Mycket fint skrivet om Downs syndrom

Aftonbladets Anna Eklund förtjänar verkligen beröm för sin fina artikel om att barn som föds med Downs syndrom bör få leva. En mycket fin artikel, nästan poetiskt vacker. Det är allt för få som törs ta ställning på detta vis och säga det som man med både hjärta och förnuft bör kunna räkna ut själv – barn med Downs syndrom är människor.

Det är dock inte alla som förstår vad mänsklig kärlek är. Så här skriver en anonym bloggare:

Hur fan kan man med vett och vilja önska sig ett barn som kommer att bli en belastning för samhället och skattebetalarna? Förutom att barnet lider av Downssyndrom så brukar de drabbas av andra sjukdomar då de blir äldre, äldre i deras fall är typ 30 år. Är Anna Eklund så säker på att barnet själv tycker det är så djävla roligt att föra en vegeterande tillvaro som lallande fåne? I fallet med foster med Downssyndrom är abort en välsignelse för samhället och skattebetalarna.

Otäckt, eller hur? Människor som är en ekonomisk belastning förtjänar inte att leva, tycker den här personen. Dessutom tror hon/han att barnet självt hellre skulle vilja vara dött, som om någon skulle veta hur det är att vara död.

En annan anonym bloggare tror att föräldrar med handikappade barn tar illa upp av en artikel som Eklunds. Har hon/han kollat upp saken? Knappast. Om det är några som är varma förespråkare för att inte abortera foster med Downs syndrom så är det just föräldrar till barn med Downs syndrom. Kolla själva: http://www.svenskadownforeningen.nu.

Lyssna också här: http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=875062&BroadcastDate=&IsBlock=0

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

7 reaktioner till “Mycket fint skrivet om Downs syndrom”

  1. Du har länkat till samma blogg två gånger, bara ett tips, det är lätt hänt. [Är rättat nu. /SO]

    Ja, bloggen du länkade till uppvisar en otäck, skrämmande människosyn jag inte delar.

    Men krönikan handlar ju inte främst om att man inte skall abortera foster med DS i synnerhet utan om att skribenten *vill* ha ett barn med DS eftersom de är så söta och människor med DS är så häftiga. Med andra ord hon önskar sitt blivande barn ett handikapp eller syndrom om det känns bättre att kalla det så som kan medföra svåra fysiska komplikationer och kraftigt förkorta dess liv.
    För många med mig är det en väldigt underlig önskan.

  2. Någon som skrivit mycket fint om Downs syndrom är Klaus i sin blogg beiersdorfbloggen. Det Anna Eklund har skrivit är bara skrattretande löjligt och idiotiskt. Att kalla det poetiskt vackert är likaså.
    Det är en stor skillnad på att välja att inte abortera bort ett foster med downs och att aktivt önska sig ett barn med funktionshinder! Barn är ingen tjusig handväska man kan visa upp. Kanske vill hon va på framsidan av Mama-tidningen med sitt barn och visa vad fin hon är som tar hand om ett handikappat barn. Det låter ju nästan så!

  3. Klaus skriver också mycket vackert om sin vän Tomas.

    Men han förstår ändå inte sin vän. För om Klaus hade varit Tomas pappa hade Tomas aldrig fötts. Han hade aborterats.

    Den fråga Klaus aldrig ställde till sin vän var om Tomas hellre ville vara död än leva det liv han ändå fick.

  4. Men vad skriver du människa? Syftar du på att Jag är en varm förespråkare för att abortera bort foster med Downs syndrom eller har jag missuppfattat något… hur i hela?? Hur vet du att inte Jag har ett handikappat barn själv! Skärpning!

  5. Hej,

    jag tycker du hårddrar allt i svart och vitt här. Det som upprörde de flesta med krönikan var inte beslutet att avstå från tester. Det som upprörde var att någon ÖNSKAR sig ett barn med ett gravt funktionshinder.

    Jag har själv ett barn med funktionshinder (autism och diabetes) och personligen skulle jag inte vilja ändra på min son ett dugg. Han är fantastisk och jag älskar honom precis som han är.

    Men det är inte jag som ska leva mitt sons liv, det är han. Och han kommer att ha det så mycket tuffare än “normalstörda” personer. Att önska sig de förutsättningarna för sitt barn går bortom mitt förstånd.

    Vad jag tycker om krönikan av Anna Ekelund finns här:

    http://daiag.blogg.se/2008/october/naiv-kronika-pa-aftonbladet.html

  6. Jag tycker att det är du som gör en svart-vit tolkning. Eklund önskar inte sitt barn handikapp, utan precis som du säger hon att hon tänker älska det barn hon får, oavsett handikapp. Det är det som är budskapet. Ni är nog mer överens än vad du tror.

Kommentarer är stängda.