Det är lagen det är fel på, inte åklagaren

Om en 14-årig tjej kommer till sin barnmorska och säger att hon vill ha p-piller för att hon har en pojkvän som är 16 år och de vill ha sex tillsammans, och barnmorskan skriver ut p-piller, då främjar hon ett brott. Jag tycker därför inte alls att åklagaren i Gävle har fattat lagen fel. Däremot verkar inte lagen så smart.

Så här står det i brottsbalken, 6 kap, 4 §:

Den som har samlag med ett barn under femton år eller som med ett sådant barn genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt mot barn till fängelse i lägst två och högst sex år.

Därtill kan man i 23 kapitlet också läsa att det är förbjudet att hjälpa andra att begå brott och att om man har kännedom om att brott ska till att begås så är man skyldig att rapportera det till polisen.

Justitiemininstern, f.d. justitieministern (han som de facto skrev lagen), f.d. åklagare Alhelm och erfarne försvarsadvokaten Silbersky, kanske borde läsa igenom sin kära brottsbalk en gång till innan de börjar yra om en att åklagare skulle ha tappat huvudet.

Justitieministern har påpekat att lagens andemening knappast kan vara att barnmorskor ska åtalas. Visst, så är det, men den principiellt intressanta frågan kvarstår ändå. Vad ska en person göra som har kännedom om att en 16-åring har ett sexuellt förhållande med en 14-åring göra? Såsom lagen nu är skriven är man skyldig att rapportera det till polisen.

En annan intressant fråga är hur ofta barnmorskor skriver ut p-piller med vetskap om att vissa sexuella förhållanden inte är lagliga. Av reaktionerna att döma misstänker jag att åklagaren har satt fingret på en öm punkt. Det skulle inte förvåna mig om det dök upp fall där en 18-åring haft sex med en 14-åring och en barnmorska har vetat om det och hjälpt till med p-piller.

Ett tips till Beatrice Ask är väl därför att istället för att försvara Thomas Bodströms misstag med sexualbrottslagen se över den. Kanske det finns mer paragrafer som inte funkar på verkligheten?

_____________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

8 reaktioner till “Det är lagen det är fel på, inte åklagaren”

  1. Ansvarsfrihet betyder inte att ett brott inte begåtts, vilket också framgår av propositionstexten. Den säger uttryckligen att om en 15-åring har sex med en 14-åring så är det ett brott, se s. 76 i propositionen.

    Ansvarsfriheten gör att 15-åringen inte åtals trots sin brottsliga handling.

    Men vad ska barnmorskor göra om de vet att brottsliga sexuella relationer pågår? Enligt brottsbalken ska de rapportera det
    till polisen. Låter det som en bra lagstiftning?

    Sen har vi som sagt fallen där 18-åringar har sec med 14-åringar och barnmorskorna har kännedom om det. Där finns ingen ansvarsfrihet.

  2. Utan att titta i lagtexten, men vad säger den om en 13 åring och en 14 åring då?

  3. För det första kan man äta p-piller utan att ha för avsikt att ha sex (reglering av menstruation).

    För det andra kan det vara så att personen ifråga för visso inte har för avsikt att ha sex men vill vara beredd utifall att det skulle gå så, varvid sjukvårdens “medhjälp” inte kan utgöra brott eftersom det rör sig om ett rent hypotetiskt senare förlopp.

    För det tredje är detta även för det fall att det föreligger misstanke eller vetskap om att personen ifråga kommer att ha sex att dra medhjälpsbegreppet (och uppsåtsbegreppets konstruktion) för långt.

    Det räcker nämligen inte med att läsa lagtext för att förstå de lätt esoteriska medhjälps- och uppsåtsbegreppen. Låt mig exemplifiera detta med två frågor.

    Vill du åtala systembolagsbiträdet som säljer en halv böj till ortens kändaste rattfyllo, som raskt efter inköpet kör bil och kör ihjäl någon, för medhjälp till rattfylleri eller dråp? Socialsekreteraren som ger en knarkare socialbidrag med vetskap om att denne kommer att köpa knark för pengarna kanske borde åka in en vända för medhjälp till narkotikabrott? Arbetsgivaren som betalar lön till en arbetstagare som denne vet använder narkotika kanske kan åtalas på samma vis?

    Näppeligen.

    Åklagarens resonemang är kvalificerat trams och i mina ögon rätt okunnigt.

  4. Jag är övertygad om att åklagaren känner till något fall där en 14-åring gått till en barnmorska och bett om att få p-piller med den uttryckiga motiveringan att hon ska ha sex med sin fem år äldre pojkvän. Sådana sexuella relationer är olagliga och ska enligt lagen rubriceras som våldtäkt. Ska barnmorskor motverka eller underlätta denna typ av sexuella relationer, som lagen alltså kallar våldtäkt?

  5. Nu glider du i argumentationen Stefan. Åklagaren vill åtala dessa barnmorskor för medhjälp till våldtäkt mot barn och du tyckte också i ditt inlägg att det var en med lagen överensstämmande idé. Jag reagerade på det.

    Nu ändrar du frågan till att handla om huruvida barnmorskorna skall motverka eller underlätta den typen av sexuella relationer.

    Det är en mycket bra fråga och en som är värd en relevant diskussion. Det var dock inte det som var ämnet för åklagarens utspel, det var inte det som ditt inlägg handlade om och det var inte det som jag behandlade i mitt inlägg.

  6. Det jag reagerade främst på i ditt inlägg var: “Åklagarens resonemang är kvalificerat trams och i mina ögon rätt okunnigt.” Håller inte med om det omdömet.

  7. “Kvalificerat trams” är ett tämligen spetsigt värdeomdöme så det kan jag förstå att man kan reagera på, även om jag, på ovan redovisade skäl, faktiskt råkar ha uppfattningen att detta är kvalificerat trams.

    Att åklagarens resonemang är okunnigt har jag demonstrerat rätt tydligt i mitt första inlägg; se resonemanget om systembolagsbiträdet, socialsekreteraren och arbetsgivaren ovan. Hans resonemang stämmer helt enkelt inte med hur svensk rätt ser på medhjälp till brott (och mest sannolikt är det i uppsåtskonstruktionen det skulle brista i).

    Om man är åklagare och inte känner till detta så är man okunnig.

Kommentarer är stängda.