Fint och bra sagt om Guds välsignelse

Kristdemokraten Else-Marie Lindgren beskrivs just nu i bloggvärlden som en toka, eftersom hon sagt att det skulle vara trevligt om statministern likt amerikanske presidenten avslutade sina tal med “Gud välsigne Sverige”. Till och med hennes partikamrater stämmer in i kören. Enda bloggaren, som jag sett hittills, som tar henne i försvar, är jag.

Nu är inte Fredrik Reinfeldt troende så det kan inte ske, men annars kan jag inte se vari det konstiga, tokiga eller upprörande ligger. Faktum är att i ett internationellt och historiskt perspektiv är det Lindgren som är normal, medan det nutida Sverige är tokigt.

De många bloggkommentarerna som blivit resultatet av intervjun hon gjorde med SR Sjuhärad, med uppföljning i Aftonbladet med flera tidningar, avslöjar en pinsam rädsla för religiositet. En politiker ska inte kunna ge uttryck för sin tro, därför att politik och religion sällan går väl ihop. En del menar dessutom att detta skulle vara fastlagt i vår grundlag.

I andra länder där folk inte blir kissnödiga så fort de bevittnar en religiös handling uppfattar man bön om välsignelse som en trevlig gest. Den troende menar ju att detta är något fint. Det är som att på ett sekulariserat sätt säga “Jag önskar mitt land lycka och välgång”. En statsminister som avslutar sitt tal på detta sätt visar att han bryr sig.

Vissa bloggare har också uppfattat det som att Else-Marie Lindgren vill införa ett slags regel om att statsmininstern ska avsluta sina tal med en bön om välsignelse. Så säger hon dock inte, utan hon säger att hon skulle tycka att det vore trevligt om han ville göra det. Det är en ganska beskedlig åsikt. Men eftersom religiösa frågor är så känsliga i Sverige har några blåst upp det till att hon skulle ha framställt sin önskan som ett krav till statsministern.

För mig är det naturligt att troende säger att de är troende och ber böner. I kristen tradition ber man också för andra och det brukar i andra kulturer än den svenska uppfattas som omtänksamt. Och jag har för mig att även muslimer ser det som en fin gest att be till Gud för någon annans räkning.

Vi har alltså ett par miljarder människor ute i världen som skulle tycka det vore den mest naturliga sak i världen om vår statsminister avslutade sina tal med “Gud välsigne Sverige”. Däremot räknar jag inte med att det kommer att ske, och jag skulle själv inte göra det, eftersom det inte passar svensk retorisk tradition. Svenska folket har tyvärr utvecklats bakåt när det gäller den kulturella förståelsen av religion.

_________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Fint och bra sagt om Guds välsignelse”

  1. Tjaa… Personligen tycker jag nog att det upprörande är att hon INTE uppmanar statsministern att avsluta sina tal med “Gud välsigne Sverige” (vilket måhända låter lite konstigt för svenska öron på grund av det högstämda tonfallet, snarare än de religiösa konnotationerna). Istället vill hon, enlgt de referat jag sett, höra “Gud välsignA Sverige” som avslutning. Detta är enligt mitt förmenande en olycklig kombination av högstämd retorik och språklig modernisering/slapphet.

    Ska man nödvändigtvis anspela på religiösa temata kan man åtminstone nyttja den potential för mustiga arkaismer (tidigare) bibelöversättningar bjuda.

Kommentarer är stängda.