Det som händer i Iran är bra (på sikt)

Det är självklart orimligt att någon ska behöva sätta livet till för att få sina fundamentala rättigheter erkända. Det är inget snack om att regimen i Iran är ond. Däremot finns det gott hopp om landet Iran, om det iranska folket. Landet är förmodligen på väg mot att bli en demokrati.

Jag har länge hävdat att Irans framtid, på längre sikt, ser ljus ut, och det tror jag fortfarande. Jag har heller aldrig kunnat instämma i USA:s fördömanden om Iran som en ondskans hemvist. Det beror på två saker. Det finns miljoner bildade och civiliserade iranier som vill se en förändring och som arbetar för det. Vi har sett dem på TV de senaste dagarna. Därtill är den islamska regimen inte alls så förtryckande som man kan tro i det att den ju tillåter sådana saker som halvfria val. I diktaturer av Nordkoreas typ har man som bekant inga val alls.

Att prästerskapet, som de facto styr landet, har tillåtit halvfria val har gjort att iranierna har lärt sig leva med konkurrerande politiker, vilket är något av det viktigaste en ny demokrati måste lära sig. Och det är framför allt viktigt att veta att man kan förlora ett val utan att behöva förlora huvudet.

Det här är ingen lätt lärdom att ta till sig och många nya demokratier har fallit just på grund av att förlorarna inte har kunnat lita på segrarna. Om segrarna i en demokrati inte har någon nåd att visa finns det ju ingen anledning till förlorarna att ge efter.

Av allt att döma genomgår Iran denna läroprocess just nu. Det kommer att ta ytterligare några år innan prästerskapet ser att demokratin också är det system som gynnar dem bäst. Det är bedrövligt att se hur regimen försvarar sig med våld. Men borta vid horisonten finns ändå en strimma av ljus.

____________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra: