Vad ska vi med kulturpolitiska mål till?

USA är ett land med kultur, men utan kulturminister. Nu har regeringens kulturutredning presenterat de nya svenska kulturpolitiska målen. Meningslöst tjafs. Varför inte pröva den amerikanska modellen istället?

Kan det verkligen vara någon som tror att kulturpolitiska mål har någon effekt? Jag vet inte vilka mål som gällt hittills, och de nya lär bli lika ointressanta. DN citerar ur kulturutredningen:

Den nationella kulturpolitiken ska, med utgångspunkt i demokrati och yttrandefrihet, bidra till samhällets utveckling genom att främja öppna gemenskaper och arenor som är tillgängliga för var och en. Den ska möjliggöra kommunikation mellan olika individer och grupper, skapa förutsättningar för kulturupplevelser och bildning samt verka för att alla ges möjlighet att fritt utveckla sina skapande förmågor.

Standardfras för vilket politikområdet som helst. En statsceremoniell text. Politiken ska omfatta alla och berika allas liv. Fint.

Statliga myndigheter och institutioner ska, utifrån arten av sina uppgifter och ansvarsområden, arbeta för

– att främja mångfald, kulturell pluralism och internationellt samspel,

Säger samma sak som i inledningen. Honörsord som mångfald och pluralism passar bra i en statsceremoniell text.

– att stödja konstnärligt skapande och ge plats för konstens förmåga att gestalta, bryta mönster och vidga det möjligas rum,

Notera de viktiga orden “bryta mönster”. Staten vill att konsten ska vara revolutionerande på något vis. Även detta är i linje med vad som alltid sägs i finkulturella kretsar. Konst ska inte mätas utifrån vad som faktiskt producerats och i vad mån folk i allmänhet gillar konsten eller inte. Konst är bra om den är “provocerande”. Problemet är bara att vi vanliga människor är så trötta på så kallade provokationer att det mest provocerande någon kan hitta på är att inte “bryta mönster”. Då blir i alla fall kultureliten provocerad.

-att kulturarvet bevaras, brukas och tolkas,

Enda vettiga målet.

-att kulturell kompetens och kreativitet används för att bidra till en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar utveckling,

Självklart ska en statsceremoniell text också nämna miljöfrågan!

-att information och kunskaper görs tillgängliga och förmedlas.

Kulturen ska göras tillgänglig för alla. En upprepning av vad som redan sagts, att politiken är till för alla.

Målen bör vara vägledande för offentlig kulturpolitik även utanför det statliga området.

Kommuner och landsting ska inte bestämma över sin egen kulturpolitik. Staten vet bäst.

Det här är tönterier, och jag hoppas att kulturutövare i vårt land struntar i dem. Det behövs inga kulturpolitiska mål annat än att se till att kulturarvet bevaras. Att bevara kulturarvet handlar egentligen inte om kultur utan om att se till att man inte förstör det man ärvt av tidigare generationer så att det kan gå vidare i arv till nästa generation.

USA är ett land med lika stort kulturutbud som i Sverige. Landet har dock ingen kulturpolitik, utan man räknar med att folk i allmänhet tar ansvar för sin egen kulturverksamhet. Och det gör man, främst genom donationer, något som medborgarna i Sverige inte har råd med eftersom vi har för höga skatter.

___________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Vad ska vi med kulturpolitiska mål till?”

  1. Nej, USA har inte mer donationer pga skatterna. USA har mer kulturdonationer (alltså donationer till KONST, dvs en donationskultur för Konstnärlig verksamhet) för att de har en sådan tradition. Det är alltså fint i USA att vara rik och uppskatta och visa personlig uppskattning för konst. I Sverige uppskattar rika individer att resa, åka dyra segelbåtar, att äga en fin bil eller att golfa. Det finns inte många hinder för en svensk miljardär att skänka en miljon till en koreografs verksamhet, vilket ofta sker i USA eller England. Även med skatt och allting skulle detta vara en bagatell för en passionerad konstälskare.

    Detta larviga prat om skatter missar helt poängen, nämligen att det i Sverige är fult att vara konstintresserad bland rika individer och politiker. Man förlorar röster och man anses tro sig vara finare än andra.

    Det är synd och det borde inte vara så. jag hoppas en mycket rik svensk talar ut om sin passion för konst och en svensk politiker hänvisar till sin favoritfilosof eller poet eller författare. Kanske det kommer en vacker dag?

  2. Målen sporrar oss. Genom att föra en dialog mellan stat, region och kommun ska den framtida kulturpolitiken utformas. Jag tror att vårt samhälle blir rikare om vi uppnår dessa mål

Kommentarer är stängda.