Lars Ohly som skolminister?

SCB:s stora opinionsundersökning visar att Alliansen alltjämt ligger ordentlig efter oppositionen. Huvudskälet ligger i att socialdemokraterna fortfarande ligger ovanligt högt, 42,3 procent. Hur troligt är det att den siffran kommer att stå sig, nu när sossarna nu måste lämna mittenpolitiken för att kunna göra upp med vänsterpartiet?

Hur Mona Sahlin och Lars Ohly ska kunna komma överens om skolpolitiken förstår jag inte. Precis efter valet konstaterade Sahlin att socialdemokraternas skolpolitik var ett misslyckande. Alliansen ägde frågan. När sossarna sedan höll rådslag om sin nya skolpolitik krävde Sahlin att partiet skulle vara för betyg. Ohly är dock företrädare för ett parti som inte ens vill ha läxor.

Den senaste undersökningen om kvaliteten i skolan visar återigen på nedslående resultat. Vi vill vara ett föregångsland när det gäller naturvetenskap, men vi är inte det. På universitetsnivå är lärarna i matematik allvarligt oroade över att förkunskaperna är så dåliga.

Vad har vi då att vänta av den nya vänsterkartellen? Lars Ohly som skolminister? Det är en fråga som väljarna måste få besked om. Blir det betyg eller inte? Blir det läxförbud?

Som partiaktiv är det självklart inte roligt att återigen möta nedslående opinionssiffror. Men än kan det inte vara kört? Valet kommer att som vanligt avgöras i mittenfåran av väljarkåren, i den stora hopen medelklassväljare, “radhusfolket”. Jag tror inte att de vill ha flumskolan tillbaka.

________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

6 reaktioner till “Lars Ohly som skolminister?”

  1. Stefan, du som är en intelligent människa (och inte folkpartist, inte för att de två skulle vara ömsesidigt uteslutande): Kan du förklara för mig vad flumskola BETYDER???

    Och bara för att vara tydlig, detta är inte ett försvar för Ohlys skolpolitik (den vet jag för lite om för att uttala mig), men det synes mig som att “flumskola” är, i modern folkpartiterminologi, beteckningen på “det som gör att svenska elever lär sig för lite”, och “o-flum” således blir “det som gör att de lär sig mera”. Kruxet är ju att man, om man faktiskt vill att eleverna ska lära sig mera, bör veta vad det är man vill ändra, och vad man vill göra istället.

    Det enda jag (som ganska politiskt intresserad) lyckats utläsa av vår nuvarande utbildningsministers uttalanden, är att han tycker betyg är bra, och att det bör vara ordning och reda i skolan. Av ditt inlägg förstår jag att även läxor är “o-flum”.

    Givet att vi faktiskt HAR betyg i skolan idag, och läxorna aldrig har avskaffats, är det bara ordning och reda man vill införa? Och HUR vill man införa det? På något vis tycker jag det är en ganska intressant fråga…

  2. Tesen är med andra ord att man lär sig mera om man får betyg för vad man lär sig. Gäller detta alltid, och i alla sammanhang, eller är det bara i tånåren och strax därinnan sådana ickemonetära stimulantia fungerar?

    Nå, jag gick själv i flumskolan, så det är väl kanske naturligt att jag skulle behöva en något utförligare beskrivning av den tänkta kausala mekanismen mellan betygssättning och inlärningseffekt, och varför denna kausala mekanism (alternativt effekterna av denna kausala mekanism) skulle vara så mycket starkare på en trettonåring än på en femtonåring…

  3. Finnarna tycks klara detta med skola bra. De har omdöme/betyg hela skoltiden. Svårt att komma in på lärarutbildning, krävs bra betyg, helst riktig studentbetyg. Ofta 2 lärare/klass varav en assistent som vill bli lärare. Stadig kontakt med hemmen. Inga mobiler på skoltimmarna men lärarna är försedda med klassmobil. mm mm. Det kallar jag “icke flum”.

  4. Bra, noterade inte att du faktiskt tidigare tagit upp frågan om TYP av betyg/ feedback. Vad som stör mig i debatten är att den ofta landar i “betyg kontra flum”.

    Betyg KAN vara en (bra) del i den feedback varje elev/ student behöver. Det KAN också vara en fullkomligt meningslös sifferexcercis. De relativa betyg 1-5 jag själv fick i grundskola/ gymnasiet gjorde inget för min inlärning, då de inte sade något om vad jag lärt mig, utan blott hur jag stod mig i förhållande till andra. Detta hade gällt även om jag fått dem från årskurs fem istället för åtta.

    I min naivitet föredrar jag en diskussion om hur vi kan göra undervisning bättre. Då blir “för betyg – mot flum” från höger mot “mot betyg – för ett holistiskt perspektiv på elevernas kapacitet” från vänster en ganska improduktiv skendebatt, som på ett effektivt sätt förhindrar en debatt om undervisningskvalitet. Kort sagt, mer debatt, mindre slagord!

Kommentarer är stängda.