Konstfacks lärare saknar elementär allmänbildning

Det verkar som att vissa konstnärer tror att de har rätt att bryta mot lagen bara för att de ägnar sig åt konst. Konst kan inte vara olaglig, tror man. Där tar man miste.

För det första, även om konstverket i sig är lagligt gör inte det handlingarna bakom framställandet av konstverket lagligt. Vandaliserar man en tunnelbanevagn i konstens namn är det vandalism likförbannat. För det andra kan ett konstverk i sig också vara olagligt om det exempelvis ger uttryck för hets mot folkgrupp.

Man kan inte göra vad man vill som konstnär även om det man gör är det största som någonsin åstadkommits inom konstens värld. Brottsbalken har inga konstnärsparagrafer. Det tillhör allmänbildningen att veta det. Har inte lärarna på Konstfack kunskap om detta?

Man trodde ju att lärarna på en högskola hade en slags grundläggande allmänbildning. Uppenbarligen inte. Jag föreslår därför att högskolan lägger in en kurs i just allmänbildning på sina utbildningar, för både lärare och elever. Lämplig nivå kan vara samhällskunskap för högstadiet. Det lär finnas läroböcker med bilder i så det inte blir så jobbigt att läsa.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

8 reaktioner till “Konstfacks lärare saknar elementär allmänbildning”

  1. Som konsthandlare har jag ett i sig betydande verk, där jag refererar till att artisten varit lärare på Konstfack. jag ska snarast korta ner den texten….

  2. Läraren har även dålig kunskap om skillnaden mellan grafitti och klotter. Idioten i tunnelbanevagnen den sk “konstnären” ritade väl några streck och slog ut en ruta. Detta är klotter och skadegörelse. Men grafitti- det är något annat, det är inte klotter. Konstigt att en lärare på en konstskola inte tycks veta skillnaden.

    Läraren på Konstfack säger:
    “– Jag har tittat på en del graffiti i olika sammanhang”

    Ganska skrämmande att idioten inte kan skilja på graffiti och klotter, an häpnar!

  3. Sans och vett borde snarast lyftas upp till en konstform för denna form verkar synnerligen underutvecklad i dessa kretsar. Överhuvudtaget tycker jag att sökandet efter det spektakulära är överskattat och ges alltför stor betydelse. Det är också en konst, närmast en livskonst, att söka uttrycket i vardagen som likväl finns där oberoende av vilken vikt den ges från t.ex. en konstskola. Det provokativa ska väl snarare sökas i vår oförmåga att se, inte i paxandet av livsrum för individuella uttryck. För mig är en välstädad t-banevagn lika mycket konst som en nerklottrad och uppriktigt sagt verkare det vara en väldig konst att också hålla den i detta skick. Det provokativa, spänningssökandet, har delvaverats till att bli en rapning, en fisning i det offentliga rummet, och den är inte värd något mer än dessa uttryck i vanliga fall ges, trots att vissa nu vill lyfta upp dessa uttryck till att gälla examenssarbeten i en konstutbildning.

  4. Jag har gått på konstfack på 60-talet.Man får väl ta bort den referensen ur sin cv nu.

  5. Jag har inte så mycket att tillägga kring själva laglighetsfrågan. När det gäller det där med ”konstnärlig provokation ”så tar mig friheten att här slänga in ett längre citat, som jag tycker sammanfattar saken rätt bra. (Avsikten är varken att bryta mot upphovsrätten eller göra reklam.)

    ”Fråga: Är det viktigt att provocera?

    Kort svar: Strunta i att provocera, det brukar reta gallfeber på folk.

    Långt svar: Många inom kulturvärlden säger sig gilla provokationer, det är i sig en anakronism eller så har provokationen misslyckats. Idén med en provokation torde vara att man retar upp någon, får den att känna irritation eller vrede. Vad folk menar med att de gillar provokationer är att de gillar att andra än de själva blir provocerade. Vill man verkligen provocera någon är det lätt, bara repa personens bil med en nyckel. En konstnärlig provokation är svårare, speciellt om den riktas mot en konstvan publik. Därför brukar provokationer bara träffa folk som i grunden är ointresserade av konst.”

