NATO, NATO, NATO!

Det finns en lösning på krisen i försvarspolitiken, en lösning som kommer att effektivisera försvaret något enormt. Vi kommer kanske lägga ut lika mycket pengar som nu, men vi kommer att få ut mer kraft.

Vi kommer att slippa enfaldiga bråk i riksdagen om förbandsnedläggningar, motsättningen mellan internationella uppdrag och försvaret av det egna territoriet, och det ständiga dilemmat mellan att procudera egen försvarsmateriel eller att köpa in utifrån. Det finns en lösning. Den heter NATO.

Varför samordnar vi inte vårt försvar med våra närmaste grannländer? Tänk själva, vilket är det smartaste sättet att bevaka svenskt och norskt luftrum? På längden eller på tvären? Titta på kartan så får ni se.

Till väster om oss har vi den bäste granne man kan tänka sig. Vi lever sedan lång tid i fred med varandra. Vi litar på varandra till fullo. Men vi i vårt land är så enfaldigt rädda för att ingå i en försvarsallians att vi inte ens kan samarbeta med våra bästa kompisar. Det är ren idioti!

Vårt problem är inte alliansens försvarspolitiska haveri, inte generalernas obefintliga sinne för ekonomi, inte finansministerns snålhet, och inte heller att moderaterna har slutat vara regementskramare. Vårt problem är att vi inte vill vill ta hjälp av andra länder. NATO har för länge sedan sträckt ut handen till hjälp, men vi är för dumma för att ta emot den.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

6 reaktioner till “NATO, NATO, NATO!”

  1. Visst skulle ett NATO-medlemskap påverka, men då talar vi om att få en röst kring bordet mer än mer pang för pengarna. Det skulle ju vara samma finansminister, samma generaler och samma skadeskjutna Försvarsdepartement. Det skulle ändå inte bli mer pengar till försvaret. Och skulle ett medlemskap medföra effektiviseringar, ja då kan jag lova att Finansdepartementet skulle vara där och sno åt sig överskottet.

    Nej jag tror inte NATO-medlemskap är lösningen. Det som saknas är en debatt om vad vi skall ha försvaret till och en tydlig politisk inriktning av hela sektorn mot det målet.

  2. Medlemsskap i NATO kommer att ändra den generella attityden till försvarspolitiken. Man kan då inte hålla på och ljuga för sig själv om att det inte finns några hot mot landet. Sånt bestämmer man då inte själv. Dessutom kan man inte bete sig som en skock höns när man har ingått överenskommelser med andra länder. NATO NU!

  3. Varje NATO-land bestämmer sin försvarspolitik själv. Danmark t ex har under de senaste åren helt ställt om sin försvarspolitik och satsar allt på internationella insatser och släpper det territoriella försvaret. Visst har man dialog med de andra i organisationen, men de danskar som jag talat med hävdar i allafall att den här omställningen är nationellt beslutad och initierad.

    Min skeptisism avseende svenskt NATO-medlemskap grundas i det faktum att vi i Sverige – som i alla internationella sammanhang – kommer att vilja vara bäst i klassen. Inom EU har detta varit kostnadsdrivande. Jag ser inte att vi helt plötsligt i fallet NATO skulle agera särskilt mycket annorlunda.

    När Finland går med är vi helt omringade av NATO-länder. Då kommer Finansdepartementet, i avsaknad av yttre hot, att vilja lägga ned Försvarsdepartementet och Försvarsmakten. Kommer någon att säga emot?

  4. Tja, själv har jag en obevisad teori om att Sverige säkerhetspolitiskt sett fortfarande inte har dragit alla lärdomar av Stora nordiska kriget. Då var man ensam mot resten av världen, och så vill man tydligen fortfarande ha det. Att ingå i en allians (som man inte själv leder) med andra stater är tydligen något skumt som ska undvikas.

    Undantag finns förstås från detta, och jag är inte alls säker på att jag har rätt, men visst är det värt en tanke?

Kommentarer är stängda.