En vägledning för den som “tror på något”. Göran Skyttes bok “Omvänd”.

Jag har precis läst Göran Skyttes nya bok “Omvänd”. När jag såg den i butiken förstod jag genast att den skulle jag läsa. Skytte har som alla vet gått från att vara en renlärig marxist och ateist till att bli en djupt troende kristen. Han har verkligen vänt om. Hans berättelse måste därför vara intressant, tänkte jag. Och det var den.

Boken handlar om hur Skytte successivt kom att överge sin fientliga inställning till kristendomen för att därefter bit för bit acceptera att han, till stor del överraskande för honom själv, blivit en troende kristen. Han berättar sin historia rakt upp och ned, men den är som en dialog mellan den gamle och den nye Skytte. Samma frågor som ställs i början av boken ställs också i slutet. Hur kan man som kritiskt tänkande journalist, med det förnuftiga tänkandet som sin intellektuella kompass, ändå tro på änglar och mirakel? Är man då inte en av dessa halvtokiga religiösa fånar som okritiskt tror på vilka sagor som helst? 

Boken kan ses som en vägledning för den som “tror på något”, men som aldrig tordats ta tag i det för att försöka ta reda på vad det är. Den är ett vittnesmål om hur man kan våga lita till sig själv. Det är ju inte coolt att vara kristen. Den som öppet säger sig vara troende blir automatiskt ifrågasatt. I värsta fall blir hon eller han stämplad som “stolle”, som Skytte uttrycker det. Men den som törs vara nyfiken, som törs tala med sig själv och som inte heller tänker på sin sociala prestige i alla lägen, kommer att upptäcka en ny värld, och ändå ha sin hjärna kvar i funktion.

Men är inte Göran Skytte en arg rabulist som brukar skriva elaka krönikor om socialdemokraterna i Svenska Dagbladet? Jo, det är han, och socialdemokraterna får sig en skopa ovett även i boken, men faktiskt mycket mindre än väntat. Med rätta kritiserar han socialdemokraternas politisering av Svenska kyrkan, men han är förvånansvärt snäll. Den Skytte som skrev i SvD för bara några år sedan hade skrivit ett helt kapitel om hur onda socialdemokraterna är, men nu verkar det som att han snarare ser det som ett misstag som en vacker dag kan repareras. Boken andas en vilja att inte driva striden vidare.

För egen del känner jag främst igen mig i Skyttes ständiga dialog mellan förnuftet och tron. Hela min utbildning har gått i förnuftets tecken och jag har alltid varit hård mot alla idéer som inte grundar sig i vetenskap. Jag har inte heller till någon del överigivt min tillit till vetenskapen. Men jag vet också från just mitt arbete i vetenskapens tjänst hur otillräcklig den är. Den förnuftige, upplyste och påläste vetenskapsmannen har inte svaret på alla frågor. Att stå med ena foten i förnuftstraditionen och med den andra i den kristna tron är för mig därför inte ett problem. Det är inte ens en motsättning. Man måste inte välja.

Skytte förklarar väl hur detta kan vara möjligt. Jag rekommenderar därför verkligen denna bok till alla som “tror på något”, men som är rädda för att förvandlas till “stollar”, om de skulle visa sig att de blev kristna. Om den självsäkre och hårdföre kritiske journalisten kan tordas genera sig på detta vis, och ändå komma ut med sitt själsliv och sitt sociala anseende i behåll, borde fler också kunna göra det.

__________________

Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra: