Sänkt lön för direktörer en borde vara en självklarhet

Det är med stor förvåning jag tar del om nyhetsrapporteringen omkring IF Metalls uppgörelse med arbetsgivarna om att man kan tänka sig sänkta löner och Volvokoncernens samt SSAB:s planer på att höja direktörernas löner. Jag trodde att ledaregenskaper var något som gjorde att en person blev direktör. Men jag verkar ha fått det helt om bakfoten.

Nu orkar jag snart inte höra mer trams från ledningarna i börsföretagen om löner och bonussystem. Ingen ifrågasätter att en chef ska ha mer betalt än en vanlig anställd. Och man kan till och med tänka sig mycket stora löneskillnader, för att man ska vara säker på att få en bra ledning.

Men är det prov på gott ledarskap att förhandla fram lönesänkningar för personalen och samtidigt höja sin egen lön? Självklart inte. Gott ledarskap börjar med att man visar för sina efterföljare att man är beredd att göra samma uppoffringar som man kräver av andra. Det är A och O i ledarskap.

Att inte ens vilja diskutera lönesänkningar av sin egen lön när facket på det egna företaget redan har accepterat lönesänkningar för att rädda verksamheten visar på att man inte begriper ett enda smack av ledarskap. Förtroendet mellan Volvokoncernens ledning och dess anställda måste ju vara totalt kört i botten.

Jag är glad över att regeringen inte på något vis har tagit de här Pellejönsarna i försvar. I smyg hoppas jag också att lågkonjunkturen drar ut tillräckligt på tiden att aktieägarna tappar tålamodet och rekryterar en ny generation företagsledare.

_______________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

En kommentar till “Sänkt lön för direktörer en borde vara en självklarhet”

  1. Lyckligtvis är riksdag och regering måttligt intresserade av, att låta skattebetalarna ösa in pengar i den krisdrabbade bilindustrin, för att en del av dessa pengar ska glida ned i fickorna på företagsledningen.

Kommentarer är stängda.