Ingen Sharia i svensk lag tack

På fredagseftermiddagen trillade det in ett telegram på jobbet (dvs. Smålandsposten) om att Lord chief of Justice for England and Wales, lord Phillips, en av Englands högsta jurister, förklarat att vissa delar av Sharian passar väl ihop med engelsk lag. Tidigare har ärkebiskopen av Cantebury menat samma sak.

Det här är bekymmersamt och något jag verkligen inte hoppas att vi tar efter i Sverige. Den som vill följa Sharialagarna kan göra det, som det är idag. Det är fritt fram. Det blir då fråga om icke-juridiskt bindande överenskommelser, och det borde vara bra nog för Allah, eftersom hans lag rimligen står över den världsliga lagen, om jag nu har förstått islam rätt.

Lord Phillips går dock ett steg längre i och med att han skänker Sharian legitimitet som likvärdig engelsk lag. Symboliskt har detta en helt annan betydelse. Sharian blir då mer än bara frivilliga regler. Vi får då om inte reellt sett så i alla fall symboliskt, dvs. ideologiskt, sett två uppsättningar lagar med samma status.

Ett land kan inte ha mer än en lag. Det är därför man inte ska inkoprorera religiösa lagar i den vanliga lagen, även i de fall den religiösa lagen säger samma sak som den sekulära. Lagen ska vara lika för alla, och den ska inte uttolkas av den som tror sig stå närmare Gud än någon annan, inte ens symboliskt.

___________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

5 reaktioner till “Ingen Sharia i svensk lag tack”

  1. (Stefan. Först: Jag brukar uppleva att du är väldigt säker på att de åsikter du har är korrekta och grundar sig i en perfekta version liberalism, men jag tycker du kan försöka läsa denna kommentar med ett öppet sinne. Inte med minsta känslosamt avbräck på faktakrav — det menar jag inte — utan med ett försök att förstå och inte avförda resonemang som inte direkt passar dina mallar.)

    Och hur lätt är inkorporerande i lag om man inte har universitetens stöd samt som svar får våld emot sig?

    Vi i Sverige inför i multikulturalismens och kulturella känslighetens namn (det senare begreppet används väl ofta av de främsta liberala företrädarna för mångkulturalism) många saker som implicerar förskjutning av vår lag.

    Exempel:

    I och med att vi tillåter slöja i skolor och offentliga rum tillåter vi en politisk uniform i dessa miljöer. Orsaken till att Turkiet inte tillåtit dessa är att de ser det politiska manifesterandet i klädseln. Turkiet har därmed lyckats att hålla sig någorlunda fritt från inflytande av medeltida arabisk islam beträffande värderingar i samhället.

    Enligt principer som redan finns i svensk lag kan vi alltså förbjuda slöja i skolor och offentliga sammanhang. Svenska muslimska kvinnorna Pernilla Oius och Anne Sofia Roald, som är i islam lärda akademiker, är emot att slöja ska tillåtas i Sverige, vilket de framfört i flera debattartiklar.

    Det finns ett oräkneligt antal andra exempel och “riktiga” muslimer — enligt undersökningar kan de vara grovt hälften av muslimer i väst — kan inte på sikt inte acceptera våra lagar. (De som tror på jihad enligt koranen, vilket kanske är några få procent av mulsimerna, enligt t ex Daniel Pipes, avser att växla mellan faser av fred och krig tills målen uppnåtts.)

    Bara minsta anpassning av lagtillämpning innebär ett avsteg från vår lag, vilket motiverar nästa avsteg o.s.v. i en kedja utan slut. Allt enligt dialektisk princip. Att vi har sett till att muslimer inte får kritiseras, vilket torde bero på en rädsla vi har för rörelser med totalitära drag, är i sig en eftergift som lär försvåra försvar av våra lagar (offtopic kan som fotnot nämnas att detta funnits ingå i missionerande muslimers strategi).

    På sätt och vis är erkännandet av ens egen kulturella bas såsom en moraliskt (i lag/handling) objektivt sann bas något som skulle behövas och som i sig är anti-dialektiskt.

    En orsak till islams framgångar i väst, där jag avser konvertering, tror jag är att man erbjuder en absolut sanning, vilket är något som dessvärre övergetts av kristendomen.

    De problem Storbritannien har lär beror på att man inte minst inom universitet och skolväsendet driver mångkulturell politik, och det gör de väl med både vänsterprogressiva och liberala deviser. I Sverige är jag övertygad om att vi är på fel kurs, och vi kommer inte att kunna avstyra en utveckling mot bl a inskränkt yttrandefrihet om vi inte inser roten till utvecklingen och fixar problemet.

