Efter 33 år rättar Olofsson till Fälldins misstag

Hur länge ska ett parti behöva lida för en enskild partiledares dumhet? I 33 år har har centern och övriga borgerliga partier tittat surt på varandra varje gång kärnkraftsfrågan kommit på tal. Det var Thorbjörn Fälldin som förpestade stämningen när han dumdristigt gjorde sitt parti till kärnkraftstalibaner 1976. Sen dess har ingen inom centern vågat röra vid kärnkraften, förrän igår, då Maud Olofsson bröt tabut.

Nu kommer Olofsson att få höra att hon varit odemokratisk, att hon försökt toppstyra partiet, att gräsrötterna inte fått säga sitt och så vidare. Men hur gick det egentligen till när Thorbjörn Fälldin låste partiet i kärnkraftsfrågan? Fanns det ett stämmobeslut på det?

Det gäller att komma ihåg att Fälldin verkligen bakband partiet, när han inför valet 1976 förklarade att han aldrig skulle dagtinga med sitt samvete för en ministerpost. Han förklarade att han aldrig skulle medverka till en utbyggnad av kärnkraften. Därefter spräckte han också den första borgerliga regeringen på 44 år på denna fråga.

Ska verkligen ett parti behöva lida i 33 år innan någon törs göra upp med denna irrationella politiska linje, som inte givit utrymme för några som helst kompromisser. Olofsson har genom att rätta till Fälldins dundertabbe faktiskt räddat centern som parti. Det finns borgerliga väljare som avstått från att rösta på centern på grund av dess oresonliga hållning i energipolitiken. Nu är inte det ett problem längre.

För övrigt bör man ha klart för sig att de som representerar centerns väljare inte är gräsrötterna utan riksdagsledamöterna. Dessa var med om beslutet. Uppgörelsen med de andra partierna är alltså demokratiskt förankrad hos väljarna. De partiaktivister som nu känner sig missnöjda med sin partiledning borde ta sig en funderare över vilka det är som partiet ska företräda, partiapparaten eller väljarna.

Det här var en stor dag i svensk politik. Lite större än vad jag trodde att den skulle bli. Jag trodde att beslutet skulle innehålla att centern gick med på att låta de nuvarande reaktorerna tjäna ut hela sin livslängd och inte bråka om saken i valrörelsen. Men centern gick längre och fick av allt att döma också betalt. Det blir mycket grönt i den kommande energipropositionen.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Efter 33 år rättar Olofsson till Fälldins misstag”

  1. Skööööönt.Då kanske vi kan få ström till ett skenande samhälle som kräver mer och mer av denna ström och samtidigt slippa bla Polsk kolkraft.För det har väl inte gått upp för dessa miljövänner att Sverige inte har monopol på luften i landet som vi t ex delar med Polen. :)

  2. Hej! Först vill jag tacka dig Stefan för en bra blogg,även psalmiana. Men nu är jag upprörd. Det är lite naivt att tro att kampen är över i energipolitiken.Den får vi nog alltid leva med.Jag har blivit politiskt hemlös igår, efter centerns förvirrade kursändring. Vi som var med och röstade i folkomröstningen 1980 är inte döda än. Vi får väl ta o leta fram våra linje-tre-knappar nu, ur skrivbordslådan. Och vad värre är- gå till apoteket och fylla på förrådet av jodtabletter till badrumsskåpet. Men låt oss koncentrera oss på det positiva: de nya hushållsmaskinerna drar allt mindre energi,vindkraften bidrar redan till lösningen och vågenergin är på frammarsch.Den sista passsar också bra efter våra långa kuster,syns ju knappt. Så vad väntar vi på?
    Även som kristen måste man se i ett längre perspektiv.Vi har ett medansvar för skapelsens utveckling.Det här är mycket större än en politisk fråga. Ideologier kommer och går men avfallsproblematiken med kärnkraften består,liksom eländet med att bryta uranet. Slutligen är det ett mycket kostsamt sätt att koka vatten på. Till Pelle m fl: jag hör redan motargumenten, men fortsätt gärna att vara glada. Vi går en lysande framtid till mötes, på ett el annat sätt.

Kommentarer är stängda.