    Källa: Ernst Billgren, Vad är konst och 100 andra jätteviktiga frågor (2008)

  6. Du tycker att lärarna på Konstfack borde gå en kurs för att lära sig var gränserna går? Det är att generalisera. Det är inte alls så att alla lärare på Konstfack har problem med att sätta rimliga gränser. På Konstfack arbetar väl ungefär ca 150 lärare (inräknat en hög gästlärare och deltidslärare), på nio olika institutioner. Att sabba en tunnelbanevagn är ett respektlöst tilltag tycker även jag, och säkert många av skolans lärare. Det här handlar om Konstinstitutionen, en av nio institutioner. Men inte ens inom den institutionen tror jag, trots att man ej polisanmält, att man är ense om att det är ok att göra vad som helst i konstens namn. Just därför har man sedan dess försökt skapa regler.

    Jag vet att – har själv gått på konstinstitutionen – när en lärare träffar sina studenter på så kallade ateljesamtal, tar man upp alla slags aspekter på vad man ämnar göra. Jag tror knappats att jag som student hade fått klartecken om jag planerat något brottsligt! Man ska komma ihåg att det finns studenter som inte är öppna med vad de planerar eftersom de vet att handlingen inte skulle accepteras.

    Beteendet kan man hitta på alla platser där människor lever, studerar eller arbetar. Ta t ex stora arbetsplatser. Alltid finns det någon där med egen hemlig agenda. Eller någon som inte tänker efter. Särskilt personer som ser sig som utanför – eller ovanför – massan, kan göra nästan vad som helst utan att ens få dåligt samvete. Man har rätt att göra vad man vill. Skapa sjuka bonussystem med skyhög utdelning för sig och de sina, stjäla på sin arbetsplats, riskera andras kapital, offentligt trycka ner den som hotar ens position. Eller sabba en tunnelbanevagn.

    Som jag ser det, finns det alltså människor som går över sina gränser, just för att de inte har några. En del av dem har säkerligen någon form av störning men har inte tänkt på sig själv i sådana termer. Har varken har diagnos eller behandling, då de inte vill arbeta på att förändra sin relation till omvärlden.

    Det vi dock inte får glömma, är att det också finns dem som går mycket långt för att nå sina mål – för att de faktiskt vill oss medborgare något viktigt. De tar i, i sina uttrycksmedel eller i sitt tillvägagångssätt, för att få sitt verk att bli laddat/uttrycksfullt/levande/allvarligt, så att de kan nå oss. Och genom detta, kanske vara med och skapa en bättre tillvaro. Jag är hemskt nyfiken på Anna Odells verk, ur denna aspekt, eftersom jag inte tror att hennes verk bara är ett galet upptåg.

    Jag tror och hoppas att ledning kommer fram till hur man på bästa sätt ska stötta sina studenter, så att de i slutändan gör konst som tillför oss något. Som student behöver man vägledning. Man behöver inte alltid gå över bron för att hämta vatten! Och man måste reda ut vad som är ok och inte, och vad man själv är beredd att utsätta sig för. Man mår inte bra av att göra saker man efteråt inte står för – om man nu är en sådan person som har samvete.

    Ljuset på Konstfack kommer nog att leda till en ännu bättre utbildning på konstinstitutionen.

    F d student, Institutionen för Konst, Konstfack

  7. Jag tror inte att det är en slump att två elever från konstfack på kort tid begår brott för att utöva sin konst. Skolans lärare har lockat dem till det. Förklaringen ges i Mikaels kommentar ovan.

  8. Måste förtydlig mig…Skrev inlägg nr 7.
    När jag i slutet av min text nämner konstnären anna odell och att jag är nyfiken på hennes verk, övergår jag till att tala om henne. Och lämnar ämnet om den manliga konstnär som saboterade tunnelbanevagnen. Så ingen okunnig får för sig att dessa personer är en och samma. Vilket tydligen hänt på en annan blogg. Hemskt.

Kommentarer inaktiverade.