Psalmiana #4, Herren vår Gud är en Konung i makt och i ära

Psalm nr 2 i psalmboken, Herren vår Gud är en Konung i makt och i ära, är min absoluta favoritpsalm. Det är också den som gjorde att jag fick för mig att jag skulle göra en psalmiana.

Jag blev fascinerad av mannen som spelar psalmen på den här filmen. Det är tydligt att killen kan spela piano, men inte är någon större pianist. Jag tänkte mig därför att han precis lärt sig spela, men faktum är att om man besöker hans Youtube-sida så är han faktiskt lite bättre mer än vad som framkommer i den här filmsnutten.

Inspelningen är dock så typisk Youtube att den är omöjlig att inte älska. Dessutom får man ju chansen att mycket tydligt lyssna igenom koralbokens arrangemang. Ganska bra, tycker jag, för att vara så enkelt.

Psalmen är min favorit. Det har den varit ända sedan jag sjöng den som 10-årig gosskorist. Vi sjöng ett arrangemang av Hugo Distler. Legenden om Distler, verksam i tyskland på 30-talet, är att han som organist i sin församling tyckte att all musik i notbiblioteket var skräp och brände upp den. Som straff tvingade kyrkoherden honom att skriva ny musik.

Det fina med psalmen är detsamma som med “Bereden väg för Herran” att det är en pampig psalm som går i tretakt. Man förstår tjusningen om man verkligen följer med i gunget men samtidigt känner hur mäktig melodin är. På 1600-talet kunde man nämligen skriva pampiga melodier i tretakt, en numera bortglömd konstart.

Psalmiana är min variant av Fredrik Strages Youtubiana. Tidigare inlägg hittas här: https://stefanolsson.nu/category/psalmiana/

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

3 reaktioner till “Psalmiana #4, Herren vår Gud är en Konung i makt och i ära”

  1. Håller med om att det är en av de absolut bästa psalmerna i den ekumeniska delen.

    Annars är “Nu må varje dödlig tystna och med helig fruktan stå” väldigt gripande. Det är en av nattvardspsalmerna (från jakobsliturgin) i den katolska psalmboken Cecilia.

  2. Jag blir full i skratt när jag ser denna så koncentrerade pianist. Det ska dock inte förstås som skadeglädje utan igenkännande. Själv är jag inte ens medioker på piano och ser förmodligen ut på liknande sätt när jag försöker spela rätt.

    Roligt är det i alla fall.

Kommentarer är stängda.