Psalmiana #3, Gläd dig du Kristi brud

Jag har redan hunnit med att klaga på 1986 års psalmbokskommitté två gånger. Nu ska jag ta den i försvar – lite. Psalm nr 104 i psalmboken heter Gläd dig du Kristi brud, och är en adventspsalm. Så här låter den, framförd på norsk elorgel:

Texten till första versen lyder:

Gläd dig du Kristi brud,
och möt din Herre Gud.
Den stora dag du skådat
som oss profeter bådat.
Hosianna, pris och ära!
Vår Konung är nu nära.

Tidigare löd sista raden:

Vår konung vi hembära.

Hembära betyder framföra. Innebörden i de två sista raderna tillsammans blir “Hosianna, pris och ära framför vi till vår Konung”. Den innebörden går helt förlorad i 1986 års version.

Betyder det då att vi borde återgå till gamla versionen? Nej, för den är inte heller ursprunglig. Den äldsta versionen finns i 1695 års psalmbok och lyder:

Frögda tig tu Christi brud,
Emot tin HErra och GUd;
Förhanden är hans nåde,
Som the Propheter spådde.
Hosianna, heder och ära
Skal thenna wår Konung wara.

Ganska så annorlunda, eller hur? 1819 års psalmbokskommitté, som står för den version som gällde före 1986, var rätt klåfingrig den också.

Däremot lyckades 1819 års kommitté behålla innebörden i de två sista raderna. Budskapet är ju faktiskt detstamma. Så i slutändan blir inte 1986 års version särskilt lyckad i alla fall.

Vem är då Kristi brud? undrar kanske någon, med tanke på ett märkligt morddrama som skedde ute på Uppländska landsbygden för ett par år sedan. Kristi brud är kyrkan, församlingen.

Nästa psalmianainlägg ska inte diskutera textändringar eller 1986 års psalmbokskommittés historielöshet. Lovar.

Psalmiana inlägg #2 hittar man här och #1 här. Om någon undrar om jag har stulit idén av Fredrik Strage på DN så tror han rätt. Hedersomnämnade till Strage således.

______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

9 reaktioner till “Psalmiana #3, Gläd dig du Kristi brud”

  1. Gaaah! Jag har inte fattat förrän nu att de två sista raderna (i hembära-versionen) hängde ihop på det sättet. Innebörden “vi bringar vår konung” har alltid tett sig obegriplig. Ha!

  2. Fast strängt taget handlade inte min protest i förra psalmianainlägget om historielöshet, utan om en akut brist på språklig känsla, och hur 1986 års psalmbokskommitte förvandlat en text med poetiska kvaliteter till en banalitet…

  3. Förresten är det väl ganska lustigt att en psalm som börjar med “Gläd dig” helt går i moll.

  4. Men den slutar i ett dur ackord, i alla fall i den sättning jag brukat sjunga med Domkyrkokören, vilket väl får anses vara normerande för resten av kristenheten.

  5. Melodin till Gläd dig du Kristi brud går egentligen inte i moll utan i dorisk modus. Innan dur/moll-tonaliteten etablerades under 1600-talet, uppfattades dorisk modus som glad och festlig. Detta är orsaken till att exempelvis också flera av de gamla påskpsalmerna klingar i vad vi uppfattar som moll.

    Lägg även märke till att i klippet spelas den urspungliga melodiversionen, med inledande stegvis stigande melodirörelse till femte skaltonen; i den svenska varianten nås femte skaltonen med ett kvintsprång.

    (Det här är antagligen i nördigaste laget, men jag kunde inte hålla mig.)

  6. Melodin går i moll även om begreppet på 1600-talet inte var uppfunnet. Det är inte människors uppfattningar om verkligheten som utgör verkligheten.

  7. På “Innan dur/moll-tonaliteten etablerades under 1600-talet”.

    Fast jag medger att författaren till ovanstående citat kunde ha varit mer exakt med att förklara vad han menar med “etablerades”. Uppfanns? Uppfattades? Skapades? Konstaterades finnas?

Kommentarer är stängda.