Jag skulle aldrig vilja vinna Stora journalistpriset

Om jag var journalist och vann stora journalistpriset skulle jag bli ledsen. För det betyder att jag förmodligen skulle ha gjort något tämligen korkat. I år är det Erik Fichtelius som fått det för sin dokusåpa om Göran Persson.

Det påstås att han “förnyat” journalistiken. Jovisst, att inleda ett hemligt samarbete med statsministern samtidigt som man är Aktuellts politiske kommentator, det är verkligen nytt. Men är det bra?

Genom sitt fleråriga samarbetsprojekt med Persson hamnade Fichtelius i ett beroendeförhållande till statsministern. Projektet omfattade elva år, dvs. hela Perssons regeringstid. Vad tror ni hade hänt om det hade uppsått meningsskiljaktigheter mellan Fichtelius och Persson efter åtta år? Tror ni att Fichtelius hade sagt att han då bara struntar i alltihop? Det är klart att han inte hade gjort det. Man kastar inte åtta års intervjuer i papperskorgen.

Erik Fichtelius trovärdighet som journalist är fullständigt körd i botten. Han är vår tids Peder Swart. Det spelar ingen roll att Persson inte gillade slutprodukten. Sanningen kan ju ha varit ännu värre. Det kan vi aldrig veta.

Jag fattar uppriktigt sagt inte hur juryn för Stora journalistpriset tänker. Det här är ju pinsamt.

__________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra: