Alla förutfattade meningar om judar är inte antisemitism

2006 skrev jag ett inlägg med titeln “Sant och falskt om judar” där jag kritiserade två forskares användning av begreppet antisemitism. Kärnan i inlägget är att man mycket väl kan ha förutfattade meningar om en folkgrupp, utan att för den sakens skulle vara rasist, eller som i fallet med judar, antisemit.

Jag har exempelvis en förutfattad mening om smålänningar som säger att de är företagsamma. Alla smålänningar är inte det, så det jag gör när jag säger så är att jag generaliserar. Jag förenklar verkligheten. Min förutfattade mening om smålänningar är därför inte helt sann. Jag har samma typ av förutfattad mening om judar. De är också förtagssamma.

Därmed tycker jag inte att jag gör mig skyldig till antismålänningism eller antisemitism, trots att jag inte skäms för mina förutfattade meningar. Skälet till det är att jag inte “fördömer” någon. Tvärtom ger jag dem beröm, till och med lite mer beröm än vad de är förtjänta av.

Antisemitism är inte detsamma som att förmedla schablonbilder av judar, som att de är inflytelserika i media och bankväsende, och stöder Israel. Antisemitism är när man tillskriver, på ett generaliserande vis judarna som folkgrupp, negativa egenskaper som man härleder till det faktum att de är judar. Typexemplet är girighet. Girighet finns hos alla folkgrupper och så även hos judarna. Men säger man att judar som folkgrupp odlar girighet, dvs. pekar ut själva judiskheten som orsaken till girigheten, då yttrar man sig antisemitiskt.

Så här beskriver Svensk uppslagsbok vad som är typiskt för antisemitismen:

Givet är, att denna rörelse kan rikta sig och har riktat sig mot missförhållanden och missbruk som ur allmänmänsklig synpunkt äro fördömliga. Men a. vänder sig då ej mot missförhållandena och missbruken som sådana el. försöker objektivt komma tillrätta med dem; den lägger icke ansvaret därför hos dessas direkta upphovsmän utan hos de folk de tillhöra.

Sen finns det också ett annat problem med antisemitismen som inte har direkt med fördömanden att göra och det handlar om att förmedla historier om judar som beter sig suspekt. Exempel är tjatet om den judiska världskonspirationen, Zionist Occupation Government, Mossad som har sina fingrar med i allt, osv. Sagor som dessa utgör inte direkta fördömanden men underblåser en negativ inställning till judar i allmänhet.

Vad är poängen med det här inlägget? undrar kanske någon. Jo, att rensa upp bland missförstånd såväl bland de israelkritiker som inte vet var gränsen för antisemitism går som bland dem som kämpar mot antisemitismen men som skjuter på allt. Särskilt önskar jag mig mer precision hos de sistnämnda (the good guys).
_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

2 reaktioner till “Alla förutfattade meningar om judar är inte antisemitism”

  1. Hmm. Det här hamnar möjligen lite vid sidan av – men Stefan, jag tycker att själva problemet är just schabloniseringen. Det är när man generaliserar och gör svepande beskrivningar och tillskriver en grupp vissa egenskaper (oavsett om de är positiva eller negativa) som man slutar se dem som människor. Ett exempel ur min egen värld: Jag har som du vet en son med Downs syndrom. Jag kämpar rätt mycket mot omvärldens schabloner och försöker få även andra utanför familjen att se honom som en person i första hand. Det betyder inte att jag anser att hans handikapp inte påverkar honom eller oss, men det viktigaste är faktiskt han som människa. Då gör det lite ont att år efter år få höra människor säga att “personer med Downs är så musikaliska och kramiga och de är ju så glada”. Trots att det är sagt i välmening. Trots att schablonen i sig är positiv. (Nu stämmer den inte helt på Tönnes eftersom han är en individ och inte en grupp, men ändå.) Jag tänker varje gång: Vad hindrar att det sker en omsvängning i stämningen och att man istället börjar säga att personer med Down är envisa och äter för mycket och inte har omdöme – eller i en dystopi, demoniserar dem och återgår till synen att den som är handikappade är straffad och måste vara dålig/farlig?
    Jag vet inte om du hängde med här, har en faslig huvudvärk och är inte så klar i formuleringarna. Grundtanken är i alla fall att schabloner är farliga för de leder till ett vi och dem-tänkande som skrämmer mig. En god indian är en död indian etc.

  2. Schabloner är ofrånkomliga. De är mentala förenklingar av verkligheten som vi använder för vår orienterings skull. Den vanligaste schablonen hittar man på dörren till närmsta allmänna toalett. Där finns en stiliserad bild av en man, som utmärks av att han bär byxor, och en stiliserad bild av en kvinna som utmärks av att hon har kjol. Bilderna är uppenbart overkliga, men innehåller värdefull information, eftersom de gör att man går in genom rätt dörr när man ska på toa.

    Men i övrigt håller jag med dig om att även positiva schabloner kan vara jobbiga. Den enskilde individen vill ju oftast inte bli förknippad med något karaktärsdrag alls, utan vill bara bli erkänd som människa.

    Jag tänker mig att målet är att vi ska lyckas erkänna alla individer som just unika individer, men att vi inte når dit genom att utplåna allt vad schabloner heter, för vi kan inte tänka utan schabloniseringar. Vi kan inte förmedla information till varandra annars.

Kommentarer är stängda.