Är det bara jag som tycker att Marklund-debatten är överdriven?

Är jag ensam om att tycka att debatten om Liza Marklunds författarskap är överdriven? Jag tycker att det handlar om en struntsak. En journalist och författare har gjort ett misstag. Det var ju inte första gången vi fick uppleva det.

I Stockholm verkar det vara populärt att anordna debattkvällar om Liza Marklunds författarskap. Förra veckan var det tidiskriften Neo. Igår var det Publicistklubben. Debatten har rasat i kvällspress och bloggosfär i flera veckor. Jag fattar inte varför.

Problemet är egentligen löjligt litet. Liza Marklund har skrivit en “dokumentärroman”, vilket är en hopplös blandform av saga och verklighet, som hon av misstag kallat för “sann”. OK, det var dumt och oförsiktigt. Men var är “skandalen”?

Jag tror att det här handlar mer om Liza Marklunds kaxiga attityd. Hon brukar reta upp folk och vägrar även nu att rulla över på rygg. Jag kan förstå att folk kan bli arga över det, men det är väl ingen riksangelägenhet?

Eller så handlar det om att många andra journalister har gjort samma sak, dvs. varit oförsiktiga med sanningen, och nu fått ångest över det och därför måste debattera frågan med hela svenska folket, eftersom det som är angeläget i journalistkretsar med automatik också blir en angelägenhet för svenska folket.

Hur som helst är debatten i alla fall extremt överdriven. Marklund är inte den förste författaren som ertappats med att inte ha full koll på vad hon skriver om eller handskats ovårdsamt med begreppet “sanningen”. Litteraturgenren “dokumentärromaner” är också idiotisk att hålla på med eftersom den ber om att bli missförstådd. Dessutom skrev hon sina böcker redan på 90-talet. Så varför har detta blivit en stor skandal just nu?

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

13 reaktioner till “Är det bara jag som tycker att Marklund-debatten är överdriven?”

  1. Jag har också haft svårt att till fullo irritera mig över det här. Det är klart att det är dumt att skriva “en sann historia”, men är någon förvånad över att allt i den inte stämmer? Då blev jag mer irriterad över filmen “The Last King of Scotland”. Det hände så mycket hemskt kring Idi Amin att man väl inte behöver hitta på hemskheter om honom?

  2. Den här artikeln beskriver situationen väldigt bra.

    http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/19/infor-kvallens-pk-debatt-journalisterna-har-inte-gjort-sitt-jobb-i-marklund-affar

    Det handlar inte bara om att boken kallats för “sann” på omslaget utan att Marklund har åkt land och rike med bokens huvudperson och intygandes att vartenda ord i boken är sant har hon salufört ett politiskt budskap. Detta är en av orsakerna till att folk är förbannade. Andra är bokens rasism, förtalet och krossandet av Elsiabeth Hermon, förnekandet av Mias son som med Marklunds hjälp övergavs vid sex års ålder pga av en stor lögn. Bland annat.
    Marklunds pengar eller blondhet har väldigt lite med irritationen att göra.

  3. Ja, det är nog bara du. ;op

    Hon skrev en och annan deckare
    plus en “dokumentär”.
    Blev med tiden allt fräckare,
    hoppades, att det bär.
    Hade minsann
    ett “politiskt program”.
    Sagan blir grann,
    slutar med skam
    och hon framstår nu som allt näckare.

  4. Huruvida man ska/kan/bör använda författartekniska knep om vad som är sanning eller inte, är en mycket liten del av vad det handlar om. Tänker man ett steg längre och funderar på vad det egentligen innebär i det här fallet, blir saken betydligt värre.Framförallt sydsvenskan har insatta artiklar i ämnet.

  5. Jag instämmer till fullo vad vet vi ifall politiker och myndighetsfolk gjort fel och sen ifall Mia är galen och får folk att tro att saker är sant.

    ELLER

    Osama säger att han haft folk som stirrat snett…

    Hur vet folk att det är just han förutom nu när han själv gått ut med den info.

    Allt har ju varit hemligt och ej avslöjat tidigare.

    Har själv skrivit jämförelser om fenomenet..

    /anki

  6. Liza Marklund har visat sig beredd att gå över lik för att göra sig ett namn. Ett av offren var moderatpolitiker och före detta narkoman, vilket för LM uppenbarligen legitimiserar karaktärsmord. Det förvånar mig att Du tar så lätt på detta.

  7. Problemet är nog inte att L.Marklund gått ut och sagt att den är sann. problemet är alla politiker och media som genom åren gått ut och lanserat den som sann och nyttjat den för egen vinnings skull.Och du,tror du hon kommer att begära politisk asyl nere i Marbella för att hon är förföljd? Kontakter och en beskrivning finns ju.

  8. Nope. Du är inte ensam, långt ifrån. Men d e rösterna drunknar i skriken kring MA. Därför är det bara att förundrat se på när de gapar, ljuger, skriker och anklagar. Bäst att tiga medan drevet drar fram.

  9. Kort svar till Mikael. Jag försvarar inte Marklund och har aldrig imponerats av henne som journalist heller. Jag vet väldigt lite om henne. Upplever därför inte henne som ett problem, ens om hon skulle vara så ond som du beskriver.

  10. Jag säger väl samma sak här som hos unni:

    Är inte det här en icke-debatt.
    Too much ado about nothing.

    När det finns så mycket viktigare saker att ägna sig åt (som t ex att höja skadestånden för brottsoffer och deras anhöriga samt se till att brotten beivras, dvs lagförs med rättssäkerheten för offren i behåll). Att Liza Marklund är en bestsellerförfattare som i brist på talang måste köra med såna här tricks – till förfång för kvinnosaken – för att få rotation på försäljningen det vet ju alla.
    Så det är väl inte så mycket att orda om egentligen.

    Man undrar vad syftet är.

    Mitt tips är att vinden nu har vänt – att väta fingret och känna vart det blåste när denna bok skrevs 1995 – det kan inte ha varit någon större svårighet; signalen var ju att det möjligen var ok att kritisera det mer hedersrelaterade våldet mot kvinnor men inte det inhemska så att säga, för då hamnade man i blåsväder, för att inte säga orkan.
    Den helige Vite mannen fick ju inte fläckas.

    Nu när Västerlandets skymning närmar sig, ja då är det dags att inbegripa alla män i det stora kollektivet av oskyldigt anklagade.

    Vad blir då slutsatsen – jo, att ‘kvinnomisshandel’ inte är så mycket att tjafsa om egentligen, det vet man ju hur kvinnor är (åtminstone den sortens…) – de bara ljuger för att få uppmärksamhet. I själva verket är det kanske mannen som är det sannskyldiga offret.

    Fast verkligheten talar ju ett annat språk förstås –
    och värre lär det bli när lågkonjunkturen sätter in ordentligt. Då blir det många kvinnor och barn som kommer att få stryk.

    När penningbekymren sätter in på allvar.

    så det är politisk väderkänslighet som vanligt, som styr kulturdebatten.

Kommentarer är stängda.