Därför funkar inte Humanisternas kampanj

Humanisternas kampanj “Gud finns nog inte” har i alla fall lyckats med en sak. Den har fått den mediala uppmärksamhet den ville ha. Men kommer den att avskräcka någon från att tro på Gud? Knappast. Att kalla folk för dumma i huvudet alternativt elaka intoleranta svin, brukar inte vara särskilt övertygande. Likaså är det dödfött att påstå att man skulle vara den enda sanna uttolkaren av förnuft, jämlikhet och frihet.

Jag har ofta och på många sätt kritiserat ateismen för dess intoleranta syn på andra religioner. Ateism som tro är försvarbar. De flesta ateister är också som folk är mest, avslappnat toleranta mot andras tro. Men sen finns det de organiserade politiska aktivisterna, som vill rensa samhället från alla religiösa inslag.

På humanisternas hemsida kan man göra ett test där man ta reda på hur religiös man är. Svarar man fel får man sig en uppläxning. Som tur är får man under testets gång också anvisningar, så kallade faktablad, där man får veta vilket rätt svar är, så att man slipper komma ut som en intolerant skitstövel i slutet av testet.

Besök också gärna hemsidan för att titta på den film som finns där med en man som gör en presentation av förbundet. Säg mig sen om ni tyckte att den kändes övertygande. Själva höjdpunkten kommer i slutet när predikanten förklarar att om du är en person som tror att alla människor ska ha rätt att bestämma över sina egna liv, att alla är lika mycket värda, att förnuft och kritiskt tänkande är vägen till kunskap, då är man redan humanist.

Det blir så larvigt alltihop. Okritiskt och självförhärligande. Därför blir det också onyanserat och i förlängningen intolerant. Killen på filmen skulle jag inte ens vilja satt i styrelsen för min bostadsrättsförening.

__________________________
Läs även andra bloggares åsikter om , , , . Pingat på intressant.se.

Dela med andra:

4 reaktioner till “Därför funkar inte Humanisternas kampanj”

  1. Larvigt skulle jag inte säga, men väl lite övertydligt, som reklam är mest. Måste säga att jag aldrig riktigt tagit dessa så kallade Humanister på alvar, trots att jag förmodligen delar deras synsett i stora drag. Det känns som en aningen överflödig organisation.

    Sen tycker jag att du gör det väl lätt för dig om du betraktar ateism (eller vad man nu skall kalla det) som en religion. Jag gör inga anspråk på att tala för någon annan än mig själv – men som varande icke-religiös – och förmodligen förtjänt av etiketten ‘ateist’ känns det inte alls träffande.

    Skilj på negativa och positiva utsagor: “Jag tror inte att det finns någon gud” eller “Jag tror att det inte finns någon gud”. Jag kann utan reservation skriva under på den första, men den andra (positiva) utsagan postulerar icke-existensen av något som varken kan bevisas eller motbevisas (åtminstånde idag, beroende på definition av “gud”), vilket är rätt onödigt. Allt den negativa utsagan gör är att beskriva frånvaron av en tro.

    Naturligtvis kann jag också skriva under på en massa andra negativa utsagor: “Jag tror inte att det finns någon jultomte” och till och med “Jag tror inte att det inte finns någon gud”. Därmed inte sagt att jag är agnostiker som man i vardagligt tal förstår ordet, dvs någon som tänker: “kanske finns det en gud, kanske inte”, dvs positiva utsagor med olika uppskattade sannolikheter. Nej, allt jag säger är: När det gäller existensen eller icke-existensen av en gud, eller andra så kallade övernaturliga fenomen tror jag ingenting.

  2. Kan nog stämma, jag hänger inte upp mig på ord, och jag brukar sällan eller aldrig kalla mig ateist, utan i stället ickereligiös – och när jag är extra grinig även antireligiös (dvs. motståndare till organiserade religioner, och deras inflytande på samhället.)

Kommentarer är stängda.