Per Schlingman föreslår att det ska bli moderaternas politik att Sverige ska införa ett integrationskontrakt. Invandrare som kommer till Sverige ska skriva på ett kontrakt där rättigheter och skyldigheter specificeras under den första tiden i landet. Konraktet ska också lägga fast vilka grundvärderingar som gäller i vårt land. Jag förstår tanken men tror inte på idén.
Det är i och för sig rimligt att nyanlända som vill bosätta sig i vårt land skriver på ett papper där det står vad de har rätt till i form av stöd från samhället och som samtidigt lägger fast vilka skyldigheter detta medför. En sådan sak minimierar tjafs om bidragsberoende och sådant. Tydliga spelregler rensar ut missförstånd och fördomar. Det kommer att ge Sverigedemokraterna mindre att bråka om.
Men att kontraktet ska innehålla allmänna principer om vilka grundläggande värderingar som gäller i Sverige känner jag oro inför. Jag tror att jag skulle kunna ingå ett sådant kontrakt om det var Per Schlingman som var min motpart, men tänk om Mona Sahlin fick utforma kontraktet? Det skulle bli proppat med politiskt korrekta floskler blandat med genusmos och högtravande formuleringar om att svenska fackföreningars kollektivavtal är det finaste i världen.
Svea Rikes lag är redan ett kontrakt. Det står där tydligt vad man får och inte för göra. Lagen är kontraktet. Vi bör därutöver inte införa några politiskt specialdesignade kontrakt med oklar juridisk status. Vi har lagen. Det räcker.
________________________________
Läs även andra bloggares åsikter om politik, integration, moderaterna, per schlingman. Pingat på intressant.se.