Månad: september 2008

Demokratiska partiets ledare i Representanthuset, i amerikanska kongressen, anklagades igår för att ha provocerat fram nej-röster från republikanska ledamöter när det var dags för omröstning om räddningsplanen för de amerikanska bankerna. Det kan låta märkligt. Men vad är det egentligen man vill se hos en ledare i ett oögonblick av nationell kris? Att hon först ingår en överenskommelse med sina rivaler för att minuten senare kalla dem för skitstövlar? Är det ledarskap?

Filmen visar Nancy Pelosis tal inför omröstningen. Pelosi är talman i Representanthuset och demokratiska partiets gruppledare. Det är hon som leder partiet i kongressen.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, usa, finanskrisen, pelosi, nancy pelosi. Pingat på intressant.se.

Är det för mycket eller för lite kapitalism som orsakat finanskrisen i USA? Girigheten vet som vanligt inga gränser så det är lätt att tro att allt som har hänt skulle vara kapitalismens sanna natur. Ryktet om USA som den nyliberala girighetens förlovade land är dock som vanligt överdrivet.

Det tog inte lång tid för mig att hitta fram till finanskrisens startpunkt, bankerna Fannie Mae och Freddie Mac. Bankerna är de två största på bolånemarknaden, och togs över helt och hållet av amerikanska staten i början av september i år för att undvika konkurs.

Vad som inte berättats i svensk media är dock att dessa två banker är vad man med ett svenskt ord skulle kunna kalla “allmännyttiga företag”, dock med den väsentliga skillnaden att de var privata och vinstdrivande. De var så kallade Government Sponsored Enterprises, företag med en egen lagstiftning som tillkommit för att främja ett gott ändamål, i det här fallet att förse bolånemarknaden med billiga lån till låntagare med låg kreditvärdighet.

Allt gjordes i ett gott syfte. Målet var att ge personer med mycket låga inkomster chansen att låna pengar och köpa sig ett eget hem. Fannie Mae och Freddie Mac lånade inte ut pengar själva utan ställde upp med återförsäkring för de banker som lånade ut pengar till kunder med låg kreditvärdighet.

Staten hjälpte till med avregleringar och att implicit garantera Fannie Maes och Freddie Macs garantivärdighet. Bankerna öste därför på med ännu fler “dåliga lån” eftersom Fannie och Freddie lovade att återförsäkra allt på finansmarknaderna i stora världen (Wall Street).

Historien om Fannie och Freddie är visserligen bara en del av det elände som nu utspelar sig. Det finns många bidragande orsaker. Det är dessutom inte bara dessa banker som spekulerat i återförsäkringar av dåliga lån. Men det säger ändå något väsentligt om hur staten är som kapitalist. Genom att stödja Fannie och Freddie har man uppmuntrat banker att lura på fattiga människor lån med ockerräntor.

Ett mycket läsvärt dokument om Government Sponsored Enterprises hittar man här. Det är utgivet av Congressional Research Service, amerikanska kongressens utredningstjänst, ungefär som svenska riksdagens utredningstjänst (fast lite bättre). Mycket pålitligt. Jag har själv använt mig av CRS i forskningssammanhang.

__________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, finanskrisen, usa, kapitalism. Pingat på intressant.se.

Som bekant finns det gott om fördomar om USA i vårt land. Dessutom finns det gott om fördomar om kristna. Att vara kristen och amerikan i Sverige kan därför inte vara lätt.

Ett praktexempel på det finns just nu på Aftonbladets hemsida. Det är journalisten Jenny Stiernstedt som antyder att vicepresidentkandidaten Sarah Palin skulle vara en religiös tokstolle. Stiernstedt har fått nys om ett par filmer på Youtube där en präst lägger sin hand på Palin och ber att Herren ska skydda henne mot satans makt och annan trolldom.

Trolldom (prästen använder ordet witchcraft) är så knäppt i Aftonbladets öron att det måste handla om religiösa tokerier.

Men om Palin och prästen är knäppa så gäller det också för Svenska kyrkan. För även Svenska kyrkan, alltså vår egen snälla allt annat än extrema kyrka, ber också om att Gud ska skydda oss mot satans makt. Så här sjunger man i kyrkorna i vårt land under fastetiden:

För alla synder, för lögn och vidskepelse, för allt ont, för djävulens grymhet och list, för pest och hungersnöd, för ondskans makter i himlarymderna… Bevara oss milde Herre Gud (Psalm 700:1).

Svenska präster ber alltså om exakt samma sak som Palins präst. “Ondskans makter i himlarymderna”, smaka på den! Några rubriker i Aftonbladet blir det dock inte.

