vår argumentationsanalytiska diskussion så är det problem jag lyft upp vad som är att betrakta relevant information. I 9 fall av 10 är personliga förhållanden irrelevant information, precis som du säger, men i det tionde fallet är det personens position som är själva anledningen till att ett uttalande faller på ett vis istället för ett annat.

    Sen är det också så att i det fall vi talar om handlar det inte bara om att bedöma sanningshalten. I en stor del av den intervju som det handlar om uttalar sig inte vice ordföranden om sina personliga upplevelser alls. Hon talar istället om allmänna förhållanden. Intervjun övergår till att bli ett debattinlägg. Att detta råkar överensstämma med Ung Vänsters politiska program är naturligtvis ingen slump.

    Programmet brister därmed också i opartiskhet och skulle kunna anmälas till granskningsnämnden.

    Man kanske skulle göra det…

Kommentarer är stängda.