Kroppsvisitation utan brottsmisstanke tillåten

Min kollega Magnus Norell skriver vältaligt om FRA-lagen att den sannolikt inte kan komma till användning för att bekämpa terrorism. Jag har inga synpunkter på det, eftersom mina kunskaper om hur terroristjakt går till är begränsade.

Norell klämmer emellertid även till med att FRA-lagen strider mot grundlagen, europakonventionen samt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Just där tror jag dock att han tappar bort sig.

Grundlagen säger, Regeringsformen 2 kap, 6 §:

Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

Avlyssning av förtroliga meddelanden är alltså inte tillåtet. Ändå har polisen rätt använda sig av telefonavlyssning. Hur går det ihop? Jo, därför att samma grundlag också säger att just denna paragraf kan inskränkas till skydd för den allmänna säkerheten, 12 och 13 §§.

Men polisen får bara avlyssna vid brottsmisstanke? FRA ska ju avlyssna alla hela tiden. Visst, men grundlagen säger inte något om att brottsmisstanke måste föreligga. Ett annat exempel är belysande. Hur många vet om att en helt vanlig skyddsvakt har rätt att kroppsvisitera vem som helst när som helst på en flygplats?

Grundlagen förbjuder kroppsvisitation, men den tillåter den också, som i fallet med lagen om luftfartsskydd (SFS 2004:1100), helt utan brottsmisstanke. Istället går man just efter den princip Norell kallar för “låt-oss-kolla-om-det-finns-något-farligt-där-ute”.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar till “Kroppsvisitation utan brottsmisstanke tillåten”

  1. Intressant.
    Men finns det inte något om att åsidosättandet av skyddet mot t.ex. avlyssning för den allmänna säkerhetens skull kräver en proportionalitet mellan integritetskränkningen och situationens farlighet. Jag menar (jag är inte jurist så jag har svårt att formulera mig klart), måste inte avlyssningen motiveras om inte med brottsmisstanke så åtminstone med att det föreligger ett påtagligt hot?

    Flygplatsexemplet är ju intressant för där har man uppenbarligen beslutat att det föreligger ett konstant hot som motiverar ingrepp mot integriteten i varje sekund. Det kanske är berättigat med tanke på vad som har hänt i flygplan; jag har däremot mycket svårt att se att FRA-lagens integritetskränkning skulle kunna motiveras på samma sätt. För det skulle innebära att vi, med hänvisning till att hot mot den allmänna säkerheten ju alltid potentiellt sett finns, förklarar att ett slags undantagstillstånd råder i hela samhället i varje sekund. Eftersom det är svårt att se att ett sånt potentiellt hot inte alltid har funnits, så blir det svårt att förklara varför vi alls under någon period av vår historia skulle behövt ta hänsyn till mänskliga rättigheter. Vi tycks ha gått från normalitet till ett permanent undantagstillstånd. Detta har ju Giorgio Agamben varit inne på. Jag har tidigare tyckt att han överdriver, men FRA-lagen och politikernas hanterande av den har tyvärr gett honom rätt.

    Vad jag vill säga är väl helt enkelt detta: om man har en princip som får kringgås under vissa speciella omständigheter så är det en sak. Men att permanenta de speciella omständigheterna så att de alltid råder och samtidigt påstå att principen fortsätter att gälla, det går inte ihop.

Kommentarer inaktiverade.