Jag är inte förvånad över Jenny Stiernstedts reaktion. Den ligger helt i linje med den okunnighet och fördomsfullhet som brukar känneteckna svenska journalister som försöker sig på att skriva om religiositet i USA. Men den är tråkig för det hade ju varit enkelt att kolla upp hur det ser ut i det egna landet först.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, kristendom, palin, sarah palin, aftonbladet, fördomar, usa, presidentvalet. Pingat på intressant.se.

Ändringarna i det nya lagförslaget om FRA:s kabelspaning ser oväntat bra ut. Jag är lite överraskad faktiskt. Exempelvis trodde jag aldrig att regeringen skulle släppa tanken på att en nämnd skulle få utgöra kontrollorgan istället för en domstol. Nu blir det en domstol, en specialdomstol visserligen, men det är i alla fall långt bättre än en nämnd.

Intressant att notera är också att SÄPO inte får lov att lägga uppdrag på FRA, utan måste gå omvägen via regeringen först. Det betyder att FRA bara kan användas för brottsutredningar om regeringen ger sitt tillstånd. Det är bra eftersom det bromsar SÄPO:s eventuella vilja att kabelspana på svenskar. Däremot försätter det regeringen i en författningsmässigt knepig roll eftersom regeringen därmed måste ta ställning till hur SÄPO ska agera i en brottsutredning. Det är på gränsen till ministersstyre.

Glädjande att notera är också att den som blivit utsatt för kabelspaning har rätt att bli informerad – en fundamental rättssäkerhetsprincip. Likaså kan vi glädjas åt att e-post som handlat om själavård måste förstöras direkt.

Det går dock att göra mer och bättre. Exempelvis borde man kunna införa regler om hårda disciplinära straff för de tjänstemän som missbrukar kabelspaningen, och den som orätt blir utsatt för intrång bör också ha rätt till upprättelse. Trots det är det en ganska sansad lag som nu läggs fram. FRA-motståndarnas front torde därmed vara genombruten.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, fra, fra-lagen, regeringen. Pingat på intressant.se.

Vi är halvvägs in i mandatperioden och regeringens opinionssiffror vill inte vända trots ett gediget arbete, där långt mer än hälften av vallöftena redan är genomföra. Jag tror att det beror på två orsaker:

1. Alliansen undviker att förklara varför dess politik är rättvis, vilket gör att oppositionen lagt beslag på begreppet rättvisa och sopar mattan med regeringen i alla debatter om rättvisa. Att oppositionen skulle säga att regeringens politik var orättvis var väntat. Det tillhör standardkommentarerna från vänster. Men på senare tid har anklagelserna om orättvisor varit mer konsekvent genomförda än tidigare, vilket får mig att misstänka att det finns en taktik bakom. Eftersom Alliansens företrädare inte svarar på anklagelserna vräker man på med ännu mer anklagelser. En sådan taktik får till slut en väldig effekt.

För svenska folket är begreppet rättvisa viktigt. Den politiker som inte kan förklara på vilket sätt hans politik främjar rättvisan kan inte svara på en av folkets viktigaste frågor: Är regeringens politik rättvis? När nu Alliansen inte törs använda begreppet är det bara oppositionen som hörs.

2. Borgerliga sympatisörer talar fortfarande inte väl om regeringspolitiken. De borgerliga sympatisörerna är regeringens bästa ambassadörer. De var också Alliansens bästa ambassadörer i valrörelsen 2006. Den stora framgången 2006 berodde i mycket på den entusiastiska stämning som spred sig bland borgerliga väljare. Vanliga icke partianslutna borgerliga väljare talade med grannar och vänner om hur bra den nya Alliansen verkade. De gjorde huvuddelen av jobbet.

Just nu går samma borgerliga väljare omkring och småmuttrar. Det känns trist att opinionssiffrorna inte vill vända. Allt i regeringspolitiken har inte klickat till hundra procent. Vissa hade också överdrivna förväntningar. (Därtill tror jag även att några enstaka borgerliga väljare inte vet hur man gör för att tala väl om en regering, utan tror att ett kritiskt förhållningssätt är detsamma som att gnälla.)

Följaktligen skulle jag gärna se att alliansen gjorde två saker. Dels tog debatten om rättvisa. Alliansens politik är rättvis, så det är bara att ta fajten med oppositionen. Men det kräver att man faktiskt också använder själva ordet rättvisa. Dels satsade ännu mer på att få tillbaks entusiasmen hos de egna sympatisörerna. Det senare tycker jag mig kunna se att man jobbar med, men inte med det första.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, regeringen, alliansen, rättvisa. Pingat på intressant.se.