“Vi har inte tilltro till rektorerna,” säger Lärarnas Riksförbund.

Idag på morgonen fällde ordföranden för Lärarnas Riksförbund Metta Fjelkner ett ganska sensationellt uttalande. Hon förklarade att hennes förbund inte har förtroende för skolornas rektorers förmåga att utforma fungerande principer för skriftliga omdömen.

Det var i P1 Morgon som hon debatterade betygsfrågan med skolminister Jan Björklund. Skolministern drev tesen att eftersom lärare idag redan avlägger muntliga omdömen om sin elever till deras föräldrar så borde man också kunna göra det skriftligt. Det är fånigt att det ska finnas ett förbud mot skriftliga men inte muntliga omdömen. Fjelkner tycktes inte förstå, men till sist kröp det fram. Hon har inte tilltro till rektorernas förmåga att sköta om en sådan sak. Omdömen om elever är detsamma som betyg, enligt henne, och en sådan viktig sak är rektorerna inte kompetenta att sköta. Det kan bara staten centralt hantera.

För första gången på länge känner jag en viss optimism när det gäller skolpolitiken. Betygen är på väg tillbaks och därmed fokus på vad skolan egentligen är till för, att ge elever kunskap. Flumskolan är äntligen på väg bort. Man trodde att Lärarnas Riksförbund var positiva till denna utveckling, men på senare tid har jag börjat undra om det kanske inte är lärarförbunden som är ett av problemen. Det är ju inte lärarkåren som har varit drivande i kampen mot flummet, utan borgerliga politiker. I vilket fall som helst är det minst sagt märkligt att höra hur Lärarnas Riksförbund totalt dömer ut Sveriges alla rektorer som inkompetenta att sätta betyg.

__________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

12 reaktioner till ““Vi har inte tilltro till rektorerna,” säger Lärarnas Riksförbund.”

  1. Jag förstår faktiskt inte hela den här debatten! Det verkar som att inga inblandade har en aning om vad som egentligen gäller!

    Alla som påstår sig vara för betyg, även Björklund, beskriver något som redan finns när de förklarar varför de är för betyg. Vi har redan skriftliga omdömen i grundskolan, de kallas “individuell utvecklingsplan”, och vi har även en sorts betyg. Det skrivs en åtgärdsplan om en elev inte når målen.

    Det enda nya i Björklunds förslag är att man kan sätta en siffra på elevens kunskaper i stället för att beskriva det med ord, vilket jag är rädd kommer att innebära att informationen blir sämre i stället för bättre.

    Skolverket:

    “Varje elev i grundskolan ska ha en individuell utvecklingsplan. Utvecklingsplanen ska vara framåtsyftande och utgöra ett aktivt verktyg i elevens lärandeprocess och den ska utgå från elevens förmågor, intressen och starka sidor.

    Läraren ansvarar för att utvecklingsplanen tas fram tillsammans med eleven och föräldrarna. Vid utvecklingssamtalet ska läraren i den individuella utvecklingsplanen skriftligen sammanfatta vad som behövs på kort och lång sikt för att eleven ska kunna nå så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar. Utvecklingsplanen kan även innehålla överenskommelser mellan lärare, elev och föräldrar. Planen följs upp med jämna mellanrum och utvärderas och revideras vid nästa utvecklingssamtal.

    Syftet med individuella utvecklingsplaner är att de ska stärka uppföljningen för den enskilda eleven i skolan och bidra till att fler utvecklas i riktning mot de nationella målen. Den ska ge eleven ökat inflytande och ansvar över sitt lärande. Den ska konkret beskriva vilka insatser skolan ska göra för att eleven ska utvecklas i riktning mot skolans mål. Den individuella utvecklingsplanen skapar också kontinuitet för eleven vid byten av exempelvis lärare eller skola.

    För att stödja skolor i arbetet med att upprätta individuella utvecklingsplaner finns Skolverkets “Allmänna råd och kommentarer – Den individuella utvecklingsplanen” (SKOLFS 2006:10).”

  2. Efter att ha deltagit i utbildningen av lärare kan jag bara konstatera att det måste vara ett under om det finns några lärare som står emot den flum-indoktrinering som sker på lärarhögskolorna.

