Psalmiana #2, Bereden väg för Herran

Bereden väg för Herran, psalm 103 i psalmboken, är en av mina favoriter. Melodin är pampig om man sjunger den med legato och full röst, bläckblås och orgel.

Här kommer den i trumpetaren Arne Lamberths tappning. En märklig inspelning. Släpig. En sådan inspelning hade ingen gjort idag. Min gode vän J som är en hygglig amatörtrumpetare menar att han hade gjort ett bättre jobb själv.

Låten får ett helt annat driv om man markerar pulsen tydligare. Melodin är från 1600-talet och man ska tänka barock. Den får då en helt annan lyster och blir inte alls såsig. Sätt på dig allongeperuken och pröva själv.

Oftast sjunger man bara tre verser. Min vän G tycker att det är synd, eftersom hans favoritvers är nr 5.

O folk, från Herren viket
I syndig lust och flärd,
Giv akt: det helga riket
Ej är av denna värld;
Ej av dess visa funnet,
Ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han,
Som kom i Herrens namn.

Det märkliga med psalmen är att den också har en annan melodi som är minst lika bra, och som konkurrerar med den som finns i psalmboken. Lika bra att ge plats för Bodaversionen också således. Även det i en typisk Youtube-version:

Slutligen måste jag även här passa på att ge en känga åt psalmbokskommittén från 1986. I psalmboken har psalmen idag sex verser. Originalet har sju verser. Klarar man av att sjunga sex verser borde man ju kunna klara av den sjunde också. Vad var poängen med att kapa sista versen?

Psalmiana är min version av Fredrik Strages idé med Youtubiana fast med psalmer. Första inlägget gjordes i måndags, och det hittar man här.
__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

3 reaktioner till “Psalmiana #2, Bereden väg för Herran”

  1. Jag skulle väl tro att det i första hand var texten i sjunde versen som ställde till problem:

    Jerusalem är öde,
    dess tempel fallit ner.
    Dess präster äro döde,
    dess spira är ej mer.
    Men Kristi rike varar
    och sig alltmer förklarar.
    Välsignad vare han
    som kom i Herrens namn

    Jag har viss förståelse för detta: även om Jerusalems fall är en bild av hela den fallna skapelsen, så kan det ju uppfattas som att vi jublar över Israels slutliga undergång – i bred bemärkelse.

    (Däremot skulle jag vilja ge en känga åt 1986 års klåfingerkommitté i vilket fall, inte minst för att de förvandlat “Gläd dig du Kristi brud” till nödrimspekoral. Jämför:

    “Hosianna! Pris och ära vår Konung vi hembära!”

    med

    “Hosianna, pris och ära! Vår Konung är nu nära”.

    Skräcken för gammalt språkbruk har skapat utrymme för riktigt, riktigt dålig poesi…

  2. Sjunde versen handlar om hopp. Versen pekar framåt och passar därför alldeles utmärkt som avslutning. “Jerusalem” står för mänskligheten såsom den borde vara och var vid skapelsen, det som ska återupprättas. Jfr. vad som sägs i Uppenbarelseboken om ett “nytt Jerusalem”. En fin vers som visar att vi bara har börjat på återuppbyggnaden. Onward Christian soldiers!

  3. För den som är intresserad av hur vår psalmskatt misshandlats och förvanskats, rekommenderas följande till läsning:

    http://www.tvarsnitt.vr.se/tvarsnittjoel/huset/huvudmeny/nummer397/dodapoeteridaligtsallskap.4.1d4cbbbb11a00d342b0800012463.html

    Den som vill veta hur psalmerna egentligen borde sjungas, kan hitta ett urval i “Den gamla psalmen”, utgiven i Svenska akademiens klassikerserie:

    http://www.svenskaakademien.se/web/Den_gamla_psalmboken.aspx

Kommentarer är stängda.