Ny syn på Ryssland nödvändig för svenskt försvar

Krönika publicerad i Smålandsposten 18/9

Kriget i Georgien ser ut att ha skapat en välbehövlig paus för eftertanke i den försvarspolitiska debatten. Som verksam inom försvarssektorn kan man inte känna annat än en viss lättnad. För är det någonting som verkligen behöver omprövas så är det svensk försvarspolitik.

Hos oss på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, har några av mina kolleger gjort en snabbanalys av de säkerhetspolitiska konsekvenserna av den ryska invasionen. Resultatet är minst sagt oroväckande. De försiktiga forskarna säger det inte rakt ut, men ett antal grundstenar för den svenska försvarspolitiken är undanryckta.

I huvudsak har det med vår syn på Ryssland att göra. När Vladimir Putin tog över ledningen av landet efter Boris Jeltsin var det många som trodde att Ryssland skulle fortsätta på samma spår, mot demokrati och säkerhetspolitiskt samförstånd med väst. Men i och med Georgienkriget måste vi dock konstatera att detta nog inte längre stämmer.

Putin-regimen – ty det är fortfarande Putin som i egenskap av premiärminister styr landet – har snarare som mål att återupprätta Ryssland som militär stormakt. FOI-forskarna påpekar att det fortfarande inte går att fastställa av vem eller hur kriget startade. Men Putin utnyttjade tillfället för att testa hur starkt Ryssland blivit. Det som började som en skärmytsling slutade med en fullskalig invasion med 19 000 man. Direkt därefter följde också ett ensidigt utropande av två nya republiker, Sydossetien och Abchazien, varav den senare egentligen inte alls hade med kriget att göra. Kriget var ett ”lackmustest” för att se hur stor militär operation man kunde komma undan med utan att skapa en stor internationell kris.

Även om Georgien är långt borta har detta allvarliga konsekvenser för svensk del. Under de 17 år som gått sedan Sovjetunionen föll samman har det svenska försvaret omvandlats från ett stort och omodernt invasionsförsvar till ett litet och högteknologiskt insatsförsvar, som framför allt är tänkt ska användas i fredsframbringande operationer långt bort från Sveriges gränser. Hela denna politik har byggt på att Rysslands militära förmåga är låg, att landet vill bli en del av den västliga demokratiska familjen och att vi tillsammans genom diplomati i forum som FN eller G8 ska finna lösningar i samförstånd.

Nu har Ryssland tydligt visat att man tänker gå en annan väg. På andra sidan Östersjön, hos de baltiska staterna och i Polen talar man därför om upprustning och ännu starkare band till USA. Även den finländske utrikesministern har vågat börja tala om NATO-medlemskap för sitt land. Det är alltså hög tid även för Sverige att på allvar ompröva grundvalarna för vår säkerhetspolitik.

Länk till FOI-rapporten: http://www.foi.se/FOI/templates/Page____7160.aspx.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Ny syn på Ryssland nödvändig för svenskt försvar”

  1. “Direkt därefter följde också ett ensidigt utropande av två nya republiker, Sydossetien och Abchazien”. Jag vill verkligen inte försvara Ryssland här, men du får det att verka som om regionerna inte var autonoma innan invasionen. Kriget började just genom att Georgien ville dra tillbaka autonomiteten, vilket fick Ryssland att reagera. Det vet du. (Det gör inte att agerandet var riktigt dock.) Du försöker utmåla Ryssland som spontana, impulsiva och galna.

    “Hela denna politik har byggt på att Rysslands militära förmåga är låg, att landet vill bli en del av den västliga demokratiska familjen och att vi tillsammans genom diplomati i forum som FN eller G8 ska finna lösningar i samförstånd.”

    Nej? I vilken plan står detta? Fokus ligger väl troligtvis på hotbilden, och inte styrkan? Likväl om man ser på tex. en kinesisk expansion av militären måste man väl se till hotbilden istället för storleken?

    Anledningen att vi INTE ska gå tillbaka till ett ryssförsvar med en hemvärnsman i varje buske är dels för att det inte finns, eller kommer finnas en hotbild av rysk ockupation av tex. Kiruna inom den regerande världsordningen (däremot krävs det massa olika potentiella försvar för potentiella världsordningar). Att binda sig till att genomföra tveksamma aktioner under NATO-flagg ser jag heller inte hur det på något sätt kan öka svensk säkerhet.

    (För övrigt är det nog dags att kolla till koden – postande leder mig till en sida som letar efter inlägg från 1970?)

Kommentarer är stängda.