  3. Christer förstår inte debatten. Då kan jag kanske försöka förklara.

    Den svenska skolan fungerar inte. Elever går ut skolan utan att kunna läsa och skriva – i ett av världens rikaste och tryggaste länder. (Det är faktiskt sant, men det drabbar ju inte östermalmsungdomen så varför bry sig?)
    Denna “utveckling” har pågått länge oc visar sig accelerera i landsjämförande studier. Föräldrar ser detta och reagerar. En ny regering blir vald delvis pga av en uttalad ambition att vilja göra något åt problemen. I detta perspektiv visar sig induviduella utvecklingsplaner, utvecklingssamtal och satsningar på elevdemokrati vara tämligen tandlösa åtgärder.
    Varken Skolverket eller lärarfacken har haft något skarp att erinra mot de konstaterade kvalitets-försämringarna i skolan. När så regeringen med folkmajoriteten i ryggen äntligen gör något. Då mullrar facket, då blir det krigsrubriuker och då hänvisas till utvecklingsplaner och utvecklingssamtal.
    I det läget är jag beredd att hålla med Christer. Jag förstår inte debatten. Alls.

  4. Mårten: Jag bryr mig, och jag kämpar emot den utvecklingen varje dag!

    Däremot så ser jag det inte som någon som helst hjälp i mitt arbete att få sätta betyg på sjuåringar.

    Jag behöver hjälp genom fler kollegor att samarbeta med, genom bättre utrustning i skolsalen och genom bättre och trivsammare lokaler.

    Jag behöver också hjälp med att stoppa segregeringen som både bostadspolitiken och friskolorna spär på år efter år.

    Jag skulle också uppskatta att få mer tid till att verkligen undervisa eleverna, genom att mindre tid gick åt till en massa pappersarbete. Om media och utbildningsministern dessutom slutade att svartmåla både eleverna och hela lärarkåren så skulle allt kännas mycket bättre.

    MVH
    Christer

  5. Klarar man inte av att sätta betyg på sina elever har man förmodligen valt fel yrke. Ingen måste jobba som lärare. Gillar man inte de nya riktlinjerna får man väl söka sig ett annat jobb.

  6. Suck..skall du skriva om flumm så finns det sidor som skriver om cannabis. Det är typiskt för debattörer som inte har något att säga, inklusive Björklund att snurra med begreppen. Alliansens enda punkt på agendan är att privatisera. Att diskutera utbidning och kunskap med ord som flumm gör att all trovärdighet går upp i rök. Tack för ordet och klicka dig gärna till min blogg och rösta i väljarundersökningen:)
    Där kan du läsa lite om ord och språk också. Tack för ordet.

  7. Stefan, det är jättelätt att sätta betyg! Mycket lättare än det vi gör i dag. Det är därför jag är rädd för att informationen kommer att bli sämre i stället för bättre.

    Problemet är att man fokuserar på helt fel saker i skoldebatten. De viktiga frågorna kommer aldrig upp på bordet eftersom man flummar på med meningslösa förslag om betyg, förbud och straffåtgärder. Utbildningsministern diskuterar aldrig undervisning och pedagogik, bara ramarna. Snacka om flumm!

  8. Vi får tacka vår Herre för friskolorna. Då kan de föräldrar som gillar flumpedagogik sätta sin barn i flumskolor, och mer normala föräldrar välja en skola av den gamla sorten från den tiden då kunskaper fortfarande förmedlades.

  9. Det som har hänt är att elevernas kunskaper i grundläggande ämnen som matematik, svenska och engelska successivt har försämrats. Det har till och med gått så långt att lärarna på KTH klagar över att nyantagna studenter inte ens klarar grunderna för högskoleutbildning i matematik. Flumskolans inverkningar går ända upp till högskolenivå! Det är bedrövligt. Ändå finns det lärare som konsekvent hävdar att “den nya pedagogiken” är överlägsen den äldre. Det är skitsnack. Det finns inga resultat som visar att flumpedagogiken är överlägsen den som bedrevs på 50- och 60-talen. Jag tror snarare att man kan tala om motsatsen, att den pedagogiska forskningen, och den lärarutbildning som kommit därur, har gjort undervisningen sämre. Hur ska man annars förklara den kontinuerliga nedgången i elevernas kunskaper?

  10. På 50-60 talet gick ca 10% av eleverna vidare med gymnasiestudier, att jämföra med dagens 98%. Av de 10% som gick på gymnasiet fortsatte en väldigt liten del med högre studier, så det är knappast relevant att jämföra.

    Men visst håller jag med om att vi måste fokusera på att öka kunskaperna och resultaten inom svenska, matematik och engelska. Det är bara det att jag, som sagt, inte ser “rätten” att sätta betyg på småbarn som en hjälp.

Kommentarer är stängda.