Kyrkopolitiken är ett gift

Seriöst bekymrad över den tilltagande religiösa intoleransen i vårt land, dvs. intoleransen mot religion, börjar hos mig ett par kyrkopolitiska ståndpunkter utkristallisera sig. Det är ju kyrkoval nästa år. Jag vill rösta på ett parti som:

1. Tar ställning mot partisystemet i kyrkan. Partipolitiken är ett gift. Hela systemet med listval måste därför bort. Istället bör vi ha personval vid församlingsstämmor, enligt den vanliga svenska föreningsmodellen. Kan idrottsföreningar klara sig utan partier kan kyrkan det också.

2. Tar ställning mot lagen om Svenska kyrkan. Denna lag har satt en politisk tvångströja på kyrkan och förbjuder kyrkan att organisera sig som den själv vill. Den kan inte ens tro som den vill.

3. Vill att kyrkan säger upp avtalet med staten om att tillhandahålla begravningar för alla. Kyrkan är inte en del av staten och staten får därför lösa sina problem själv.

4. Tar ställning mot tvånget att man måste vara med i den församling där man bor och inte i den församling där man går i kyrkan. Jag tycker att man ska få betala medlemsavgift till den församling man själv har valt.

5. Törs avveckla kyrkor på de ställen där det inte finns några kyrkobesökare. Resurserna bör istället satsas på församlingar med livskraft. Evangelisering sker inte genom tomma byggnader utan genom att människor möter varandra.

6. Vill att kyrkan säger upp sin lagliga rätt att viga par som vill gifta sig. Den kyrkliga vigselakten är en symbolisk handling. Det behövs inget juridiskt mandat. Tvärtom är detta ytterligare någonting som gör att dagspolitiken tillåts förgifta kyrkan. Redan nu smider politiker planer på att tvinga präster att utföra vigselakter mot deras vilja. Politiken måste stängas ute.

Svenska kyrkan behöver en uppryckning, och jag tror att en sådan är möjlig. Men en förutsättning är att allt som har med den gamla statskyrkan att göra avskaffas. Just nu tänker och agerar kyrkan fortfarande som om den vore statens religiösa gren.

Den närmsta framtiden ser tyvärr inte alls ljus ut. Närmast väntar en strid om samkönade vigslar med otrevliga hetskampanjer mot oliktänkande. På längre sikt kan dock kyrkan resa sig igen, men bara om hon kör ut politikerna och satsar på församlingarna – de gudstjänstfirande församlingarna, alla de tusentals människor som fortfarande varje söndag samlas i kyrkan. Det går att starta om, om man gör det underifrån, från gräsrotsnivå. Kyrkans ledning är sjuk, men gräsrötterna är friska.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

10 reaktioner till “Kyrkopolitiken är ett gift”

  1. Jag tycker inte att det är konstigt eller fel att de politiska partierna ställer upp i kyrkovalen. De är ju så att säga åsiktsmaskiner och kommer att skaffa sig åsikter om allt och ställa upp i alla typer av val.

    Det roliga tycker jag själv är att personer som uppenbarligen tycker att det är viktigt att rösta i kyrkovalet väljer att rösta på politiska partier. Det är ju så att säga ett självsanerande problem där väljarna har möjlighet att styra vilken gruppering de väljer.

  2. Att problemet skulle vara självsanerande är lika troligt som att Neapel kommer att lyckas lösa sitt maffiaproblem.

    De politiska partierna skulle slås ut ögonblickligen om man bytte valsystem. Men nu har man skaffat sig ett system som gynnar partier, listvalsystemet.

    Frimodig kyrka tror jag inte på eftersom man inte kan bygga en rörelse på att vara mot kvinnliga präster och att homosexualitet är en synd. Även om det vore så, vilket jag betvivlar, låter inte det som de trossatser som kristendomen står och faller med. FK säger officiellt att de inte har några synpunkter på människors sexuella läggning, men det är inte det budskap som partimedlemmar för ut enskilt.

    POSK trodde jag tidigare på men partiet framstår mest som ett systemförvaltande parti. Vilka initiativ har man tagit för att göra sig av med partisystemet?

  3. Hej

    FK förordar faktiskt nuvarande ordning med kvinnliga präster. Jag får ganska ofta höra just att FK är emot kvinnliga präster. Det är helt enkelt inte sant. Däremot menar FK att vägen till försoning i ämbetsfrågan inte kan gå via ständigt höjt tonläge och maktmetoder för att eliminera personer med kyrkans gamla syn. Vi tror också att all diskriminering av kvinnor inte rimligen kan härröra från en enda liten, marginaliserad grupp syndabockar. Vi måste lyfta blicken och inse att problemet är så mycket större och finns bland många fler än så, även hos dem som etiketterar sig som “kvinnoprästvänliga”.

    Allt gott

  4. Stefan, du kan väl starta ett parti som förespråkar allt detta? Du kan räkna med min röst.

    POSK röstar jag aldrig på igen. De liknar UUS i kårpolitiken i Uppsala. Inte sossar till namnet, men sossar i alla fall.

    FK har jag aldrig övervägt. Simons försvarstal visar att man fortfarande inte kan hantera att vissa präster med prästkall råkar vara kvinnor.
    Nu har jag övervägt FK. Nej dom får inte min röst.

  5. FK har ett mycket väl författat program. Problemet är att jag vet vilka som är med i partiet och jag känner inte förtroende för dem. Nu råkar jag känna Simon också, och jag skulle inte ha några problem med att rösta på honom, men jag har träffat FK-personer här i Uppsala och det är inte mitt gäng. Tyvärr.

  6. Mårten: Jag kan leva med att vissa anser att vårt förslag om hantering av ämbetsfrågan är dåligt. Däremot är det lite tråkigt att få höra att FK inte stödjer att ämbetet ska vara öppet för kvinnor och män, när det faktiskt inte är FKs linje.

    Stefan: Trots att vi inte får din röst så känns det mycket uppmuntrande och hoppfullt att veta att det finns många, FKare eller inte, som arbetar för en kyrka fri från partipolitiken. Upp till kamp!

  7. Lösningen på kyrkans politisering är inte att ersätta sekulära politiska listor med kyrkliga.

    Om jag finge bestämma, skulle alla val till kyrkliga organ förrättas efter högmässan en bestämd söndag, ungefär som i vilken förening som helst. Då skulle endast enskila personer med församlingens förtroende kunna bli valda.

    Ett annat problem som måste åtgärdas, är den politiska översdimensioneringen i kyrkan. I vilken annan organisation har man tre gånger så många förtroendevalda som anställda?

Kommentarer är stängda.