Ingen svensk fin nog för finaste Kungliga utmärkelsen

Igår genomfördes en så kallas serafimerringning i Riddarholmskyrkan i Stockholm till ledamoten av Svenska Akademin Sten Rudholms minne. Han var den siste vanlige svensken som var bärare av svenska statens finaste utmärkelse Serafimerorden. Den siste svensken som ansågs fin nog.

Statsordnar finns i alla länder. Strumpebandsorden i Storbritanninen är en av de mest kända, en annan är franska Hederslegionen. Ordnar är alltså inget som bara gamla monarkier håller på med utan republiker också. En orden ges till en person som gjort stora insatser för landet. Det är en hedersbetygelse, ett erkännande. En orden är som en medalj, kan man säga, fast större och finare.

I just vårt land har dock regeringen en gång i tiden bestämt att inga svenskar ska kunna få ordnar. Utlänningar går bra, medlemmar i kungahuset också, eftersom det är tradition. Men vanliga svenskar? Nej.

Varför det är på det viset är oklart, men det är inte svårt att gissa. Det var Olof Palme som var statminister på den tiden och på socialistiskt vis ville man väl inte hänga på någon några fina utmärkelser, för då skulle han kanske tro att han är något. Det här var på 70-talet.

När vi nu har lagt 70-talets töntigheter bakom oss för länge sedan borde det vara dags att avskaffa det här förbudet också. Svenska staten har fyra vilande ordnar: Serafimerorden, Nordstjärneorden, Svärdsorden och Vasaorden. Med ett regeringsbeslut skulle förtjänta svenskar återigen kunna få ta emot dessa.

Känns det löjligt? Varför det? Alla utmärkelser är inte avskaffade utan de kungliga medaljerna har alltid delats ut. Om det nu är löjligt med statsordnar varför är det då inte löjligt med medaljer? Borde vi inte avskaffa dem också?

Och hur löjliga är inte finnar, danskar, fransmän, amerikaner och resten av världen som aldrig någonsin försökt avskaffa sitt ordensväsende? Det är vi i Sverige som är löjliga, som inte kan dela ut våra allra finaste utmärkelser till vanliga medborgare.

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

8 reaktioner till “Ingen svensk fin nog för finaste Kungliga utmärkelsen”

  1. Väl rutet broder! Varför inte en utmärkelse för de som gjort något bra?

    Det är ju knappast som att återinföra 1,5 promille i alkogräns för att köra bil direkt…

  2. Gällande detta kan jag inte säga annat än att jag håller med… sannorliken för att det skall hända är väl dock låg

  3. Jo, jag håller med dig i allt. Men hur får man upp det här på dagordningen? Motion till partistämman?

  4. Sverige är intellektuellt mer utvecklat och moraliskt högre stående än andra länder. Som en naturlig följd av detta har vi föregått med gott exempel och avskaffat förtjänstordnarna för våra egna medborgare.

    Dessutom finns en oskriven regel om att aldrig ta tillbaka något som avskaffats. (Hörde jag “reaktionär”?) Samhällsutvecklingens gång är en naturlag.

    Slut på ironin! Ovanstående är vad jag tror är den politiska ståndpunkten. Men jag håller förstås med dig. Frågan är hur man kommer över dessa trösklar. Kan man kanske hänvisa till “anpassning till en ökad internationalisering” …

  5. Bra Stefan! Helt rätt.

    Egentligen är det en skam att 70-talets kissnödiga hänvisningar till “otidsenlighet” och “en feodal kvarleva” fortfarande äger bestånd, men så är det faktiskt. Får jag rekommendera läsning av det relativt aktuella utskottsbetsänkandet från Kulturutskottet, Betänkande 2008/09:KU6 Allmänna helgdagar m.m., i ärendet. Här refererar man, hör och häpna, till ställningstaganden som gjordes under en helt annan, smått löjlradikal tid.

    Dagens Kulturutskott borde kanske agera annorlunda än man gjorde då vänsterpartiet fortfarande hette (kommmunisterna), men icke. Det är samma tongångar. Läs själva. Och detta skall kallas en borgerlig regering. Phan tro´t.

  6. Såg Staffan Westerberg på stan för någon månad sedan – kom att tänka på att det nog är hans fel att 70-talets kulturradikalism fick sånt genomslag. Att inte en svensk kan få en svensk orden visar att Riksdagens ledamöter nog fortfarande är vilsna i pannkakan. Tänk poesin i att Fuglesang fått Nordsjärneorden.

  7. Ja visst hade det varit det naturliga! Astrid Lindgren skulle ha fått Vasaorden. Alla soldater i internationell tjänst borde få Svärdsorden i någon valör. Men det får dem inte. Riksdagen säger nej.

    Sedan har vi detta med vår finaste orden – Serafimerorden. Den utdelas fortfarande, liksom Nordstjärneorden, men endast till utlänningar. Är det inte märkligt att vi har en ordning där vi – i ett försök att visa vår uppskattning för utländska medborgares insatser för Sverige – utdelar en utmärkelse som det finns riksdagsbeslut på att inte utdela till svenskar eftersom den “är en rest från en feodal tid”.

    Undrar hur utländska mottagare ser på det?
    – Den här medaljen förknippar vi med en odemokratiskt tid. Den ger vi till dig, eftersom du är utlänning.
    – Åh Tack…typ

  8. Jag delar Stefans uppfattning. Jag vill bara påminna om att riksdagsman Nils Hjorth, i Österbrybruk, var den som i riksdagen motionerade om ordensväsendets avskaffande för svenska medborgare. Motionen bifölls och kort tid därefter mottog Hjort Nordstjärneorden – trots att han kunnat avsäga sig utmärkelsen.

Kommentarer är stängda.