Månad: november 2007

Det börjar bli dags för oss i västvärlden att säga ifrån när det gäller de extrema muslimernas larviga offermentalitet. Nu rapporteras det att en brittisk lärare verksam i Sudan, som låtit sina skolbarn kalla en nallebjörn för Muhammed, ska ställas inför rätta. Straffet kan bli upp till 40 priskrapp.

“Sudan’s top clerics have called for the full measure of the law to be used against Mrs Gibbons and labelled her actions part of a Western plot against Islam”, rapporterar BBC.

Vi vet från tidigare fall i historien att det är bra att säga ifrån tidigt. Vi är många som inte alls känner något behov av att förolämpa muslimer och gör det inte heller. Om vi därför av någon anledning uppför oss på ett sätt som en fundamentalistisk muslim uppfattar som kränkande gör vi det sannolikt inte med avsikt. Ännu mindre gör vi det som någon del i en konsipration mot islam.

Dessutom är det så att den dagen vi verkligen vill uttrycka oss respektlöst om islams heliga profet så kommer vi också att göra det. Det tillhör den västerlänska seden att göra på detta vis. Ingen västlig regering kommer att vilja ingripa med censur. Det är inte av bristande respekt mot muslimerna, utan ett resultat av en för oss djupgående övertygelse om att yttrandefriheten har ett mycket stort värde.

Jag tycker det är hög tid att våra ledare förklarar detta ordentligt för vännerna borta i Mellanöstern. Det lönar sig inte att skyla över problemet eller att ge efter. Religiösa extremister förstår sig inte på eftergifter. Det ligger i deras natur att kräva underkastelse. Ju förr de förstår att detta inte lönar sig, desto bättre. Hellre ett uppfriskande gräl nu än ett religionskrig om 15 år.

Uppdatering 30/11:
15 dagar i fängelse och sedan utvisning, blev straffet (SR Ekot).

_______________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, islam, muhammed, sudan, extremism, yttrandefrihet. Pingat på intressant.se.

Om det är någon av er som läser min blogg regelbundet, men som missade förra veckans nyhet som vårdcentralerna i Uppsala län, så kommer här en repetition. Reformerna går framåt! Politiken ger verkligen resultat. Sveriges Kommuner & Landsting presesenterade senaste mätresultaten avseende tillgänglighet. I Uppsala har tillgängligheten på telefon gått från ca 50 till 78 procent bara sedan mars i år.

Läs mer i UNT.

Är detta resultatet av Alliansens politik? Visst är det så. Det är Alliansen som drivit fram kravet att vårdcentralerna måste bli bättre på just telefontillgängligheten. Flera vårdcentraler har inte längre begränsade telefontider. Till dem kan man ringa hela arbetsdagen.

Nu har också jag hunnit med att läsa Mona Sahlins bisarra angrepp på Fredrik Reinfeldt. Förra hösten klagade socialdemokraterna på att Alliansen genomförde den politik man hade blivit vald på. Hela hösten gick åt att klaga på jobbavdraget och höjningarna av a-kasseavgiften. Nu klagar man istället på att regeringen skulle genomföra något annat än vad den gick till val på.

Tonläget är löjligt, men jag förstår att hon försöker. Reinfeldt har ju inte haft det så lätt i opinionen de senaste veckorna så varför inte försöka få in en smocka extra.

Den som vill fräscha upp minnet om vad Alliansen lovat och vad den har gjort kan besöka följande länk:
http://www.alliansforsverige.se/?page_id=20.

Och den som inte tror på Alliansens egen information kan läsa samma sak på följande länk till tidningen Riksdag och Departement:
http://www.rod.se/politikomraden/demokrati/8-av-10-valloften-kan-bockas-av.

Vad händer då inom socialdemokratin i dessa dagar? Man omprövar sin politik. Hur då? Jo, man tar efter Alliansen. Jobbavdraget kommer att behållas, bidragsfusket ska bekämpas, betyg ska ges vid tidigare årskurser. Att anklaga moderaterna för att byta politik är larvigt när man håller på med samma sak själv. Sahlins “omprövning” är en marsch högerut. Var det vad hennes väljare röstade på?

_____________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, reinfeldt, sahlin, socialdemokraterna, alliansen, moderaterna. Pingat på intressant.se.

Jag brukar inte titta på TV-program som handlar om övernaturliga fenomen, men eftersom SVT skulle köra en heltimmes dokumentär kl 20 en söndagkväll, tänkte jag att det skulle vara något extra. SVT brukar inte jaga tittare med halvtokiga medium.

Programmet handlade om snickaren Sture Johansson, vars kropp burkar lånas av Ambres. Ambres är en man som levde i Egypten för 3000 år sedan, och har kommit till oss i vår tid för att undervisa om andliga ting. På SVT:s hemsida finns en presentation.

Många tycks vara övertygade om att Ambres verkligen är äkta. SVT har också funnit det mödan värt att göra en dokumentär om honom. Några kommentarer är därför på sin plats.