    Kulturell känslighet (relativism) måste överges.

  2. Stefan, du skriver: “Den som vill följa Sharialagarna kan göra det, som det är idag. Det är fritt fram. Det blir då fråga om icke-juridiskt bindande överenskommelser, och det borde vara bra nog för Allah, eftersom hans lag rimligen står över den världsliga lagen, om jag nu har förstått islam rätt.”

    I och med denna mening verkar du inte du begripa vad sharia är. Sharia är inte bara vissa små riter, eller t ex att muslimer mellan sig lånar till varandra utan ränta. Det är iofs exempel på sharialag, men sharia är hela konceptet! Varken mer eller mindre. Sharia innebär alltså lika mycket äktenskapslagar som inte är förenliga med vår lag, bankverksamhet som diskriminerar ickemuslimer och i synnerhet judar och annat vi ser som oacceptabelt. Sharias grundprinciper, även de som uttrycks i kvinnans slöja, är i strid mot både vår lag, vårt samhällsbygge och vårt sätt att tänka; våra värderingar.

    Du kan således inte säga att det är fritt för muslimer att i dag ha sharia, och tro att problem inte finns; att vår lag kan upprätthållas samtidigt med sharia.

    Jag vet inte om du bara, som du ofta gör, leker med ord för att “bevisa” att något liberalt är genomförbart utan att intressekonflikter finns?

    Att tillåta sharia kräver alltså att lagen speciellt anpassas för muslimer, och alltså det du inte säger dig acceptera — det som Nicholas Phillips förordar.

    En sådan anpassning kallas i mångkulturell kontext för kulturell känslighet. Den är t ex mycket använd i Kanada, där dock yttrandefriheten nu är svårt trängd.

  3. Inget land i världen tillämpar sharia helt och hållet. Sharia innehåller så mycket. Det vad England säger om sharia, handlar antagligen om små saker i vardagslivet, som är sharia bestämda. Hoppas jag iaf.

    Det behöver inte ens ha något med äktenskapslagar att göra med i sharia’n. För det ju så att många muslimer accepterar inte att man skiljer sig på västerländsk sätt, alltså enligt västerländska lagar, eller rättare sagt bara efter västerländska lagar.

    Ganska många muslimer, särskilt dom som är lite religiösä, kräver också att man skall skilja sig muslimskt vis, för att skilsmässan skall vara giltig.

    Visst skulle det kanske kännas bra för många muslimer, särskilt för män. Kvinnan skulle få det lite sämre enligt alla lagar då. Kvinnan har mycket svårare att skilja sig än mannen enligt muslimska lagar.

    Många muslimer lever efter vissa sharia. Men mestadels är det troende muslimer som vill följa sharia. + att alla muslimer följer små sharia dagligen i sitt liv.

    Så allting beror på vad eller vilka sharia man vill införa i England.

    Själv tycker jag att det skulle vara olyckligt att blanda västerländska sekulära lagar med muslimska “himmelska” lagar. Sådant låter inte bra.

  4. Magnus, jag gör inte anspråk på att formulera den perfekta liberala åsikten. Varför tror du det? Jag försöker inte formulera någon liberal åsikt alls.

  5. Sharia har sedan många år tillämpats i Sverige i speciella fall där parterna har anknytning till ”islamisk” rätt.
    Se t ex NJA 1973 s. 57 och NJA 1986 s. 615 samt

    Hovrätten över Skåne och Blekinge RH 1993:116

    Målnummer: T137-92

    Avgörandedatum: 1993-03-04

    Rubrik: Internationella rättsförhållanden. Mål om underhållsbidrag till make har prövats enligt lagen i det land där den underhållsberättigade har hemvist. Ett yrkande om betalning av mohar (morgongåva) enligt islamisk rätt har prövats utan hinder av att detta utgjort ett s.k. typfrämmande rättsinstitut och bifallits utan hinder av reglerna om ordre public.

    och

    Hovrätten för Västra Sverige RH 2005:66

    Målnummer: T4594-02

    Avgörandedatum:2004-11-22

    Rubrik: Svensk domstols behörighet, tillämplig lag m.m. i fråga om äktenskapskontrakt avseende brudpenning (mahr) enligt iransk rätt.

    Lagrum: 2 § första stycket 1 och 2, 4 § första stycket, 5 § och 14 § lagen (1990:272) om vissa internationella frågor rörande makars förmögenhetsförhållanden

Kommentarer är stängda.