Jag förstår att många fascineras av karaktären Ambres. Filmen visar en person som är vältalig och som lär ut ett mycket sympatiskt budskap. Man ska finna sig själv och man ska älska sina medmänniskor. Jag fattade därför också tycke för Ambres. Att ifrån detta dra slutsatsen att han skulle vara äkta är dock i häftigaste laget.

För det första, att Sture Johansson inte skulle kunna vara en vältalig och klok farbror bara för att han endast har gått sju år i skola och är snickare, är inte mycket till bevis. Med ett skarpt huvud tar man sig långt även utan formell utbildning. Sture lever visserligen i den värmländska skogen, men såvitt jag vet har sådana saker som radio och TV även kommit dit.

För det andra, jag tror inte att Sture bluffar, men det skulle inte förvåna mig om han har multipla personligheter. Jag medger att jag inte har några som helst psykiatriska kunskaper, men denna fråga diskuterades inte i programmet. Den ställdes, men den prövades inte.

För det tredje, Ambres talar med samma dialekt som Sture. Båda talar något slags stockholmska. Hur kommer det sig att Ambres inte bara talar svenska, utan också med dialekt? Intressant att notera är även att Ambres inte kan uttala ordet acceptera. Han säger aSSeptera istället för aKSeptera. Gör Sture det också?

Slutligen, även om Ambres kan tala väl om värdet av att söka inre frid och älska sina medmänniskor gränslöst, betyder inte det att han presenterar någon unik kunskap. Mycket av det Ambres talar om är inte några nyheter i livsåskådningsbranschen. Inte heller hans utläggningar om att tidsbegreppet är annorlunda “på andra sidan” eller om reinkarnationen. Även de kristna tänker sig att Gud inte har samma tidsuppfattning som vi och reinkarnationsläran finns som bekant redan välutvecklad hos hinduismen.

Inte helt överraskande har Ambres också några politiskt korrekta teser på repertoaren som att kvinnor ska vara jämställda män och att miljöförstöringen är ett resultat av människans livsstil. (Dessa finns inte med i filmen, men extraklipp finns på SVT:s hemsida.) Det mesta Ambres talar om kan han ha plockat upp var som helst ifrån.

Ska man testa Ambres äkthet måste man fråga om unik kunskap som bara han äger. Hur var det att leva i Egypten för 3000 år sedan? Vilka kläder bar du? Vad åt du? Hur gick det till när man gick på toaletten? Äktheten i ett vittnesmål bekräftas av kännedomen av detaljerna.

Jag tror alltså att Ambres helt enkelt är Sture. Han tror att han har en annan person inom sig, men det är han själv. Ska man bli upprörd av detta? Nej, för som framgår av filmen är Sture/Ambres på det hela taget klok. Jag tycker hans utläggning om den gränslösa kärleken var mycket bra. Grundtankarna känner jag igen från Nya Testamentet, men det är rikt ämne och jag fick höra några nyanser som jag inte lagt märke till tidigare.

Kritisk kan man dock vara mot SVT. Det var roligt att få träffa karaktären Ambres, men alltför många frågor baserade på sunt förnuft eller vetenskap ställdes aldrig. Hade det förstört filmen om psykiatriker eller en teolog hade fått kommentera fallet?

__________________
Läs även andra bloggares åsikter om media, religion, andlighet, esoterika, ambres, sture johansson. Pingat på intressant.se.

Ingen förväntar sig att alliansens fyra partier ska vara totalt eniga om precis allt hela tiden. Alla vet också att det ständigt pågår förhandlingar mellan partierna i en mängd olika frågor. Det har också varit alliansens styrka att man har en metod för att slita tvister. Hittills har alla förhandlingar inom alliansen skett med schyssta metoder. Man stänger in sig i ett rum och kommer inte ut förrän man har hittat en lösning som alla kan acceptera.

Därför är det oroväckande att se fp:s Jan Björklund gå ut i media och säga att regeringen inte har talat färdigt om Sveriges deltagande i mötet mellan EU och Afrikanska Unionen, där Robert Mugabe förväntas delta, samtidigt som statsministern sagt något helt annat. Då förs plötsligt förhandlingarna i media istället.

Förhandlingar i media kanske någon tycker är mer demokratiska. Det kanske de är, men förhandlingar genom pressmeddelanden till TT, brukar vara ett tecken på bristande förtroende mellan förhandlingsparterna.

Men det kan också vara ett resultat av att fp av någon anledning tycker sig ha fått för lite mediauppmärksamhet de senaste veckorna och därför vill dra strålkastarljuset till sig. Fp:s pressavdelning har tyvärr rykte om sig att bete sig på detta vis.

Oavsett vilket är det inte bra. Statsministern är aldrig mer en ett telefonsamtal bort från fp-ledaren. Björklund behöver inte media för att kommunicera med honom. Gör om, gör rätt, Björklund!

Länkar: SR, SR, SvD.
_______________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, reinfeldt, björklund, folkpartiet, regeringen. Pingat på intressant.se.